Från Rilpedia

Bäckenförträngning, ett inom obstetriken använt uttryck, varmed anges, att den del av bäckenet, som fostret under förlossningen genomdrivs, icke är tillräckligt vid för att låta ett normalt stort foster med vanlig lätthet passera.

Denna avvikelse är långt vanligare på kontinenten än i vårt land. I exempelvis Tyskland anses 15-20 % av alla kvinnliga bäcken förträngda, och 3-5 % av alla förlossningar förete där allvarliga rubbningar till följd av bäckenförträngning. Denna förekommer i olika grader och i flera skilda former. Medan de lindrigare graderna endast brukar medföra en långsammare förlossning, kan de svårare graderna utgöra en fara först och främst för fostret, men även för modern genom flerfaldiga förlossningskomplikationer, såsom abnorma fosterlägen, tryckskador, bristningar, navelsträngsframfall. De svåraste graderna är sådana, att fostret ej ens med konst kan utskaffas naturliga vägen, utan måste uttas genom kejsarsnitt. Sådana former är hos oss mycket sällsynta. Orsakerna till bäckenförträngning är flera, medfödd litenhet hos bäckenet, vidare under uppväxtåren ådragen höftsjuka, snedrygg eller puckel, medfödd höftledsvrickning, eller i barndomen genomgången svår rachitis.

Som ett uttryck för naturens förmåga av självhjälp kan det förhållandet betraktas, att för tidig börd och små foster är vanligare vid trånga bäcken än vid normala. För att förlossningen skall bli lämpligt skött vid bäckenförträngning, är det av vikt, att denna genom undersökning av läkare upptäcks redan under graviditeten.

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Bäckenförträngning, 1904–1926 ^(Not).