Aleksandra Kollontaj
Från Rilpedia
Aleksandra Michajlovna Kollontaj (ryska: Александра Коллонтай), född 31 mars (19 mars enligt g.s.) 1872 i Sankt Petersburg, Ryssland (som Domontovitj), död 9 mars 1952[1] i Moskva, Sovjetunionen, var en rysk författare och politiker.
Innehåll |
Revolutionär
Kollontaj studerade i Zürich. I Ryssland började hon omkring 1890 en revolutionär verksamhet och måste fly till utlandet 1908. Hon tillhörde mensjevikpartiet 1908-14 och slöt sig 1915 till bolsjevikerna och agiterade i USA mot kriget. Efter marsrevolutionen 1917 återvände hon till Ryssland och deltog aktivt i novemberrevolutionen varefter hon blev folkkommissarie för uppfostran, barn- och kvinnovård. Hon var en kort period gift med bosljevikledaren P. Dybenko.
Politiker och författare
Kollontaj förespråkade äkta arbetarmakt, kvinnors frigörelse och det konventionella äktenskapets avskaffande. Hon bekämpade feminismen eftersom hon ansåg denna vara borgerlig, det bör dock noteras att den typ av feminism som hon talade om idag ofta betecknas borgerlig feminism och att vissa riktningar av radikalfeminismen kan anses ligga mycket nära Kollontajs uppfattningar.
Hon skrev både politiska och skönlitterära böcker. Utöver den digra bibliografin skrev hon också ett stort antal längre artiklar på svenska både under sin tid som ambassadör och före detta, bland annat i tidningarna Socialdemokraten och Stormklockan.
Diplomatisk karriär
Kollontaj började sin diplomatiska karriär 1922 först som Sovjetunionens legationsråd i Norge och därefter från 1924 som minister. Hon var det första kvinnliga sändebudet i Europa. Åren 1926-27 var hon minister i Mexiko men återvände sistnämnda år till sändebudsposten i Oslo. 1930 blev hon Sovjetunionens sändebud i Sverige.
Diplomat i Sverige
Mellan åren 1930 och 1945[2] var Kollontaj Sovjetunionens minister i Stockholm – från 1943 med ambassadörs rang. Hon hade stor betydelse för förhållandet mellan Sverige och Sovjetunionen under den kritiska tiden under andra världskriget och gjorde vid flera tillfällen Sverige goda tjänster. Hennes relation till utrikesminister Christian Günther var omvittnat god, vilket hade gynnsam inverkan på upprätthållandet av den svenska neutralitetspolitiken. Kollontaj förde vid flera tillfällen viktiga diplomatiska förhandlingar, särskilt i samband med förspelet till vapenstilleståndet mellan Sovjetunionen och Finland då hon i Stockholm träffade med de finska representanterna J. Paasikivi och G. A. Gripenberg.
I Sverige var hon allmänt känd och omnämnd som "Madame Kollontay".
Bibliografi
- 1900 Arbetarfrågan i Finland
- 1908 Kvinnan och familjen
- 1914 Till de socialistiska kvinnorna i alla länder
- 1914 Fosterlandsförsvar eller internationell solidaritet?
- 1920 Familjen och den kommunistiska staten (på grund av den mycket omdiskuterade översättningskvaliten gavs denna skrift ut nyöversatt 1972 i antologin Kvinnan och revolutionen)
- 1921 Arbetaroppositionen
- 1922 Inom kort
- 1923 Ett avlyssnat samtal
- 1923 Den nya moralen och arbetarklassen
- 1925 Arbetsbiens kärlek. Sedeskildringar från Revolutionens Ryssland
- 1926 Kvinnans ställning i den ekonomiska samhällsutvecklingen
- 1945 Den första etappen
- 1909 Sotsialnye osnovy zjenskogo voprosa. Utgiven på svenska i följande tre band:
Källor
Noter
- ↑ Agrell, Wilhelm: Stockholm som spioncentral, Historiska Media, 2006, sid. 99. ISBN 91-85377-09-0.
- ↑ Agrell, Wilhelm: Stockholm som spioncentral, Historiska Media, 2006, sid. 99. ISBN 91-85377-09-0.
Tryckta källor
Nordisk Familjebok (1952-55 års upplaga)
Littertur
Vaksberg, Arkadij, Aleksandra Kollontaj (1997)
Externa länkar
- Alexandra Kollontaj -arkivet
- Wikiquote har citat av eller om Aleksandra Kollontaj