Från Rilpedia

Bältesläggning är en akut åtgärd inom psykiatrin, som innebär att en patient fastspänns i en säng. I Sverige får åtgärden normalt endast ordineras av en specialistkompetent överläkare inom den psykiatriska slutenvården. Bältesläggning får dock även ske kortvarigt före intagning i slutenvården av en legitimerad läkare med delegation.^[1]

Det finns ingen övre tidsgräns för bältesläggning, men om det pågår under mer än fyra timmar måste det rapporteras till Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet.^[2]

Bältesläggning är integritetskränkande och därför förenad med negativa föreställningar hos allmänheten och psykiatriska patienter. Åtgärden har historiskt använts för att bestraffa patienter som ansetts omedgörliga; de sjuka fick ligga hårt fastspända i sina sängar tills de bedömdes som följsamma. I dagens psykiatriska vård försöker man alltid undvika denna kränkande vårdåtgärd.^{[källa behövs]}

Vid bältesläggning används en särskild bältessäng och åtgärden används vanligen för att möjliggöra tvångsmedicinering. Ofta ges en kombination av antipsykotiska, ångestdämpande och rogivande medel och när dessa har fått effekt är patienten passiviserad. Bältesläggningen behövs då inte mer, och personalen prövar att släppa på den under övervakning.

Vid bältesläggning är den intagne helt beroende av omgivningen för alla personliga behov, och åtgärden får därför inte ske utan kontinuerlig övervakning. Ordinationen kan ske när andra behandlingsåtgärder inom slutenvården anses otillräckliga. Detta är vanligtvis i samband med akut insjuknande eller återinsjuknande i svår psykos, där patienten saknar verklighetskontakt och utgör en omedelbar fara både för sig själv och andra. Patienter inom psykiatriskt tvångsvård som motsätter sig ordinerad farmaka blir bälteslagda och därefter administreras läkemedel intravenöst.

Noter

1. ↑ Vårdintyg – tvångsåtgärder, Internetmedicin
2. ↑ Regler vid bältesspänning, Läkartidningen, 2004-09-02.

Externa länkar

• Läkare anmäls för bältesläggning, SVT, 2005-10-19.
• Tre psykiatrer fälls för felhantering av tvångsvård, Läkartidningen, 2004-09-02