Afrikaaner

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Afrikand)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Afrikaaner (singularis afrikaan) är en benämning på ättlingar till boerna i Sydafrika. Ibland används afrikaaner synonymt med boer. De kallas även afrikander. Afrikaanerna bor till största del i Sydafrika, men även i Namibia, Botswana, Zimbabwe, Moçambique och Malawi. I Sydafrika finns det cirka 3 miljoner afrikaaner (6 procent av befolkningen).

Med ordet "afrikaaner" syftas oftast på de vita afrikaanstalande människorna, men under senaste tiderna har vissa förbund försökt även att få färgade afrikaanstalande personer att betrakta sig som afrikaaner.

Folkslagsbenämningen "afrikaaner" betyder helt enkelt "afrikan" på afrikaans. För att undvika förväxling med de i pluralis likljudande "afrikaner" och "afrikaaner" använde man i svenskan förr benämningen afrikand, pluralis afrikander. Det bör observeras att ordet boer kan uppfattas som väldigt kränkande av många afrikaaner, som anser att namnet förnekar deras afrikanska identitet. Dock används benämningen boer av de mera traditionellt konservativa afrikaanerna.

Innehåll

Historia

Afrikaanerna är i huvudsak ättlingar till flamländska, holländska, tyska, franska och spanska invandrare från 1600-talet. Afrikanderna bosatte sig till största delen i Sydafrika, Namibia och Rhodesia (nuvarande Zimbabwe). Många afrikander hade kommit till Afrika för att starta ett nytt liv på grund av politiska eller religiösa förföljelser i sina hemländer.

Förr kallades afrikander för boer, det vill säga "bonde" på holländska, men under slutet av 1800-talet började boerna identifiera sig med Afrika och såg sig själva som afrikaner. Då blev det vanligt för folk som såg sig som "lokala" att kalla sig afrikander och boer för dem som såg sig som europeiska.

Afrikaanernas språk

Afrikaanerna utvecklade snart sitt egna språk efter den egentliga holländskan. För att kunna lära de svarta slavarna och arbetarna holländska började man förkorta ord och använda ord från de bantuspråk som de kände till. Till slut blev detta ett eget språk, afrikaans.

Afrikaanerna var i verkligheten helt isolerade under 1700- och 1800-talet. Många var halvt analfabeter och hade som enda litteratur Bibeln (speciellt Gamla Testamentet). Detta ledde automatiskt till att kyrkan och tron fick stort utrymme i vardagslivet för många afrikaaner. Afrikaanerna var och är i huvudsak kalvinister.

Britternas styre

När britterna kom till Sydafrika lämnades afrikaanerna utanför allt. Detta ledde till ett stort hat och missnöje mot britterna och det engelska kungahuset. Detta ledde till olika krig som till exempel Boerkriget.

År 1910 blev Sydafrika självständigt, men förblev en del av det Brittiska samväldet. Den svarta och den indiska befolkningen hade inga rättigheter i landet. Engelsmännen styrde i praktiken allt i landet medan afrikaanerna ordnade sig och bildade olika rörelser som skulle befria afrikanderna från britternas styre. Dessa rörelser var väldigt extrema och ofta religiöst nationalistiska. År 1925 blev afrikaans officiellt språk istället för holländskan.

När andra världskriget bröt ut ville Sydafrikas regering (ledd av det engelsksinnade partiet United Party) gå med i kriget på de allierades sida. Många afrikaaner var emot detta på grund av deras härkomst (många var tyskättlingar). Till slut vann United Party omröstningen i parlamentet.

Apartheid

År 1948 vann nationalistpartiet makten. Detta kan sägas vara den viktigaste dagen för många afrikaaner eftersom många kände att de som "inhemska" för första gången hade fått makten i sitt eget land. 1960 blev Sydafrika en republik och detta sågs som ett tecken från Gud av många afrikaaner. Nationalistpartiet ledde landet under hårda raslagar som skulle trygga de vitas (och främst afrikandernas) makt i Sydafrika. Se apartheid.

År 1989 blev F.W. de Klerk president i Sydafrika och började tillsammans med ANC och Nelson Mandela att leda landet bort från apartheidpolitiken till ett demokratiskt samhälle.

År 1992 hölls en omröstning om reformerna bland de vita. Många afrikaaner såg detta som ett direkt brott mot Guds lagar och var därför emot reformerna, dock var majoriteten (70 procent) för reformerna.

År 1994 röstade majoriteten av afrikaanerna på nationalistpartiet, som även fick många röster ifrån färgade afrikaanstalare.

