Från Rilpedia

Denna artikel kan behöva städas upp för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Förbättra gärna artikeln om du kan, och diskutera frågan på diskussionssidan.

Aleksej Grigorjevitj Stachanov (ryska Алексей Григорьевич Стаханов), född 3 januari 1906, död 5 november 1977, var en gruvarbetare i Sovjetunionen. Han var medlem av Sovjetunionens kommunistiska parti från 1936 och suppleant i Högsta sovjet.

Stachanov blev en känd som en del av en rörelse som var avsedd att öka arbetarnas produktivitet, då det rapporterades att han 31 augusti 1935 med egna händer bröt 102 ton kol på fem timmar och 45 minuter, 14 gånger sin kvot. Den 19 september samma år rapporterades han ha brutit 227 ton kol på ett skift. Det var en otrolig prestation som blev mycket uppmärksammad och gav upphov till en massrörelse, men hans bedrifter är ifrågasatta. Det har framförts att flera gruvarbetare hjälpte honom att nå sitt höga resultat och att det hele var iscensatt av kommunistpartiet i propaganda. Med Stachanovs "bedrift" som inspiration infördes ett raffinerat belöningssystem över hela Sovjetunionen. Arbetarna uppmanades att försöka nå upp till eller överträffa hans resultat. Om någon lyckades med det skulle denne "stachanovit" belönades bland annat med titeln "Arbetets hjälte". En framstående stachanovit hade också rätt att handla i särskilda lyxiga livsmedelsbutiker. Sovjetiska arbetare gjorde det till en ära att osjälviskt slita för nationen och då demonstrera överlägsenheten i det socialistiska ekonomiska systemet. Stachanovs bedrifter blev omtalade i tidningar och affischer som modell för andra att följa efter, och hans porträtt hamnade även på omslaget till Time Magazine 16 december 1935. För sin "bedrift" fick Stachanov 200 rubel och Leninorden 1936, samma år blev han vald till Sovjetunionens Högsta sovjet. ^{[1] [2] [3]}

Stachanov föddes i Lugovaja nära Orjol i en fattig bondefamilj. Han började i 1927 arbeta i gruvan "Tsentralnaya-Irmino" i Kadiyivka (Donbass) med en dröm om att kunna tjäna pengar till köp av en häst. Stachanov blev 1933 pneumatisk hammareoperatör och 1935 tog han en lokal kurs i gruvdrift. Under perioden 1936-1941 var Stachanov elev vid Industriakademin i Moskva och 1941-1942 var han i Kazakiska SSR som kommendant för gruvan nummer 31 i Karaganda, ett ökänt Gulagläger vid vilket bröts kol med hjälp av tvångsarbetare. Under perioden 1943-1957 arbetade Stachanov inom Sovjetunionens ministerium för kolindustrin. Stachanov återvände till Donetsk-regionen 1957 och hade därefter olika chefsbefattningar tills han gick i pension 1974. Stachanov blev tilldelad medaljen Sovjetunionens hjälte 1970. Han avled i Torez vid Donetsk 1977.

Fotbollsklubben Stachanovets grundades 1936 och fick sitt namn efter den legendariska gruvarbetaren. Klubben heter i dag FC Sjachtar Donetsk.^[4]

Staden Kadiyivka i östra Ukraina där han började sitt arbete döptes till Stachanov till hans ära 1978, året efter hans död.

Stachanov blev under november 2006 indragen i den svenska politiska debatten då moderaternas arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin kom med förslaget om att utse "Årets bästa arbetare".^{[5] [6]}

Källor

1. ↑ "Спроси Алену" Биографии; Стаханов Алексей Григорьевич
2. ↑ Time Magazine
3. ↑ Nobelpriskampen.se
4. ↑ Sjachtar Donetsk websida
5. ↑ Expressen
6. ↑ Aftonbladet

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia