Spartacus

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Spartacus står staty utanför Louvren i Paris


För andra betydelser, se Spartacus (olika betydelser).

Spartacus, född cirka 109 f.Kr., död 71 f.Kr., var en f.d. romersk soldat och gladiator som ledde upprorsmakarna under det Tredje slavkriget (även kallat Spartacusupproret och Gladiatorkriget). Upproret skall ha haft sin start år 73 f.Kr. då Spartacus tillsammans med ett sjuttiotal anhängare rymde från en gladiatorskola tillhörande Lentulus Batiatus.


Innehåll

Uppgång och fall

Efter sin flykt från gladiatorskolan tog Spartacus samt hans anhängare sin tillflykt vid Vesuvius, i närheten av dagens Neapel. Här anslöt ett antal lokala slavar till Spartacus uppbåd och de plundrade regionen. Spartacus skall enligt uppgift ha predikat viss återhållsamhet under plundringarna, då hans huvudsyfte inte var att förödmjuka den Romerska republiken utan leda slavarna mot frihet ut ur områden kontrollerade av Rom.

Vid tiden för revolten var andelen slavar i den Romerska republiken mycket hög och hotet togs på stort allvar av Senaten. De romerska legionerna var dock ej disponibla så man sände den oerfarne Claudius Glaber med en milisstyrka om 3000 man för att krossa upproret. Man underskattade dock Spartacus och hans slavhop. De romerska styrkorna skall ha slarvat med fortifikationer och de överraskades fullständigt under en nattlig räd där de flesta soldater, däribland Claudius själv, dödades i sömnen. Efter denna framgång skall Spartacus anhängare ha växt till så mycket som 120 000 förrymda slavar.

De militära framgångarna fortsatte för Spartacus. Han skall ha varit en briljant taktiker, och hans erfarenheter inom de romerska legionerna gjorde honom till en formidabel motståndare. Hans män var dock till stor del oerfarna. Spartacus delade därför upp slavarna i grupper där hans gladiatoranhängare utbildade männen i den mån de kunde. Detta medförde att de fick en grundutbildad armé på kort tid. Armén besegrade kort därefter två romerska legioner.

Den romerska senaten sände efter detta Gellius Publicola och Gnaeus Cornelius Lentulus Clodianus med två legioner vardera mot Spartacus och hans armé. Samtidigt möttes Spartacus av ett bakslag då en av hans närmaste män, den galliska gladiatorn Crixus, lämnade huvuddelen av armén tillsammans med 30 000 man för att plundra Italien, medan Spartacus ville lämna Italien för att ta sig in i Gallien. Crixus blev besegrad och dödades under stridigheter med Publicolas styrkor. Spartacus besegrade senare både Lentulus och Publicola.

Spartacus ändrade sig vid denna tid och vände tillbaka söderut. Trots att det inte finns några säkra källor gällande varför Spartacus och hans styrkor bestämde sig att vända åter när man var i relativ säkerhet, på väg in i Gallien, så anses det hur som helst vara det största misstaget han gjorde.

Man besegrade ännu två romerska legioner under Marcus Licinius Crassus (vid tidpunkten en av Roms mest förmögna män) och slog i slutet av 72 f.Kr. läger vid Rhegium vid Messinasundet. Här skall Spartacus ha träffat en uppgörelse med pirater som skulle ta hans anhängare till Sicilien. Men denna uppgörelse gick aldrig i lås. Crassus, med stöd av åtta legioner, lyckades nu isolera Spartacus armé i Kalabrien, men Spartacus lyckades bryta igenom de romerska linjerna och ta sig in i Brundisium. Crassus trupper hann dock ikapp slavarmén 71 f.Kr vid Lucania och besegrade dem slutligen i ett slag vid floden Silarus. 5000 slavar flydde slaget men besegrades senare av Pompejus. Ca 6600 slavar överlevde slaget men avrättades genom korsfästning utmed Via Appia mellan Brundisium och Rom. De romerska källorna hävdar att Spartacus stupade i slaget, även om detta aldrig kunde bekräftas då hans kropp aldrig hittades. Han kan ha blivit korsfäst med resten av de slavar som överlevde slaget, även om detta inte styrks i någon antik källa. Filmen Spartacus slutar på detta sätt, även om de antika skriftkällorna inte anger att så skulle vara fallet.

Ursprung

Spartacus anses enligt vissa romerska historiker ha haft sitt ursprung i Thrakien. Han skall ha tjänat som soldat i de romerska legionerna men blev sedermera slav och gladiator. Att Spartacus var Thraker är dock inte helt säkert. Det fanns en typ av gladiatorstil som kallades Thraker där gladiatorn slogs med en rund sköld och kort svärd alt. kniv och detta kan ha förvirrat källorna gällande hans geografiska ursprung. Det finns dock inget alternativt ursprung angivet.

Se även

Externa länkar

Personliga verktyg