Från Rilpedia

Abraham Robert Lorent, född 15 november 1770 i Hamburg, död 17 maj 1833 i London, var en svensk industriman.

Han var äldste son till köpmannen Carl Anton Lorent och Susanne Wybrandt i Hamburg. Tillsammans med sin bror Paul Emil Lorent reste han med erfarenheter från den handelsfirma som fadern förestod till USA. Genom handel med socker, bomull och slavar utbildade han sig Lorent i köpmannayrket och grundade en förmögenhet. Vid 1790-talet slut återvände han till Hamburg med sitt kapital.

I samband med att Napoleon införde kontinentalblockaden flyttade Lorent till Danmark, men drog efter engelsmännens angrepp på Köpenhamn 1807 vidare till Göteborg, där han etablerade sig. Han köpte tomtmark och fastigheter utanför Göteborgs stad, och anlade ett sockerbruk vid Klippan, där gamla Älvsborgs fästning legat. År 1813 fick han tillstånd att tillverka porter och andra engelskam ölsorter. Produktionen av socker översteg snart de gamla sockerbruken i Göteborg, Niclas Sahlgrens och L.E. Magnus. De Lorentska fabrikerna utvecklades till Göteborgs största industrianläggningar. År 1820 besågs de av Karl XIV Johan. Lorent bedrev även handel och rederirörelse.

Lorent bodde länge i Göteborg, men köpte lantegendomen Lärjeholm nordost om staden, där han var bosatt under 1820-talet. Han deltog i sällskapslivet och beskrevs som liten, livlig och talför.

Efter Napoleonkrigens slut ändade den s.k. briljanta tiden i Göteborg. Lorent vände sig först till sin bror i USA, sedan till John Nonnen, sin svåger, för att klara av den ekonomiska krisen. Från 1819 kom bruken att ledas av Nonnen med Lorent som sakkunnig ledare av socker- och portertillverkning. Under en vistelse i London, där han försökte skaffa fram pengar till firman, avled han plötsligt.

De Lorentska bruken såldes efter konkursutredning till David Carnegie.

Källor

• Svenskt biografiskt lexikon, 24. Stockholm 1982-1984