Alförrädare
Från Rilpedia
| ?Alförrädare | |
|---|---|
 Alförrädare; adult ♂
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Andfåglar Anseriformes |
| Familj: | Egentliga andfåglar Anatidae |
| Underfamilj: | Merginae |
| Släkte: | Polysticta Eyton, 1836 |
| Art: | Alförrädare P. stelleri |
|
|
|
| §Polysticta stelleri Auktor: Pallas, 1769 |
|
 Alförrädaren på denna bild är svår att köns- och åldersbestämma. Å ena sidan ser man de långa tertialerna som har en gråblå färg vilket tyder på att det är en adult hona. Dock döljs de tydliga vita kanterna runt vingspegeln av sidans fjädrar vilket kan få en att tro att det är en juvenil fågel. Sen har den ett ganska ljust bröst och huvudsida med en antydan av mörkt halsband vilket skulle kunna indikera att det är en 1-årig hane.
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Alförrädare (Polysticta stelleri) är en högarktisk andfågel.
Innehåll |
Taxonomi
Systematiskt kategoriseras den som en dykand inom underfamiljen Merginae där den placeras tillsammans med ejdrarna. Den skiljer sig dock såpass mycket från de släktets tre arter att den placeras i det egna släktet Polysticta.
Utseende
Alförrädaren är en medelstor and, längd 42-48 cm, vingspann 68-77cm. Den har ett fyrkantigt huvud med platt hjässa och förhållandevis lång stjärt. Den har en grå, ganska fyrkantig näbb. I flykten ser den lång- och smalvingad ut och den ser bukig ut som en sjöorre. Den har en lätt och snabb flykt. Adult hane i praktdräkt är i det närmaste omisskännlig, det enda den skulle kunna tänkas att likna är alfågel. Kroppsidorna är vita med en rosabeige ton som är mest synlig framme på bröstet. Akterpartiet är svart och likaså ryggen och en ring runt halsen. Huvudet är vitt så när som på en svart ring runt det likaså svarta ögat. Den har svart haka och en ljusgrön fläck i nacken och en till, inte lika markerad fläck framför ögat. Den har även en svart prick på bröstsidan som är synlig precis ovanför vattenlinjen när fågeln simmar.
Honan är mörkbrun med en mörkt gråblå vingspegel med tydliga vita kanter på båda sidor. På håll ser man att den har en ljus ring runt ögat. I flykten ser man de vita vingundersidorna som mörknar bakåt vingpennorna.
Adult hane i eklipsdräkt påminner mycket om en hona men den känns igen i flykten på den helvita vingframkanten som när anden simmar gör att kroppssidan är vit.
Utbredning
Alförrädaren är en flyttfågel som häckar i den högarktiska regionen utmed Norra ishavets kuster mellan Tajmyrhalvön och norra Alaska, samt vid Berings hav.[1] I europeiska Ryssland häckar den oregelbundet och sällsynt och det västligaste häckningsområdet finns vid Jamalhalvön vid Karahavet[1]. Den förekommer inte som häckfågel i arktiska Kanada, på Grönland, Island och Svalbard.[1] Den förekommer inte heller som häckfågel i norra Norge vilket ibland påstås. Dock översomrar arten regelbundet i mindre antal vid Varangerhalvön, men dessa har aldrig konstaterats häcka.[1] Merparten av världpopulationen övervintrar i isfria vatten i ett område som sträcker sig från Berings sund, utmed Stillahavskusten till södra Alaska, och utmed kusten söderut till norra Japan.[1] Cirka 5% av världspopulationen övervintrar i Europa, dels utmed norra Norges kuster och dels i nordöstra Östersjön.[1]
Förekomst i Sverige
I Sverige påträffas den fåtaligt vintertid och då främst i den östra skärgården[2], främst runt Öland och Gotland. Trenden är minskande och sedan 2001 har i genomsnitt 40 individer rapporterats årligen.[1]
Namn
Namnet alförrädare förekommer första gången i skrift på 1820-talet och härstammar från Södermanlands skärgård.[1] Att fågeln har ett så specifikt svenskt namn har tolkats som att den har varit vanligare förekommande.[1] Namnet tros syfta på att den förebådade eller "förrådde" alfågeln. Det vill säga att den, på våren, anlände de svenska vattnen kort tid före alfågeln vilket var en viktig fågel för folkhushållen i dåtidens Sverige. När skärgårdsbefolkningen sett den första alförrädaren var det alltså tid att ställa i ordning fångstnäten för alfågeln.[1]
Dess vetenskapliga artnamn stelleri och även trivialnamnet på flera språk kommer från den tyske forskningsresanden Georg Wilhelm Steller, som deltog i Vitus Berings andra expedition till haven mellan Ryssland och Alaska, och som i sin rapport De Bestiis Marinis (1751) var först med att beskriva arten för vetenskapen.[1] Dock var det Pallas som först beskrev den systematiskt 1769 och därför betecknas som artens auktor.
Referenser
Noter
- ↑ 1,00 1,01 1,02 1,03 1,04 1,05 1,06 1,07 1,08 1,09 1,10 Anders Wirdheim (2009)
- ↑ Artikeln andfåglar i Nordisk familjebok 1904
Källor
- Anders Wirdheim (2009) Alförrädare, Vår Fågelvärld, vol68, nr 2, sid:14-17
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan, sid. 60-61. ISBN 91-34-51038-9.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Alförrädare