1994-

Efter 1994 har afrikaanerna genomgått en identitetskris. Många afrikaaner har börjat känna skuldkänslor för apartheid.

De konservativa afrikaanerna skolar sina barn i praktiken lika som förr. De mer öppna (liberala) afrikaanerna har låter numera sina barn växa upp i närheten av andra kulturer för att barnen inte skall göra samma misstag som deras förfäder gjorde. Dock behåller dessa familjer sina traditioner och sin kultur kvar och levande.

Bland konservativa afrikaaner förekommer det ett visst engelsmannahat, som riktar sig närmast mot vita sydafrikaner med engelskt påbrå. Detta på grund av Boerkriget och tiderna därefter. Dock har detta hat under de senaste åren minskat men finns kvar bland vissa. Inom de olika konservativa kretsarna finns det en dröm om att bilda en "Volkstaat", ett hemland för vita afrikaaner. Stödet för förslaget har dock minskat under åren.

Största delen av afrikaanerna är patriotiska och vill gärna försvara sitt folk från angrepp. Apartheid brukas ses som ett totalt misslyckande av många afrikaaner som idag ser sig som "afrikanska" och som en del av Afrika. Det är därför mycket förolämpande för många afrikaaner att bli kallad europé eller boer.

Volkstaat

Bland olika konservativa afrikaaner lever en dröm om att bilda en egen stat för alla afrikaaner. En minoritet bland afrikaanerna stöder en volkstaat, medan majoriteten är emot en sådan. De som talar för en volkstaat, anser ofta att afrikaanernas kultur och språk är hotad och att det bästa vore om afrikaanerna skulle få ett eget land. Motståndarna menar att en volkstaat aldrig skulle fungera och många anser att förslaget grundar sig på ren rasism från högerextrema afrikaaner.

Frihetsfronten (Vryheidfront) som anses representera de konservativa afrikaanerna förespråkar en långsiktig plan för att bilda en volkstaat eller tuisland (hemland) för afrikaanerna.

Orania, som startades 1990 av 40 afrikandiska familjer, anses av många vara starten på en Volkstaat. Orania som ägs av företaget Vluytjeskraal Aandeleblok, sköter också området. Befolkningen i Orania består helt och hållet av Afrikaaner. Det bor ungefär 500 afrikaanerfamiljer i Orania. Idén bakom Orania är att man skall behålla afrikaanernas historia och kultur och att afrikaanerna skall styra sig själva och arbeta för sig själva (selfwerksaamheid). Endast afrikaaner tillåts bo och arbeta på område.

Under senaste tiden har många fattiga afrikaaner flyttat till Orania.

Traditioner

Under apartheid ansåg den sydafrikanska regeringen att afrikaanernas kultur representerade Sydafrikas officiella kultur. Man stärkte afrikaans ställning i samhället med olika bidrag. Apartheid var i grund och botten menad att trygga afrikaanernas kultur och språks fortlevnad i Sydafrika.

Olika kyrkoaktiviteter är populära bland många afrikaaner. Afrikaanerna är till största del kalvinister. Firandet av olika äldre nationella dagar (till exempel republikens grundande) firas av många konservativa och traditionalister. Voortrekker-monumentet utanför Pretoria ses som en samlingsplats för många afrikaaner där de firar sin "pakt" med Gud som de gjorde under den "stora färden".

Afrikaanerna brukar ofta ha stora barbequefester som kallas "braai". Under braai brukar man grilla kött och dricka och ha allmänt roligt. Braaivleis är en stor social händelse och kan jämföras med den svenska traditionen med kräftskiva. Det är ofta så att männen grillar köttet, medan kvinnorna förbereder salladen och frukterna.

Afrikaanerna är ofta mycket intresserade av sport, speciellt rugby, cricket och fotboll. Många afrikaaner ogillade starkt den internationella bojkotten av Sydafrika under apartheid, eftersom sydafrikanska landslag stängdes ute ur största delen av alla sportevenemang. Den absolut populäraste sport bland afrikaaner är rugby. Sydafrikas rugbylag Springboks har många afrikaaner-supportrar. Cricket har historiskt sätt varit mera populärt bland engelsmännen i landet, men även många afrikaaner har ett intresse för sporten och det finns många afrikaaner-cricketspelare.

Under 1900-talet har det funnits motsättningar bland afrikaaner och de engelskspråkiga vita i landet. Under sista delen av 1900-talet har det till största del försvunnit. Trots detta förekommer det att afrikaaner kallar de engelskspråkiga vita för "soutpiel" (salt penis), på grund av deras härkomst. En fot i Sydafrika och den andra i Storbritannien och penisen är i havet.

Personliga verktyg