Bockabanan
Från Rilpedia
Bockabanan, oelektifierad bana mellan Nässjö och Hultsfred. Sträckan är 83 km lång.
Banan trafikeras av merresor under konseptet krösatågen. Även godstrafik förekommer på banan.
Innehåll |
Historia
Nässjö-Oskarshamns Järnväg(NOJ) var tidigt ute bland de många småländska privatbanorna som under en tid växte fram. Som en hel del av Sveriges tidiga enskilda järnvägar hade NOJ engelska ägarintressen. 1869 fick bolaget koncession för banbygget och den först färdiga bandelen var sträckan Berga-Oskarshamn. 1872-1873 kom trafiken igång mellan Nässjö och Eksjö och 1874 kunde så äntligen NOJ invigas i sin helhet.
Men trafiken och banan i sig själv drogs med många problem och fick till slut smeknamnet Nästan Oduglig Järnväg(NOJ). Trots en förbättring hade boloaget ihärdiga ekonomiska problem vilket gjorde att bolaget rekonstruerades i slutet av 1890-talet och fick helsvenska ägare. Precis som många andra banor vid den tiden drgs banan med minskande underlag i och med vägtrafikens framväxt men ett uppsving under andra världskrigets ransoneringsår. För NOJ hade krigsåren särskild betydelse tack vare omfattande transporter till och från garnisonsstaden Eksjö.
Långt senare, närmare bestämt år 1990, förändrades trafiken avsevärt då banan blev en del av det småländksa järnvägsnätet där Kalmar Läns Trafik och Jönköpings länstrafik gemensamt tog hand om trafiken med SJ(precis som tidigare) som tågoperatör.
Idag
Idag är den gamla Nässjö-Oskarhamns Järnväg uppdelat. Delen Linköping-Hultsfred-Berga-Kalmar går under namnet Stångådalsbanan medan delen Nässjö-Hultsfred går under namnet Bockabanan. Delen Berga-Oskarshamn är numera ersatt med buss.
Trafiken mellan Linköping-Hultsfred-Kalmar trafikeras av kustpilen medan delen Nässjö-Hultsfred trafikeras av krösatågen.
Banstandard
Banstandarden idag är rellativt dåligt. Banan är oelektrifierad, saknar både ATC och Fjärrblockering och dessutom så är antalet ställen tågen kan mötas på ytterst begränsat.
