Albrekt av Magdeburg och Mainz
Från Rilpedia
Texten från svenska Wikipedia
Albrekt av Magdeburg och Mainz, född 28 juni 1490, död 24 september 1545, ärkebiskop i Magdeburg, ärkebiskop och kurfurste i Mainz samt kardinal.
Albrekt var son till kurfursten Johan Cicero av Brandenburg. Han arrenderade av påve Leo X rättigheten att sälja avlat inom sina stift, och det var hans kommissarie, dominikanermunken Tezel, som var upphov till Martin Luthers 95 teser mot avlaten.
Albrekt agerade flera gånger som medlare mellan katoliker och protestanter och han var den förste bland Tysklands furstar som öppnade sitt land för den jesuitorden som bildades 1540. Hans undersåtar fick dock fritt utöva sin religion mot att de tog på sig att betala hans skulder.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
