Fatimider

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Fatamider)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Fatimidiska kalifatet
arabiska : الدولة الفاطمية
al-Fātimiyyūn
Flag of Afghanistan pre-1901.svg 9091171 Flag of Ayyubid Dynasty.svg
Flag of Almohad Dynasty.svg
Fatimidiska kalifatets flagga
Flagga
Fatimidiska kalifatets läge
Huvudstad Mahdia (909-969)
Kairo (969-1171)
Språk arabiska med flera
Religion ismailism
Statsskick
Sista Kalif
monarki
Al-'Āḍid
Bildades 5 januari 909
 • Bildades genom erövring
 • Bildades ur Abbasidkalifatet m.fl.
Upphörde 1171
 • Upphörde genom dynastiskifte
 • Uppgick i Ayyubiddynastin (1169)
Almohaddynastin (1171)
Yta
 • Totalt
 • Vatten

9 000 000 km²
Folkmängd
 • Totalt
 • Befolkningstäthet
(omkr 1100)
62 000 0001
6,9 inv/km²
Valuta dinar
1Uppskattad folkmängd.
Al-Hakims moské

Fatimiderna var den regerande dynastin i det fatimidiska imperiet eller fatimidiska kalifatet, som styrde Nordafrika från 909 till 1171. Namnet fatimider härleds från profeten Muhammeds dotter Fatima Zahra.

Fatimiderna tillhörde den shiitiska grenen av islam och till en sekt som kallades ismailiter. Dynastin grundades 909 när syrianske Said ibn Hussein fritogs från fängelset i Kairouan av sina anhängare. Han utropade sig själv till mahdi och kalif och tog namnet Ubayd Allah. Han hävdade att han var en ättling till Muhammeds dotter Fatima Zahra. Snart kontrollerade Ubayd Allah hela centrala Maghreb, ett område som omfattar dagens Marocko, Algeriet, Tunisien och Libyen. Hans nybyggda huvudstad Mahdia (uppkallad efter honom själv) låg i nuvarande Tunisien.

Fatimiderna gick in i Egypten 969 där de grundade en ny huvudstad vid al-Qahira (Kairo), som betyder "den triumferande". De fortsatte att erövra kringliggande områden så att de styrde hela området från Tunisien till Syrien, och även Sicilien.

Till skillnad från andra styrande vid denna tid, så berodde fatimidernas offentliga karriär mer på meriter än på arv, stamtillhörighet och intriger. Människor från andra grenar av islam, till exempel sunni, kunde likaväl som shiiter få offentliga poster. Toleransen utsträckte sig även till icke-muslimer, vilket innebar att även kristna och judar fick höga poster inom regeringsväsendet.

Imperiet fortsatte att växa och blomstra tills al-Hakim blev kalif. Hans bana började lovande med byggandet av den stora Al-Hakim-moskén i Kairo. Han bröt med traditionerna och umgicks med folket för att kunna vara mer direkt delaktig i sina projekt. Så småningom blev han sinnessjuk och avrättade dem han inte gillade och införde godtyckliga lagar, till exempel att kvinnor förbjöds att arbeta på dagen och att sova på natten. Hans död är omgiven av mystik, men vissa hävdade att han var gudomlig och hade uppstigit i en andlig värld. Dessa blev kända som druser. Druser finns ännu, i Libanon, Syrien, Jordanien och Palestina.

Efter omkring 1060 minskade det fatimidiska området tills det bara bestod av Egypten. När den siste fatimidiske kalifen dog 1171 förenade Saladin Egypten med det abbasidiska kalifatet. Egypten återvände då till sunni, vilket definitivt avslutade den fatimidiska dynastin.

De fatimidiska kaliferna

Släktträd över de fatimidiska kaliferna. Kaliferna anges med ordningsnummer framför sina namn samt regeringsperiod efter.

1. Ubayd Allah al-Mahdi Billah (909 - 934)
 
 
 
 
2. Muhammad al-Qaim Bi-Amrillah (934 - 946)
 
 
 
 
3. Isma'il al-Mansur Bi-Nasrillah (946 - 952)
 
 
 
 
4. Ma'ad al-Muizz Li-Deenillah (952 - 975)
 
 
 
 
5. Abu Mansoor Nizar al-Aziz Billah (975 - 996)
 
 
 
 
6. Al-Hakim bi-Amr Allah (996 - 1021)
 
 
 
 
7. Ali az-Zahir (1021 - 1035)
 
 
 
 
8. Ma'ad al-Mustansir Billah (1035 - 1094)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
9. Al-Musta'li (1094 – 1101)
 
(Muhammad)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
10. al-Amir Bi-Ahkamillah (1101 - 1130)
 
11. al-Hafiz (1130 - 1149)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
12. az-Zafir (1149 - 1154)
 
(Yusuf)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
13. al-Faiz (1154 - 1160)
 
14. al-Adid (1160 - 1171)


Personliga verktyg