Depolarisering
Från Rilpedia
Depolarisering av en nervcell innebär att Na+-joner (positivt laddade natriumjoner) strömmar in genom Na+-jonkanaler i nervcellens membran, varvid den elektriska spänning som ligger över cellmembranet ändras. Därmed neutraliseras den spänning på minus 0,70 millivolt (–0,70 mV) som fanns från början i cellplasman, och spänningen stiger ända tills att den istället blir positiv. När den positiva laddningen nått ett visst värde, släpper cellkärnan ifrån sig en elektrisk impuls, vilken leds ut genom nervcellens axon (dess utåtledande utskott), antingen till en annan nervcell eller till en receptor någon annanstans i kroppen, exempelvis en muskelcell. I dagligt tal kallas detta en nervimpuls. När detta sker ökar den redan tidigare igångsatta utströmmningen av kaliumjoner via K+-jonkanaler i cellmembranet. Därmed övergår depolariseringen i en repolarisering, det vill säga ursprungsspänningen i intracellularvätskan (vätskan som omger cellen) och i cellplasman återställs. Det föreligger alltid en viss grundspänning, även kallad polarisation, mellan insidan och utsidan av ett cellmembran, där cellplasman är negativt laddad på grund av sitt innehåll av negativa så kallad katjoner. [1]
