Hans Jansson i Bräcketorp
Från Rilpedia
Hans Jansson, född 7 januari 1792 i Mo socken, Älvsborgs län, död februari 1854 var en svensk lantbrukare, politiker och talman.
Innehåll |
Uppväxt
Hans Jansson föddes i en torftig bondstuga i Låbyn i Moo socken, Tössbo härad i Dalsland. Föräldrarna var fattiga småbrukare som hade ansvar att föda och fostra tolv barn. Sonen Hans visade redan som liten gosse en ovanlig vetgirighet och ett förstånd, som gick vida över hans ålder. Modern lärde honom stava och lägga ihop, men varken hon eller fadern kunde skriva eller räkna. Hans hade dock hört, att det skulle vara bra att äga dessa färdigheter, och så lämnade han föräldrarna varken rast eller ro förrän de förskaffat honom en förskrift och en räknebok. En ny värld öppnades nu för den unge bondgossen. Ensam och utan all ledning lärde sig den kunskapstörstande pojken att skriva och räkna, och det dröjde inte länge förrän han bland såväl äldre som yngre av grannarna som ett sådant lärdomsljus, att han icke borde ha’ långt till prästen. Men åt det prästerliga kallet låg inte gossens intresse, trots att han, genom en året efter sin första nattvardsgång erhållen syssla, kom i nära beröring med både kyrkoherden och komministern i församlingen.
Denna syssla var klockarebefattningen i sin fäderneförsamling – Hans Janssons första förtroende i det allmänna. Samma år blev han, trots att han då endast var sjutton år gammal, förordnad till vaccinatör, och han skötte dessa båda befattningar under en följd av fjorton år. För sitt nit om vaccinationen erhöll han också från Sundhetskollegium en silvermedalj. Under tiden fortsatte han de självstudier som han börjat, då han ännu var endast en liten pojke. Varje bok, han kunde komma över, läste han med begärlighet. Folkskolan var denna tid ännu endast en tanke, och prästerskapet var i samma tid föga vänligt stämt mot den bondson, som törstade efter kunskap i andra ämnen, än dogmatik, grekiska och latin.
Man må dock inte tro, att Hans Jansson, under denna sin första period av verksamhet i det allmännas tjänst, använde varje ledig stund till idkande av bokliga studier. Hans åt det praktiska riktade sinne förbjöd med inre nödvändighet allt bokmaleri, om också detta samma inre manade honom att just för det praktiska livets behov söka mera vetande, än som på den tiden var vanligt att finna hos en bonde. Äregirighet ingick alltså inte i den unge klockarens planer för framtiden, då han började läsa på fullt allvar; han läste endast för att kunna bliva en klok och om sina gärningars betydelse fullt medveten medborgare. Han lärde sig snickaryrket och och vid trettio års ålder gifte han sig med en dotter till en häradshövding.
Riksdagsledamot
År 1828 valde Tössbo härad honom år till häradets representant i bondeståndet. Hans Jansson var då endast trettiosex år gammal och hade inte ens drömt om, att ett sådant val skulle kunna falla på honom. Redan vid detta sitt första deltagande i riksdagsförhandlingarna ställde sig Hans Jansson utan tvekan och utan fruktan i de liberalas led. Bondeståndets förnämste ledare, vad beträffar oppositionen, var vid den tiden den mäktige och kraftfulle Anders Danielsson; men redan påföljande riksdag - år 1834 - hade Hans Jansson för sina kunskaper och sin karaktärsfasthet vunnit ståndets förtroende så att han nästan skjutits framför Danielsson och i fråga om inflytande på ståndets beslut tävlade med denne. Samma år valdes han till en av ständernas fullmäktige i riksgäldskontoret, och blev av regeringen kallad till ledamot i hemmansklyvning- och fattigvårdskommitteerna.
Det var dock först i och med 1840 års riksdag som Hans Jansson fick ett större inflytande inom ståndet. Anders Danielsson hade året förut avlidit, och det gällde nu mera än någonsin förut för bondeståndet, att inom sig äga en på samma gång kraftfull och hovsam anförare gentemot regeringens anspråksfulla hållning i fråga om anslag och andra fordringar. Hans Jansson kunde fylla ett så maktpåliggande värv och blev på så sätt uppmärksammad över hela landet.
Talman
Vid 1840 års riksdag var han på förslag till talman för sitt stånd, men undanbad sig detta förtroende, antagligen för att ha fullt fria händer. Sedan emellertid kung Karl XIV Johan avlidit och i och med Oscar I:s trontillträde, en folkvänligare och mindre misstänksam anda börjat göra sig gällande inom regeringen, mottog Hans Jansson förnyad kallelse att föra talmansklubban och skötte denna befattning under två riksdagar, åren 1844 och 1848. År 1846 utnämndes han av den då reformvänliga regeringen till ledamot i representationskommiten, och erhöll ungefär samtidigt för sina förtjänster av kungen en större guldmedalj.
Redan efter slutet av 1848-1849 årens riksdag kände Hans Jansson sin hälsa så bruten, att han vid nästföljande riksdagsmannaval tvingades undanbe sig förtroendet att återigen representera sin valkrets. Hedrad och aktad, avled han i början av februari år 1854.
Se även
Källa
- Svenska Familj-Journalen, Band 17, s. 325-326 (1878)
