Från Rilpedia

Hela artikeln förutom studiedelen saknar källangivelse och behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort.

Atkinsdieten är en viktminskningsdiet lanserad av läkaren Robert Atkins. Dieten bygger på en kolhydratfattig kost vilket medför att fet mat och kött är tillåtet så länge inte kolhydratintaget är för stort.

Innehåll 1 Atkins teser 2 Dietplanen 2.1 Tillåtna födoämnen 2.2 Ej tillåtna livsmedel 3 Studier 4 Se även 5 Noter

Atkins teser

Atkins menade att det finns två huvudsakliga fel i dagens västerländska diet: dels att man äter för mycket raffinerade kolhydrater (särskilt socker, mjöl och sirap), dels att man generellt är för rädd för mättat fett. Enligt Atkins är det transfetter som ska undvikas snarare än mättat fett. Tyngdpunkten i dieten ligger på kosten, men i kostplanen lägger man även vikt vid näringstillskott och daglig motion.

Dietplanen

Atkinsdieten begränsar intaget av kolhydrater i syfte att få kroppen att ställa om från förbränning av främst glukos till förmån för förbränning av kroppsfetter. Denna process (lipolys) tar vid när kroppen går ner i ketos efter det att den gjort slut på överskott av kolhydrater att bränna. Enligt Atkins innebär detta att kroppen gör av med mer energi för att tillgodose kroppens näringsbehov. Atkinsdieten fokuserar på att minimera intaget av kolhydrater som har effekt på blodsockret. Atkins förordar att man äter livsmedel som bearbetats så lite som möjligt och som har lågt glykemiskt index.

Atkinsdieten har fyra faser: Induktionsfas, viktminskningsfas, fas mellan viktminskning och underhållsfas, och underhållsfasen.

I induktionsfasen syftar dieten till att försätta kroppen i ketos. Kolhydratintaget begränsas till 20 gram per dag (12-15 gram av dessa 20 gram måste komma i form av grönsallad eller andra grönsaker). Tillåten mat är obegränsad mängd kött, fisk och skaldjur. Upp till 110 gram hårdost får ätas per dag. Alkohol ska inte intas i denna fas. Koffein begränsas. Dagligt intag av multivitamintabletter rekommenderas. Motion förordas. Fasen pågår i två veckor eller tills bantaren tappat 10 % av sin övervikt.

Under viktminskningsfasen ökas kolhydratintaget med 2 gram per vecka. I den här fasen ska bantaren försöka hitta vilken nivå på kolhydratintag som är kritisk för viktminskning och bedöma vilka livsmedel som förorsakar personliga ätbegär. Denna fas pågår till dess att bantaren är cirka 4 kilo ifrån sin målvikt.

Nästa fas går ut på att hitta en balansnivå för kolhydratintag. Bantaren ökar kolhydratintaget med 10 gram per vecka och följer upp var gränsen går innan bantaren börjar att öka i vikt igen. Nu anses det inte längre viktigt att kroppen är i ketos.

Underhållsfasen är avsedd att vara livslång. Bantaren ska fortsätta äta enligt de vanor han eller hon skaffat sig under de tidigare faserna. Huvudprincipen för dieten är fortfarande att graden av bearbetning av de livsmedel man förtär ska vara så låg som möjligt. Om vikten börjar öka igen kan bantaren börja om från början med induktionsfasen.

Tillåtna födoämnen

• Kött
• Fisk
• Grönsaker
• Ägg
• Mjölkprodukter

Ej tillåtna livsmedel

• Potatis
• Bröd
• Ris
• Pasta
• Socker/Sockrade livsmedel

Studier

Flera ettårstudier har visat att de som äter enligt Atkinsdieten har gått ner i vikt i samma utsträckning eller mer än bantare som äter enligt andra dietplaner. I ettårsperspektivet har inga negativa hälsokonsekvenser påfunnits. Den kortsiktiga viktminskningen tros, snarare än förändring av metabolismen, bero på att dieten dämpar hungerkänslorna och att den genom sitt låga innehåll av socker och stärkelse reducerar den vattenbindande glykosreserven och därigenom minskar mängden vatten i kroppen.^[1]. Senare studier har visat att högt proteinintag har just denna hungerdämpande effekt, medan fettrik mat inte alls är verksam på detta plan.^[2][3]. Positiva resultat med Atkinsmetoden beror således i huvudsak på att en proteinrik födas hungerdämpande effekt ger ett lägre kaloriintag än på förändringar i metabolismen^[1]

En större studie publicerades i JAMA i mars 2007 av Gardner vid Stanforduniversitetet och visade att överviktiga men i övrigt friska kvinnor i åldrarna 25-50 år tappat mer vikt med Atkinsdieten än med bantningsmetoder som tillåter ett högre kolhydratintag. Viktminskningen med Atkins hade varit 4,7 kilo i genomsnitt, att jämföra med 2,6 kilo för dem som ätit enligt "LEARN", 2,2 kilo för "Ornish" och 1,6 kilo för "the Zone". När värden för HDL (det så kallade goda kolesterolet), triglycerider och blodtryck jämfördes fanns en klar fördel för Atkinsdieten. Studien omfattade två månader med uppföljning under ytterligare 10 månader.^[4]

En forskningsrapport stödjer att mättat fett undrer vissa förutsättningar kan skydda hjärtat hos kvinnor som genomgått klimakteriet^[5], vilket ifrågasätter men dock inte omkullkastar, den allmänt vedertagna uppfattning och sambandet mellan mättat fett och hjärt- och kärlsjukdom.^[6]

I ett beslut i januari 2008 ^[7] avgör Socialstyrelsen anmälan mot Annika Dahlqvist vars kostråd inte befinns strida mot vetenskap och beprövad erfarenhet, utan godkänns som ett alternativ till tidigare råd vid diabetes typ 2 eller övervikt. I Socialstyrelsens utredning noteras även att "evidens för farlighet inte framkommit i hittills gjorda systematiska litteraturgenomgångar". Detta dock med reservation bland annat för att längre studier än ett år saknas.

Se även

• Glykemiskt index

Noter

1. ↑ ^{1,0 1,1} The Lancet: Atkins and other low-carbohydrate diets: hoax or an effective tool for weight loss?
2. ↑ BBC: The Atkins Diet - transcript
3. ↑ Secrets of Atkins success
4. ↑ Comparison of the Atkins, Zone, Ornish, and LEARN Diets for Change in Weight and Related Risk Factors Among Overweight Premenopausal Women
5. ↑ ”Dietary fats, carbohydrate, and progression of coronary atherosclerosis in postmenopausal women” (på Engelska). The American Journal of Clinical Nutrition. November 2004. http://www.ajcn.org/cgi/content/abstract/80/5/1175. Läst 19 maj 2008. 
6. ↑ ”Saturated fat prevents coronary artery disease? An American paradox” (på Engelska). The American Journal of Clinical Nutrition. November 2004. http://www.ajcn.org/cgi/content/full/80/5/1102. Läst 19 maj 2008. 
7. ↑ Socialstyrelsen: Ärende avseende kostrådgivning till patienter med diabetes typ 2 och/eller övervikt.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia