Från Rilpedia

Dihlströms var under 1800-talet Stockholms stads södra frivilliga arbetsinrättning.

Dihlströms öppnades i december 1844. Tidigare hade Per Christian Dihlström haft en fabrik för tillverkning av ylletyger på platsen men den hade gått i konkurs. Arbetsinträttningen kom att uppkallas efter denne Dihlström och de som vistade på arbetsinträttningen kallades i folkmun dihlströmmare.

Dihlströms var egentligen avsedd att vara en försörjningsanstalt för bostads- och arbetslösa men användes också för att ta emot "arbetsdömda". Arbetsinsträttningen var avsedd för 150 män och 50 kvinnor. Antalet blev efterhand mycket större, 1863 räknar man med 414 "hjon". 1864 blev Dihlströms enbart en arbetsinrättning och slutade helt att vara en försörjningsinträttning.

I entrepenad, fram till 1875, sköttes diverse renhållningsarbete såsom gatusopning. Barnängsberget vid Bondegatans slut var "dihlströmarnas" speciella stenbrott. Första tiden igenkändes "dihlströmarna" på de sina iklädda avskräckande fula buldanskläder. Buldan var ett grovt tyg som främst användes till säckar och liknande. Under senare tid gick de uniformerade. Prygel, arreststraff , usel mat med mera tillhörde dagordningen.

Dihlströms var kvar vid Stora Glasbruksgatan fram till 1906. Inrättningen flyttades senare till Högalids vårdhem (i Ligna, nuvarande Drakenbergsområdet vid Hornstull), men kallades ibland ändå "Dihlströms" eller "Dillis".

En annan liknande inrättning var försörjningsinrättningen på Kungsholmen. Liksom "Dihlströms" hade också Kungsholms-inrättning fått öknamn efter en tidigare markägare och kallades Grubbens.

Läs mer

• August Stenberg Dihlströms inrättning som ingår i Okänt Stockholm - en antologi av Per Anders Fogelström. Albert Bonniers förlag 1967.