Från Rilpedia

Crassus, egentligen Marcus Licinius Crassus Dives, född omkring 115 f.Kr., död 53 f.Kr., var en romersk fältherre och statsman. Han skapade sig en enorm förmögenhet, och var en av medlemmarna i första triumviratet.

Innehåll 1 Biografi 2 Ekonomisk ställning 3 Eftermäle 4 Källor

Biografi

Marcus Licinius Crassus var den tredje och yngste sonen till Publius Licinius Crassus Dives (konsul 97 f.Kr. och censor 89 f.Kr.). Ena brodern dog under borgarkriget, och fadern och den andre brodern dog eller tog sina liv under Marius utrensningar 87 f.Kr. Crassus uppväxt var oansenlig och familjen skall ha bott i ett litet blygsamt hus, trots familjens oerhörda rikedomar. ^{[källa behövs]}

Crassus bidrog bland annat till Sullas seger vid Collinska porten 82 f.Kr. och kväste det tredje slavkriget som leddes av Spartacus.

År 70 blev han konsul tillsammans med Pompejus. Den av Sulla införda författningen ändrades, och adelspartiets makt bröts genom att Pompejus och Crassus ingick ett slags förbund med det folkliga partiet. Pompejus’ krigsära och till följd därav betydelsefullare ställning gjorde, att Crassus snart drog sig ifrån honom och slöt sig närmare till Caesar, vilken hade blivit folkpartiets förnämste ledare. Genom sina rikedomar kunde Crassus lätt köpa sig anhängare.

Efter Pompejus’ återkomst från fälttåg i Asien enades Crassus, Pompejus och Caesar år 60 f.Kr. om ett ett hemligt förbund dem emellan för att behärska Rom. Detta förbund – första triumviratet – förnyades 56 f.Kr. på en sammankomst i Luca, men anledning till misstänksamhet saknades inte. Dock förstod Caesar att ännu sammanhålla medtävlarna om makten.

År 55 f.Kr. var Crassus åter konsul och fick nu Syrien till provins. Han ville skaffa sig krigsära och genom ett fälttåg mot partherna stärka sin ställning i staten. År 53 f.Kr. gick han över Eufrat med en här av 7 legioner, 4000 ryttare och 4000 slungare. Fälttåget var förenat med stora svårigheter för det tungt rustade fotfolket. Snart angreps hären, vid Carrhae (Haran), på alla sidor av parthernas kavalleri, vilka förde striden på ett sätt, som romarna inte var vana vid. Slaget vid Carrhae blev därför en stor romersk förlust. Crassus son Publius stupade med sina ryttare. Crassus försökte retirera med resten av hären men redan följande dag, 9 juni, blev han nedhuggen vid en underhandling med fienderna.

Ekonomisk ställning

Crassus var en av dåtidens absolut rikaste män. Sina rikedomar hade han samlat på många sätt, särskilt genom byggnadsföretag i Rom. Dessa fastigheter förvärvades ofta genom uppköp av nerbrunna fastigheter, som han lät uppföra ånyo för uthyrning. Exempelvis köpte Cicero år 62 f.Kr. en villa av Crassus på Palatinen för 3,5 miljoner sestertier.^{[källa behövs]} Crassus lär ha yttrat, att endast den var rik, som kunde på egen bekostnad underhålla en krigshär. En gång bjöd han folket i Rom på mat vid 10000 bord och lät i tre månader tillhandahålla befolkningen spannmål utan betalning. Hans förmögenhet beräknades så stor som cirka 400 miljoner sestertier. Hans tillgångar värderades i en undersökning av magasinet Forbes till 170 miljarder dollar eller 0,17 biljoner kronor i 2000 års penningsvärde, vilket gör honom till den sjätte rikaste person som någonsin levat, följd av hans samtida kvinnliga motsvarighet Cleopatra på 22:a plats.^{[källa behövs]}

Eftermäle

Som statsman var Crassus föga märkvärdig, men ärelysten. Caesar använde sig skickligt av hans maktbegär och fåfänga för att skapa en motvikt mot Pompejus. Crassus mest betydande roll i historien bör därför vara det politiska och finansiella stöd han gav till den då utfattige unge Julius Caesar, vilket gjorde att denne kunde starta sin egna politiska karriär.

Källor

• Nordisk familjebok (1906), band 5, sp. 840, "Crassus 3."