Från Rilpedia

Helandermålet, även känt under namnet Biskopsbreven och Helanderaffären, beteckning på det rättsfall vari biskopen och professorn Dick Helander anklagades för att ha skrivit en mängd ärekränkande brev om andra kandidater inför valet till biskopsstolen i Strängnäs 1952. Helander vann valet men blev åtalad och fälld först i rådhusrätten och 1954 i Svea hovrätt för bland annat förtal. Högsta domstolen nekade prövningstillstånd och Helander blev avsatt från biskopstjänsten.

Rättsfallet är ett av Sveriges mest omtalade under 1900-talet. Den fällande domen baserades på indicier, bland annat en språklig studie av breven jämfört med annat ur biskopens produktion och på huruvida biskopen eller andra haft tillgång till ett antal skrivmaskiner som breven visade sig ha blivit skrivna på. Den språkliga studien har senare kritiserats i ett flertal språkstatistiska vetenskapliga artiklar. Helander skrev ett par böcker för att själv rentvå sig från anklagelserna och lyckades till sist få resning i Högsta domstolen 1961 varigenom han 1964 blev frikänd från en del men inte alla åtalspunkter och återinsatt i biskopsämbetet. Han var dock då redan över pensionsåldern och tillträdde aldrig i Strängnäs. Under senare tid (2002) har resultat från Rudbeckslaboratoriet i Uppsala visat genom DNA-tester på kuvertklistret på breven att Helander inte själv slickat igen dem.^[1]

Källor

1. ↑ Anders Frigell och Maria Allen, DNA kunde ha friat dömd biskop (2003) Advokaten. 69. (8).

• Jonsson, Åsa (2008): Svenska kyrkan: Vad hände under 1950-talet som förändrade kyrkan för framtiden? Högskolan i Gävle. Här
• Nationalencyklopedin (1992): Helanderaffären.
• Lundborg, Johan (2002). När ateismen erövrade Sverige. Nya Doxa.
• Hedenius, Ingmar (1949). Tro och vetande. Bonniers Förlag.
• Tingsten, Herbert (1953). Helanderaffären. Dagens Nyheter.