Från Rilpedia

Finsk finullsfår är en af de två raser av får som i Sverige kallas finull. Den andra är svensk finullsfår, men den finska är den mest utbredda. Rasens primära styrka är den finfibriga, spänstiga och glänsiga ullen. Finsk finull tilhör gruppen af nordiska kortsvansfår. Den finns i en moderna urvalsavlat form och hemma i Finland även i en mer ursprunglig form som har större variation i färg, teckning och ull. Den senare kallas också finskt lantras. Finullsfåren används även för köttproduktion, lammens päls och mjölkproduktion. Tackorna är ovanligt fertila, och föder ofta 3 eller 4 lamm, ibland fler. I köttproduktion kombinerar man därför ofte finuldstackor med baggar av kötttyp. Detta har fört till spridning af finskt finull ända till Nya Zealand.

Utseende

Ullen, som inte täcker huvud eller ben, är finfibrig, glansig och i färgerna vit, brun eller svart. Vikten för vuxna individer är mellan 50 och 70 kilogram för tackor, 80 till 100 kilogram för baggar.

Användning

Ullen är en bristvara och högt eftertraktad. Finullen används till garn för mjuka klädesartiklar. De används också i köttproduktion. Fåren har hög fruktsamhet; fler än två lamm per tacka är normalt och upp till 8 lamm per tacka kan förekomma.

Även de mjuka lammskinnen är uppskattade och används ofta till pälsar.

Mjölkproduktionen är hög och fåren används även som mjölkdjur.

Källor

• Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000 Finullsfår
• Fårraser i Sverige Svenska Fåravelsförbundet