Huså
Från Rilpedia
Huså är en by på norra sidan av Åreskutan vid Kallsjön i Jämtland. Byn hade en storhetstid på 1700- och 1800-talen grundad på kopparbrytning vid närbelägna Bielkes gruva och Fröå gruva, och förädling av koppar vid Huså bruk. Även stora kopparmynt präglades i Huså under en kort tidsperiod. I Huså finns endast ruiner kvar från kopparbruket men en herrgård från denna tid, uppförd av brukspatronen Montgomery, finns bevarad.
1786 fick Östersund stadsprivilegier av konung Gustav III. Valet av stad i Jämtland hade stått mellan Huså och Östersund. Huså var vid denna tid Jämtlands största ort med omkring 600 invånare och en av Norrlands största industriorter. Huså vid Kallsjön var länge ett fäbodställe, där Kallbönderna hade sina fäbodar sommartid. 1742 påträffades sydväst om Huså i Åreskutans östsluttningar stora fyndigheter av kopparmalm. Brytningen startade samma år. Malmen forslades från Bjelkes gruva 950 meter över havet nedför Gruvbacken till Huså 600 meter över havet via vattenförande malmrännor (mindre malmstycken) och med hästtransporter till Huså, där malmen sovrades och smältes/raffinerades genom oxidation i hyttor till garkoppar för vidare transporter vatten- och landvägar bl a till Sundsvall. Brytningen och bearbetningen av kopparmalmen pågick i Huså mellan 1742 och 1881. Den totala produktionen av garkoppar uppgick till 4 000 ton med rekord under 1840 då 70 ton garkoppar framställdes i Huså.
Kopparbrytningen och bearbetningen av kopparmalmen i Huså var bara periodvis en lönande affär. Till Huså bruk hörde 32 hemman och 150 torp. Som mest sysselsattes vid Huså omkring 500 personer. Arbetskraften vid Huså hämtades från Bergslagen (gruvarbetare) och Värmland (kolare).
Fröå gruva ligger 10 kilometer öster om Åre samhälle. Efter tips av en ung kvinna, Anna Larsson, började 1746 brytning av kopparmalm i den så kallade Gustafsgruvan. Brytningen i Fröå pågick med vissa avbrott fram till 1919. För att hålla kvar arbetare i den hårda fjällmiljön lät gruvbolaget vid Fröå bygga torp åt gruvfamiljerna, som också fick förfoga över 3-4 tunnland jord, så att de kunde hålla ko, får och get. Vidare hade de anställda femdagarsvecka, detta för att få tid att sköta de små jordbruken.
Externa länkar
Denna Jämtlands län-relaterade geografiartikel är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
