Akvariefiskar
Från Rilpedia
Akvariefiskar är de fiskar, som i avseende till storlek, härdighet och förökningssätt klarar sig bra i akvarier. Viss betydelse har säkert också vackra färger och ett i övrigt intressant yttre. I allmänhet rör det sig om tropiska arter som kan odlas i stort antal till låg kostnad. Innan de tropiska arterna dök upp på den europeiska marknaden fångade akvaristerna ofta själva mindre härdiga arter som spigg, elritsa, bitterling och dammruda som de höll med mer eller mindre framgång i så kallade vivarier eller (ofta hemgjorda och ganska spartanska) akvarier. Den första tropiska akvariefisken som importerades till Europa var makropoden eller paradisfisken (en labyrintfisk) som började odlas av Paul Matte i Tyskland i början av 1800-talet. (Den centralasiatiska guldfisken som kom tidigare räknas inte som tropisk.)
Innehåll |
Lämpliga akvariefiskar
Det finns i egentlig mening inga naturliga "akvariefiskar". Akvaristen avgör ju själv vilka fiskar och andra djur denne vill ha i sitt akvarium. Det vanligaste är idag att man har tropiska sötvattenlevande arter, detta då utbudet av sådana är stort i de zoologiska affärerna. Men även tropiska saltvattenlevande arter förekommer. Man kan naturligvis också fånga fiskar och andra vattenlevande djur och växter i våra egna sjöar, vattendrag eller längs vår egen kust, för att sedan hålla dessa i akvarium. Men vissa saker bör man då ta i betraktande:
- Arten får inte vara fredad eller utrotningshotad.
- Arten skall till storlek och beteende passa i det tilltänkta akvariet.
- Artens behov av vattenkemiska och temperaturförhållanden skall stämma överens med akvariets.
- Om man håller olika egenfångade arter skall dessa "passa ihop" enligt ovanstående punkter.
Akvariefisk, matfisk, eller sportfisk?
Det förekommer idag, i den zoologiska handeln fiskarter som man lätt kan bli betänksam emot, arter som kan vara både akvariefisk, matfisk eller till och med en god sportfisk i sina hemmvatten. Hit hör arter av olika stora ciklider såsom tilapia. Men även mindra arter av stör och vissa större arter av guramier saluförs som akvariefisk, och fungerar bra som sådan om akvariets storlek är tillräcklig. Pirayorna är en fiskfamilj varav några arter saluförs frekvent i vårt land som akvariefisk; vanligtvis passar dessa bra som akvariefiskar i ett specialakvarium, men pirayor äts och sportfiskas i sina hemmavatten. Det förekommer även att Arapaiman hålls som akvariefisk, liksom större arter av olika malar. Dessa senare är olämpliga som invånare i privatägda akvarier, då de blir väldigt stora, men kan hållas i större publika akvarieanläggningar.
Import
Elektricitet, konstbelysning och ett större urval av arter tack vare bättre transportmöjligheter ökade antalet arter. Flygtransporterna sedan 1960-talet har också sänkt priserna, dock mindre än väntat. (Påslaget från grossist är över 200 %.) Flertalet av de i svenska zooaffärer förekommande tropiska arterna är odlade i Sydostasien, framför allt i Singapore. De vildfångade arterna kommer mest från Sydamerika. Fiskarna transporteras i plastpåsar som fylls med vatten, luft och syrgas i polystyrenförpackningar som håller temperaturen konstant under flera dygn. Normalt hålls sedan fiskarna hos en grossist i karantän i några veckor innan de säljs till zooaffären. Det händer att de denna tid behandlas med antibiotika så att sjukdomssymptom (till exempel så kallade ektoparasiter) hålls tillbaka och blommar upp först när fisken är hemma hos kunden. Ett sätt att minska denna risk är att minska stressen för fiskarna, och att inte belasta dem för mycket med avkylning, för snabba vattenbyten eller liknande.
Odla själv
Inom akvarieföreningarna och dess riksförening SARF vill man att landets akvarister odlar fisk och växter själva i större utsträckning än vad man gör idag. Man ser allvarligt på de miljökonsekvenser som långa flygfrakter orsakar. Man vill istället att mycket av den professionella odlingen, i den mån det är möjligt, flyttas närmare vårt land. Många av de arter som hålls i akvarium är lättodlade, och då finns det ingen anledning att importera sådana från en annan världsdel. Inom den akvaristiska litteraturen samt på Internet finns det många bra odlingsbeskrivningar som rör såväl fiskar som vattenväxter. Lokalt odlade fiskar och växter brukar dessutom vara bättre anpassade till den akvariekultur vi kan erbjuda här hemma. SARF ordnar odlingstävlingar varje år dit landets akvarieföreningars medlemmar inlämnar rapporter på sina hemmaodlingar. Såväl enskilda medlemmar som hela föreningen belönas för de bästa eller mest omfattade odlingarna. Det händer också att man inom föreningarna odlar fiskar och växter som i naturen är hotade eller rent av utrotade.
Odling av hotade arter
I några fall har odlingen av akvariefiskar räddat arter från utrotning. Det gäller till exempel en del arter från Victoriasjön i Afrika, där man utplanterade icke ursprungliga karpar samt nilabborre. Dessa trängde ut de ursprungliga arterna, vilka dock tidigare exporterats till Europa och därför existerar utanför sin ursprungsort, i väntan på framtida utplantering.
Forskningsobjekt
Akvariefiskar har varit värdefulla forskningsobjekt. Konrad Lorenz gjorde studier av aggression hos storspigg. Den välkända guppyn har lärt oss mycket om genetik och nedärvning av färger, och sebrafisken är vanlig än idag inom t.ex. sådan experimentell genetisk forskning som syftar till att öka vikten på fiskarter i tredje världen.
