Gårdsnamn
Från Rilpedia
Gårdsnamn är primärt namnet på en viss gård, men kan också användas för att beteckna de personer som kommer från denna gård. Gårdsnamnen kan vara baserade på såväl naturnamn som personnamn. I äldre tid användes bland allmogen ett mycket begränsat antal namn och patronymikon. Det kunde därför ofta finnas flera med samma namn, till exempel "Anna Ersdotter" eller "Lars Andersson" i samma by eller socken. Det fanns därför ett stort behov av särskiljande benämningar. Ett gårds- eller platsnamn kunde fungera på detta sätt, men titlar och soldatnamn, egna eller förfäders, kunde fungera på samma sätt, eftersom gårdens namn, som sällan var formellt, kunde ändras efter dess brukares namn.
Innehåll |
Mönster för bildandet av personbeteckningar
Det finns två mönster för hur personbeteckningar konstrueras med hjälp av gårdsnamn: På den svenska landsbygden placerades gårdsnamnet i regel sist i namnet: Anders i Backen, Kerstin Bengtsdotter vid Dammen, Mor på Torpet. I Dalarna och vissa angränsande områden satte och sätter man dock alltjämt gårdsnamnet som genitivbestämmning före förnamnet: Backens Anders, Dammens Kerstin Bengtsdotter.
Hade Lars far eller farfar exempelvis varit nämndeman (något som gav hög status) kunde han kallas Nämkars Lasse. Om denne "Nämkarls Lasse" sedan byggde upp en ny gård, så är det troligt att denna gård skulle komma att kallas Nämkarls-Lasses efter honom. Om han hade en dotter eller dotterdotter som hette Brita, kunde hon benämnas Nämkarls-Lasses Brita (Larsdotter).
Efterhand har gårdsnamnen formaliserats, men alltjämt är det vanligt med informella nykonstruktioner efter detta mönster, varvid det ofta förekommer att samma person kan benämnas på olika sätt, och att sättet att benämna en person ofta säger något om i vilken relation talaren står till den omtalade. Om Brita gift sig och flyttat från "Nämkarls-Lasses" till "Karis" i en annan by (Karis-gården heter så antagligen därför att den först brukades av någon som hette Karin), så är det troligt att en person från hennes ursprungsby kommer att fortsätta kalla henne för Nämkarls-Lasses Brita medan de i hennes nya by kommer att kalla henne Karis Brita, också när de talar med varandra om henne. Ett sådant invecklat språkbruk kräver naturligtvis mycket stor personkännedom och kan bara upprätthållas i små orter med mycket stabil demografisk struktur och stark kontinuitet.
När gårdsnamnskicket formaliseras följer namnet med gården, vilket innebär att om en man gifter sig till en gård (dvs gifter sig med en kvinna som ärver en gård), så tar han gårdens och därmed hennes namn. På motsvarande sätt tar kvinnan mannens gårdsnamn, om hon flyttar till hans gård. När mannen tar kvinnans namn kallas det att "ta särknamnet". Exempel enligt det äldre namnskicket med patronymikon: Kerstin, som är enda barnet till Anna och Anders på gården Dammen, gifter sig med Jöns som är son till Sakris och Sara på gården Utmarken. Jöns och Kerstin tar över Dammen. De kommer då att kalla sig Dammens Kerstin Andersdotter och Dammens Jöns Sakrisson.
Bruket av gårdsnamn som personnamn passar inte in i det rikssvenska namnskicket och klassas enligt den svenska namnlagen som förnamn vilket kan upplevas som diskriminerande. Under 1900-talet har många gårdsnamn omvandlats till släktnamn. Detta har skett parallellt med att bruket med patronymikon har avskaffats.
Personer med gårdsnamn
- O'tôrgs-Kaisa Abrahamsson
- Nygårds Anna Bengtsson
- Busk Margit Jonsson
- Hållbus Totte Mattson
- Hjort Anders Olsson
- Gällsbo Emil Olsson
- Gällsbo Jonas Olsson
- Niss Oskar Jonsson
Källor
- Svenska Heraldiska Föreningen: Namnskick i forna tider
- Dagsverket nr 1, 2007 s.10. utg. Dalarnas Fornminnes och Hembygdsförbund och Dalarnas museum.
