Ian Smith
Från Rilpedia
- För skådespelaren med samma namn, se Ian Smith (skådespelare)
| Smithy.jpg | |
| Ämbetsperiod(er): | |
| 11 november 1965- | |
| Företrädare: | Ingen |
| Efterträdare: | Abel Muzorewa |
| Födelsedatum: | 8 april 1919 |
| Födelseplats: | Selukwe, Syd-Rhodesia |
| Dödsdatum: | 20 november 2007 |
| Dödsplats: | Kapstaden, Sydafrika |
| Maka: | Janet Watt (?-1994) |
| Politiskt parti: | Rhodesiska fronten |
Ian Douglas Smith, född 8 april 1919 i Shurugwi, Zimbabwe (dåvarande Selukwe, Sydrhodesia), död 20 november 2007 i Kapstaden, Sydafrika, var en rhodesisk (zimbabwisk) politiker, premiärminister för den brittiska kolonin Sydrhodesia 1964-1965 och premiärminister för Rhodesia (idag Zimbabwe) 1965–1979.
Smiths far var skotte och invandrade i slutet av 1800-talet till Sydrhodesia där denne var verksam som farmare. Under andra världskriget var sonen Ian stridsflygare.
Innehåll |
Rhodesiska fronten
Smith grundade Rhodesiska fronten 1962 och valdes till kolonin Sydrhodesias premiärminister 1964. Vid valen hade endast de rösträtt som uppfyllde vissa krav på arbete, inkomst, utbildning och markinnehav. Reglerna var avsiktligt sådana att de flesta vita fick rösträtt, men endast ett begränsat antal svarta. Storbritannien krävde att detta skulle avskaffas, vilket den vita minoriteten insåg skulle innebära att de förlorade makten. År 1965 proklamerade därför Smith ensidigt landets oberoende från Storbritannien under namnet Rhodesia.
Smiths regim fördömdes av bland annat FN. Den betraktades av omvärlden, inklusive Storbritannien, och den inhemska svarta oppositionen som illegal. Smiths styre grundade sig inte på demokratiska val för hela befolkningen och det självständiga Rhodesia hade skapats ensidigt av landets vita befolkning, utan samråd eller överenskommelser med vare sig kolonialmakten Storbritannien eller den svarta befolkningsmajoriteten. Likväl upprätthöll Smith sin regim med orubblighet och ihärdighet.
Smith befäster sin makt
Den 6 juni 1969 anordnade Smiths regering en folkomröstning som laglig sköld för att ytterligare förstärka den vita minoritetens grepp om Rhodesia. Valet gällde Rhodesias utropande till republik och även landets inre politik. Av de 4,5 miljoner färgade invånarna fick endast omkring 9 000 delta i valet; av de 90 000 väljarna var alltså 81 000 vita. Resultatet blev att 73 procent röstade för republik.
Även parlamentsvalet 31 augusti 1977 blev en stor framgång för Smith – hans parti fick alla de 50 vita platserna i det 66 medlemmar starka parlamentet. De övriga 16 platserna gick till svarta. Proportionerna svarta/vita i Rhodesia var då 20:1. Medan 10 000 svarta hade rösträtt gällde detsamma för 90 000 vita.
Övergångsregimen
I februari 1978 blev Smith medlem av övergångsregeringen tillsammans med de moderata svarta nationalistledarna biskop Abel Muzorewa, Sithole och Chirau, som dock inte erkändes av gerillaledarna Nkomo och Robert Mugabe. År 1979 efterträddes han som premiärminister av Abel Muzorewa, då landet fick namnet Zimbabwe. Efter förhandlingar i London erkändes landet självständighet och Robert Mugabe blev därefter landets premiärminister.
Efter maktövertagandet
Efter det vita minoritetsstyrets slut fortsatte Smith att leva i Zimbabwe. Han suspenderades från parlamentet i april 1987 och i maj samma år avgick han som ledare av det vita oppositionspartiet. Efter den ekonomiska kollapsen i Zimbabwe sedan sent 1990-tal valde han att bosätta sig hos sin styvdotter i Kapstaden i Sydafrika.
