Ballongvidgning
Från Rilpedia
Ballongvidgning är en metod för att vidga kranskärl på hjärtat. I ljumsken eller handleden förs en slang (kateter) upp i kroppspulsådern ända upp till hjärtat. Patienten är lokalbedövad och har fått lugnande. Kontrastvätska sprutas in i kärlet och då kan läkaren och patienten se på en TV-skärm var förträngningen är som orsakade hjärtinfarkten.
Därefter förs en tunnare slang in i den förra och i änden finns en liten prinskorvsliknande ballong. Nu kommer den svåra delen, vilket är att lirka ballongen till rätt kärl. Väl på plats, efter några doser kontrastvätska, fylls även ballongen med samma vätska. Den utvidgar sig någon eller några millimeter och därefter släpper man på trycket och backar ballongen en bit för att se resultatet. Om inte kärlväggarna faller tillbaka är operationen klar.
Om kärlväggarna faller tillbaka dras den tunnare slangen ut och läkaren trär ett stent på ballongen. Så lirkas det igen och väl på plats fylls vätska på igen. Stentet som ser ut som ett mikroskopiskt hönsnät (sträckmetall) är från början utdraget på längden och tvingas nu ut på tvären och därigenom armeras kärlväggen inifrån och kan inte falla tillbaka.
Patienten får därefter ha ett tryckförband vid ljumsken eller handleden där slangen träddes in. Det är för patienten den besvärligaste delen av operationen eftersom förbandet måste sitta på i ett par timmar. Patienten får sedan äta blodförtunnande mediciner i ett halvår.
Operationsmetoden har lanserats i Sverige av läkaren Göran Stenport och har inneburit att mängden dyra, 500 000 kr, kranskärlsoperationer minskat och ett stent kostar "enbart" 60.000 kr. Ballongutvidgningen kan ju utföras lokalt och tar en läkare och en sjukskötare i anspråk i cirka en till två timmar.
