Från Rilpedia

Arapaho är en benämning, med oklart ursprung, på en algonkinspråkig nordamerikansk indianstam som på sitt eget språk heter Hinono'eino, (”folk, människor”, i nutida språkbruk även Hinono'eiteen: "vårt folk"). Arapahoerna är mycket renodlade prärieindianer. Det finns inga uppgifter om att de någonsin levat annorstädes och de var spridda över ett större geografiskt område än någon annan präriestam: South Dakota, Nebraska, Colorado, Wyoming och Kansas. På språkliga grunder har man dock antagit att de kom till prärien från nordost, d v s närmast området vid Stora sjöarna. Arapahostammen bestod när den i slutet av 1700-talet först blev känd för vita av två huvudgrupper, de sydliga Arapahoerna och de nordliga, men enligt deras egen tradition fanns det från början fem huvudgrupper. En av dessa, Hitouunenno (”folk det är synd om, stackare”), var enligt arapahotradition förfäder till Atsina-stammen som alltså skulle vara resultatet av en relativt sen utbrytning (under 1700-talet) från Arapaho. Traditionen stöds av att arapahoer och atsinaer förstår varandras språk någorlunda och har många identiska traditioner.

Arapahostammen försökte i det längsta hålla sig borta från de vita och utanför 1800-talets indiankrig men råkade ändå mycket illa ut eftersom de vita oriktigt kom att uppfatta dem som allierade till lakotasiouxer och cheyenner. Arapahoerna anfölls därför oprovocerat av USA:s kavalleri 1864 vid Sand Creek , 1865 vid Tongue River och 1874 nära Nowood Creek i Wyoming. Dessa anfall var resultatet av en systematisk förföljelse från USA:s kavalleri under ledning av general Patrick E. Connor. Arpahoerna försökte successivt dra sig undan allt längre norrut för att undvika massakrerna men strategin fungerade inte. De nordliga arapahoerna försökte sig då på att i stora skaror ta värvning i kavalleriet som indianspejare. General George Crook lovade dem som belöning ett eget reservat och placerade dem 1876 tillfälligt i Shoshone-reservatet i Wyoming. Crook avled dock innan han hann ordna något annat och samboendet med shoshonerna vid Wind River blev permanent. De sydliga arapahoerna hamnade i ett betydligt sämre reservat i Oklahoma tillsammans med de sydliga cheyennerna där de fortfarande bor.

Arapahospråket är i dag utrotningshotat. Färre än 500 talare återstår, nästan alla är äldre än 50 år.

Referenser

• George A. Dorsey & Alfred L Kroeber: Traditions of the Arapaho (University of Nebraska press, Lincoln 1997).
• Loretta Fowler: Arapahoe politics 1851-1878. Symbols in Crises of Authority (University of Nebraska press, Lincoln 1982).
• Virginia Cole Trenholm: The Arapahoes. Our People (University of Oklahoma press 1970).

• Wikimedia Commons har media som rör Arapaho
  Bilder & media