Björnbär

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Bergumsbjörnbär)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Björnbär
Blackberries on bush.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Växtriket
Plantae
Division: Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision: Gömfröväxter
Angiospermae
Klass: Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning: Rosales
Familj: Rosväxter
Rosaceae
Släkte: Hallonsläktet
Rubus
Undersläkte: Björnbär
Rubus subg. Rubus
Vetenskapligt namn
§Rubus (Rubus)
Auktor: L.
Sektioner

Se text

Dahlia redoute.JPG
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen

Innehåll

Översikt

Björnbär (Rubus subg. Rubus) är ett samlingsnamn på flera arter inom familjen Rosaceae, släktet Rubus. Den vanligaste är sötbjörnbär (Rubus plicatus). Björnbärskomplexet består ett stort antal arter, underarter och former, som hör till de mest svårskilda i vår flora. Odlade sorter är dessutom ofta hybrider av olika arter. De kallas ibland även "svarthallon" och "björnhallon" (se även blåhallon). Tidigare betraktade man björnbär som en enda art, vilken då kallades Rubus fruticosus.

Beskrivning

Alla arter har taggiga, 2-åriga stammar, som växer i mer eller mindre vågräta bågar eller liggande på marken, på murar, på kringstående buskar och så vidare. Första året är en sådan buskstam en oförgrenad nystam (jämför nypon) med strödda, femfingrade blad; andra året blir den huvudstam för en mängd sidoskott med blommor, och förtorkar sedan frukten mognat. Hos flera arter böjer sig denna bågformiga stam med spetsen ned mot marken, borrar sig in där och fäster sig med kniprötter. Denna buskstams utseende (särskilt som nystam första året), dess taggbeväpning, tvärsnittets form m.m., avger en del av kännetecknen för ifrågavarande arter. I någon mån skiljas arterna även på bladen, blommorna och frukterna.

Utbredning

Björnbärsarterna växer på torra, varma, helst solöppna lokaler och fordrar ett milt och jämnt klimat. De är därför allmännast i kusttrakterna (maritimt klimat). Ymnigast förekommer de i Sveriges sydligaste landskap och i kustlandskapen vid Kattegatt och Skagerack, samt därefter spridda längs Norges västkust åtminstone upp till Sogn. Vid Östersjökusten påträffas hithörande arter föga nordligare än vid Stockholm; till de allmännare i Sveriges östra del hör Rubus nemorosus (även på Åland). Även sötbjörnbär har jämförelsevis stor utbredning i Sverige och Norge.

Arter

Undersläktet Rubus av släktet Rubus delas i sin tur in i flera sektioner.

Egentliga björnbär

Rubus subg. Rubus sect. Rubus

Björnbär, trädgårdsvariant

Krypbjörnbär

Rubus subg. Rubus sect. Corylifolii

Användning

Björnbären är som sylt mycket läckra. Deras tillredning försvåras dock därav, att stenfruktsamlingen ej så lätt lossnar från blomaxeln, som hallonet. De mognar ganska sent (september).

Dialektala namn


  1. Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon sida 55 [1], Gleerups, Lund 1867/Malmö 1962

Kuriosum

En svensk forskare som ägnade släktet Rubus mycket energi var Bengt Lidforss (1868-1913), på vars grav det i dag växer en björnbärsbuske.

Källor



Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Personliga verktyg