Bacan
Från Rilpedia
Bacanön, egentligen Bacanöarna (indonesiska Pulau Bacan, tidigare Batjan Eiland) är en ö i Maluku Utaraprovinsen i Indonesien i västra Stilla havet.
Geografi
Bacanön är en del i Moluckerna och ligger ca 2.200 km nordöst om Djakarta och ca 120 km söder om huvudön Ternate. De geografiska koordinaterna är 0°37′ S och 127°29′ Ö.
Ön har en area om ca 5.416 km2 och täcks till stora delar av tropisk regnskog. Ön är huvudön i Kepulauan Bacan (Bacan-öarna) med andra större öar som Kasiruta i nordväst och Madioli i väst samt ytterligare ett 80-tal mindre öar.
Bacanön har ca 23.000 invånare och huvudorten heter Labuha på öns västra del. Den högsta höjden är Gunung Sibela på ca 2,111 m.ö.h.
Förvaltningsmässigt utgör ögruppen "kabupaten" (distrikt) Halmahera Selatan (Syd Halmahera).
Ön har en flygplats Labuha (flygplatskod "LAH") för lokalt flyg.
Historia
Bacanön beboddes troligen av melanesier redan ca 1500 f Kr. Ön blev ett eget sultanat kring 1322 [1]. Portugiserna anlände 1558 och byggde då ett fort på ön. Fortet erövrades 1609 av Holländare från Vereenigde Oostindische Compagnie (Holländska Ostindiska Kompaniet).som bibehöll den lokale monarken men underställde ön sultanen på Ternate.
1859 besöktes ön av den brittiske forskningsresanden Alfred Russel Wallace.
Kring 1889 överfördes det lokala styret från sultanen till ett öråd under ledning av Nederländernas representant
Nederländerna behöll kontrollen över ön, förutom en kort tid under andra världskriget då området ockuperades av Japan, fram till Indonesiens självständighet 1949.
