Från Rilpedia

Edvard Hugo von Zeipel, född 8 februari 1873 i Österhaninge, död 8 juni 1959, var en svensk astronom.

Hugo von Zeipel var räknebiträde och assistent vid Stockholms observatorium 1897-1900 samt räknebiträde vid Pulkovo-observatoriet 1901-02. Han blev amanuens vid Uppsala observatorium 1903, docent i astronomi vid Uppsala universitet 1904 och observator i astronomi där 1911. Efter att 1914 ha avböjt en kallelse till en professur i astronomi vid tyska universitetet i Prag blev han, sedan riksdagen beviljat anslag till en för honom inrättad personlig professur, professor i astronomi (med examinationsskyldighet i geodesi) vid Uppsala universitet 1920. Han lämnade denna befattning 1938.

Hugo von Zeipel deltog som astronom-geodet i de svensk-ryska gradmätningsarbetena på Spetsbergen 1898, 1901 och 1902 samt ledde 1914 en av Vetenskapsakademiens solförmörkelseexpeditioner till Jämtland. Han blev ledamot av Vetenskapsakademien 1915 och av Vetenskapssocieteten i Uppsala 1917.

Större delen av von Zeipels vetenskapliga produktion tillhör den teoretiska astronomin, särskilt den celesta mekaniken, men han publicerade även flera arbeten inom stellarastronomin och den praktiska astronomin. Han formulerade 1924 ett teorem som bär hans namn. Även en månkrater har uppkallats efter honom.

Bibliografi i urval

• Angenäherte Jupiterstörungen für die Hecuba-Gruppe (1902)
• Recherches sur les solutions périodiques de la troisième sorte dans le problème des trois corps (1904)
• Catalogue de 1571 étoiles dans l'amas globulaire Messier 3 (1906)
• Sur l’application des séries de M. Lindstedt à l'étude du mouvement des comètes périodiques (1909)
• Recherches sur la constitution des amas globulaires (1913)
• Recherches sur le mouvement des petites planètes (1-4, 1916-17)
• Photometrische Untersuchungen der Sterngruppe Messier 37 (tillsammans med J. Lindgren, 1921)

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Zeipel, 1904–1926 ^(Not).