Från Rilpedia

?Gyllingar
Sommargylling (Oriolus oriolus kundoo)
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Tättingar Passeriformes
Familj:	Gyllingar Oriolidae
Vetenskapligt namn
§Oriolidae Auktor: Linné, 1758
Släkten
Oriolus Sphecotheres
Svartnackad gylling (Oriolus chinensis)
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Gyllingar (Oriolidae) är en familj bland gamla världens tättingar.

Innehåll 1 Utbredning och taxonomi 2 Utseeende och anatomi 3 Beteende 3.1 Biotop och föda 3.2 Häckning 4 Arter 5 Referenser 5.1 Noter 5.2 Källor

Utbredning och taxonomi

Familjen omfattar de båda släktena egentliga gyllingar (Oriolus) och gröngyllingar (Sphecotheres) där den senare omfattar den enda arten Sphecotheres viridis (som av vissa taxonomer visserligen delas upp i tre arter^[1]).^[2] Det finns ett antal förslag på att dela upp släktet Oriolus i fler släkten, och exempelvis kan man i litteraturen ibland återfinna de svarthuvade afrikanska arterna i släktet Baruffius. Familjen finns utbredd i Afrika, Europa och Asien söderut till Australien. De få arter som häckar i tempererade områden är alla flyttfåglar, men även vissa tropiska arter gör säsongsbundna förflyttningar.

Utseeende och anatomi

De är mellanstora tättingar som mäter mellan 20–30 cm på längden, och där honan är bara något mindre än hanen.^[2] Deras näbb är något nedåtböjd och, undantaget hos gröngyllingarna, jämnlång med huvudet. Näsborrarna är halvtäckta av en hornartad hinna.^[3] Stjärten är medellång och har en rak avslutning. Tarsen är inte längre än mellantån med klo.^[3] Merparten av arterna har färgranna fjäderdräkter, men honorna bär oftast dovare färger.

Beteende

Biotop och föda

Familjen förekommer i skogsbiotoper och tenderar att söka sin föda bland trädkronorna.^[2] Många arter klarar av att leva i öppen skogsmark, medan vissa bara återfinns i slutna skogsbiotoper. De är allätare, men huvudfödan utgörs av frukt, bär och leddjur.

Häckning

De lever i monogama förhållanden, häckar i revirhävdande par (Sphecotheres viridis häckar dock i löst sammansatta kolonier).^[2] Boet placeras ibland nära mer aggressiva fågelarter, såsom törnskator, arter i släktet Philemon eller arter i familjen Dicruridae, vilket ger ett viss mått av extra skydd mot predatorer. Gyllingarnas bon består av ett djupt, skålformat vävt rede, som är upphängt liksom en hängmatta från en gren. De lägger vanligtvis två till tre ägg, men så många som sex har observerats.

Arter

• Släktet Oriolus – Egentliga gyllingar
  • Brungylling (Oriolus szalayi)
  • Halmaheragylling (Oriolus phaeochromus)
  • Seramgylling (Oriolus forsteni)
  • Burugylling (Oriolus bouroensis)
  • Timorgylling (Oriolus melanotis)
  • Grönryggad gylling (Oriolus sagittattus)
  • Gulgrön gylling (Oriolus flavocinctus)
  • Strimgylling (Oriolus xanthonotus)
  • Vittyglad gylling (Oriolus albiloris) – behandlas ofta som en underart till O. xanthonotus
  • Filippingylling (Oriolus steerii) – behandlas ofta som en underart till O. xanthonotus
  • Isabelagylling (Oriolus isabellae)
  • Sommargylling (Oriolus oriolus)
  • Afrikansk gylling (Oriolus auratus)
  • Svartnackad gylling (Oriolus chinensis)
  • Smalnäbbad gylling (Oriole tenuirostris)
  • Grönhuvad gylling (Oriolus chlorocephalus)
  • São Tomégylling (Oriolus crassirostris)
  • Västlig svarthuvudgylling (Oriolus brachyrhynchus)
  • Etiopisk gylling (Oriolus monacha)
  • Östlig svarthuvudgylling (Oriolus larvatus) – sympatrisk med bergsgylling (O. percivali). Ibland placerad i släktet Baruffius
  • Bergsgylling (Oriolus percivali) – sympatrisk med svarthuvad gylling (O. larvatus). Ibland behandlad som underart till svarthuvad gylling. Ibland placerad i släktet Baruffius
  • Svartvingad gylling (Oriolus nigripennis) – ibland placerad i släktet Baruffius
  • Orientgylling (Oriolus xanthornus) – ibland placerad i släktet Baruffius
  • Svartgylling (Oriolus hosii) – ibland placerad i släktet Analcipus
  • Svartröd gylling (Oriolus cruentus) – ibland placerad i släktet Analcipus
  • Rostgylling (Oriolus traillii) – ibland placerad i släktet Analcipus
  • Silvergylling (Oriolus mellianus) – ibland placerad i släktet Analcipus
• Släktet Sphecotheres – Gröngyllingar
  • Timorgröngylling (Sphecotheres viridis) – Ibland behandlad som de tre arterna S. viridis Vieillot, 1816, Wetargröngylling (S. hypoleucus) Finsch, 1898 och Gröngylling (S. vieilloti) Vigors & Horsfield, 1827

Referenser

Noter

1. ↑ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
2. ↑ ^{2,0 2,1 2,2 2,3} Walther B. & P. Jones (2008) "Family Oriolidae (Orioles and Figbirds). Excerpt from upcoming book. Handbook of the Birds of the World. Volume 13 Accessed: 11 april 2008.
3. ↑ ^{3,0 3,1}

   Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

Källor

• Delar av artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Oriole. Läst 14 november 2008
• Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
• Sveriges ornitologiska förening (2008) Förslag till fullständig förteckning över svenska namn på all världens fågelarter. Läst 18 december 2008