Från Rilpedia

Ernst Johan Adalbert Herslow, född 21 juli 1838 i Karlskrona, död 1926, var en svensk jurist, bror till Carl Herslow.

Herslow blev student i Lund 1855, avlade där kansliexamen 1857 och hovrättsexamen 1859, utnämndes till vice häradshövding 1865, till assessor i hovrätten över Skåne och Blekinge 1874 och till revisionssekreterare 1877. Han förordnades 1881 att förvalta byråchefsämbetet för lagärenden i Justitiedepartementet och till ledamot i Nya lagberedningen samt 1886 till ledamot av kommittén för lagstiftning angående förlag åt jordbruksnäringen. Åren 1886-1908 var han justitieråd. Herslow blev juris hedersdoktor vid Lunds universitet 1900.

Han författade åtskilliga skrifter, såsom Om ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift (1887), Arbetsgivarens ansvarighet för olycksfall i arbetet. Skadeståndsplikt eller obligatorisk försäkring? (i "Tidsskrift for retsvidenskab", 1891) och Det nya jorddelningsinstitutet, ägostyckning (i "Nytt juridiskt arkiv", avd. II, 1896), samt utgav Utsökningslagen och dithörande författningar med förklaringar, prejudikat, hänvisningar och sakregister (andra upplagan 1903).

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).