Herodianska dynastin
Från Rilpedia
Herodianska dynastin, härskarsläkt i Palestina som fått sitt namn efter dess störste medlem, Herodes den store.
Dynastins uppkomst sammanhängde med romarnas ingripande i striderna mellan de sista med varandra tävlande makkabéerna. En edomit, Antipatros (enligt andra var han en hierodul från Askalon) hade av konung Alexander Jannaios insatts till ståthållare i Iduméen. Dennes son och efterträdare, Antipatros, utnyttjade skickligt spänningen mellan makkabéerna Hyrkanos II och Aristobulos II. Genom ett smidigt tillmötesgående mot romarna vann han deras gunst, så att han av Caesar utnämndes till prokurator över hela Judéen, medan den svage Hyrkanos II erhöll titeln etnark. Detta skedde 63 f.Kr..
I själva verket var Antipatros landets regent under romarnas överhöghet och utnämnde strax sina söner Fasael och Herodes till ståthållare, Fasael i Jerusalem och Herodes i Galiléen.
Sedan Caesar och Antipatros dött, inträdde en kritisk tid för Herodes, och ställningen förvärrades än mer när Aristobulos II:s son, Antigonos, utnyttjade sig av de i Palestina infallande parterna för att återvinna sina fäders tron. Sedan Fasael fängslats och begått självmord, vågade Herodes inte längre stanna kvar i landet, utan flydde över Egypten till Rom, medan den siste makkabéen Antigonos under parternas beskydd regerade som konung i Jerusalem mellan 40-37 f.Kr.. I Rom lyckades emellertid Herodes utverka sin utnämning till konung över Judéen, men det dröjde 3 år innan han kunde ta sitt rike i besittning, eftersom han måste erövra det bit för bit. Efter tre månaders belägring föll slutligen Jerusalem 37 f. Kr., och Antigonos avrättades av romarna.
Se även
Källor
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Herodianska dynastien, 1904–1926 (Not).
