Från Rilpedia

Aurelio Lampredi (1917 - 1989) var en italiensk bil- och flygmotorkonstruktör.

Han började sin karriär hos Piaggio, kända för sina Vespa-skotrar, men fick snart arbeta med större motorer. Han arbetade hos Isotta-Fraschini före andra världskriget, och anställdes därefter hos Reggiane för att utveckla flygmotorer.

Lampredi anställdes av Ferrari 1946, där han utvecklade en stor 4,5-liters V12-motor, som användes i racerbilen 275S. Därefter återvände Lampredi till Isotta-Fraschini i mars 1947, men gick tillbaka till Ferrari tidigt 1948. Lampredis motorer användes som alternativ till V12-motorerna som konstruerats av Gioacchino Colombo, vilka ditintills drivit de flesta Ferrari-modellerna. Särskilt efter fiaskot för Colombos motor i Formel 1 föredrog Ferrari Lampredis motorer. Lampredi deltog i Ferraris motorsport-satsningar 1952 och 1953.

Lampredi lämnade Ferrari för gott 1955, då Ferrari köpte Lancias motorsportavdeling och anställde motorkonstruktören Vittorio Jano, som tidigare hade arbetat hos Alfa Romeo. Lampredis motorer användes därefter i Ferraris landsvägsvagnar, medan Janos V6- och V8-motorer snart ersatte Lampredis motorer i tävlingsbilarna.

Efter Ferrari gick Lampredi till Fiat, där han ledde företagets motorutveckling fram till 1977. Det var här han utvecklade sina SOHC och DOHC-motorer för Fiat, vilka skulle driva Fiat-bilar i mer än 30 års tid. Han ledde också Fiats motorsportavdelning, Abarth, mellan 1973 och 1982.

Referenser

• Denna artikel utgörs av en översättning från en version av engelskspråkiga Wikipedia