Från Rilpedia

Heinrich Laube, född 18 september 1806 i Sprottau, Schlesien, död 1 augusti 1884 i Wien, tysk författare och teaterledare.

Han studerade teologi i Halle och Breslau, dock utan allvarliga planer att bli präst, levde ett muntert studentliv och gjorde sig känd som "Burschen-schaftler". 1829 redigerade han den litterära tidningen "Aurora" i Breslau, övertog 1832 i Leipzig redaktionen av "Zeitung für die elegante Welt" och slöt sig entusiastiskt till "unga Tyskland" genom de historisk-politiska betraktelserna Das neue Jahrhundert (2 band, 1832-33), Polen (1833) och Politische Briefe (s. å.) samt romanen Das junge Europa (4 bd, 1833-37), som gav ett typiskt uttryck åt tidens revolutionära oro och tvivelsjuka. Berömdare blev hans Reisenovellen (6 bandd, 1834-37; 2:a uppl. 1846-47), lika friska som oförbehållsamma skildringar av tillståndet i Tyskland, efter mönstret av Heinrich Heines Reisebilder. För delaktighet i burschenschaft-rörelserna hölls Heinrich Laube 1834-35 i häkte i Berlin och satt 1838-39 åter i lindrigt fängelse för sin litterära och politiska övertygelses skull.

Han gjorde sedan resor i Frankrike och Algeriet samt bosatte sig 1841 i Leipzig. Laube var 1848 medlem av vorparlamentet i Frankfurt och av tyska nationalförsamlingen. 1849-67 skötte han direktörssysslan vid Burgteatern i Wien, vilken scen han lyfte till en hög ståndpunkt. I repertoaren tillgodosågs såväl den klassiska som den moderna dramatiken; man ansåg dock, att Laube visade för mycken förkärlek för den franska dramatiken. Han ledde Leipzigs Stadsteater 1869- 71 och en ny Stadsteater i Wien 1872-74 samt (efter ett av börskrisen orsakat uppehåll) ånyo 1875 -79. Ända till det sista kraftig och levnadsglad, verkade han som författare i Wien.

Laube hade en grundlig kännedom om skådespelets teknik. Också visste han att skänka sina egna pjäser en fin motivering, en smakfull, välberäknad byggnad. De utmärkas av en kärnfull realism, men äger föga av poesi i högre mening. Laubes första skådespel hette Gustav Adolph (1829); en episod ur drottning Kristinas liv behandlas i sorgespelet Monaldeschi (1839). Till Hans ungdomsarbeten hör vidare lustspelet Rokoko (1842; "En familjehemlighet", 1847) och skådespelet Die Bernsteinshexe (1843); sin mognads teatersegrar vann han med den sceniskt briljanta Struensee(1847), litteraturkomedien Gottsched und Gellert (s. å.) och Die Karlsschdler (s. å.; "Kadettskolan i Stuttgart", 1875), en eldigt skildrad episod ur Schillers ungdom, samt Graf Essex (1856; "Greve Essex", 1857). Hans senare dramer, bl. a. Der Statthalter von Bengalen (1866; "Ståthållaren i Bengalen", 1877) och Böse Zungen (1868; "Onda tungor", s. å.), är mera torra och odramatiska. Bland Laubes romaner kan nämnas Der deutsche Krieg (9 band, 1863-66; 3:e uppl. 1866-67), vilket är det bäst utförda av hans arbeten och behandlande trettioåriga kriget, Die Böhminger (3 bd, 1880; 2:a uppl. 1882), där politiska och religiösa förhållanden i 1830-talets Tyskland tecknas, Louison (1881) och Entweder - oder (1882). Av hans öfriga skrifter kan nämnas Möderne Charakteristiken (2 band, 1835), Französische Lustschlösser (1840), den satirisk-didaktiska dikten Das Jagdbrevier (1841), Drei Königsstädte im Norden (1845), Das erste deutsche Parlament (1849) samt de tre pendangerna Das Burgtheater (1869; 2:a uppl. 1891), Das norddeutsche Theater (1872) och Das Wiener Stadttheater (1875).

Laubes Dramatische Werke utgavs i 13 band 1845-74. Hans Gesammelte Schriften (16 band, 1875-82) innehåller även Erinnerungen, omfattande åren 1810-81. Laube utgav Wilhelm Heinses verk (1838) m.m.

Litteratur

• J. Proelss, "Das junge Deutschland" (1892)
• Geiger, "Das junge Deutschland und die preussische Cenzur" (1900)
• biografi över Laube av H.H. Houben i den av honom 1906 utgivna upplagan av Laubes Ausgewählte Werke (10 band).

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Laube, Heinrich, 1904–1926 ^(Not).