9 Metis

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
9 Metis  9 Metis symbol.svg
Upptäckt[1]
Upptäckt av A. Graham
Upptäcktsplats Markree
Upptäcktsdatum 25 april 1848
Beteckningar
MPC-beteckning 9 Metis
Alternativa namn 1974 QU2
Småplanetkategori Asteroidbältet
Epok 30 november 2008
Aphelium 2,677265799 AU
400 513 263 km
Perihelium 2,09514102 AU
313 428 635 km
Halv storaxel 2,386203410 AU
356 970 949 km
Excentricitet 0,12197719
Omloppstid 1 346,355100 d (3,69 år)
Medelhastighet i banan 19,21 km/s
Medelanomali 340,98330°
Inklination 5,574757°
Longitud för uppstigande nod 68,96145°
Periheliumargument 6,31759°
Fysikaliska data
Dimensioner 235×195×140[3] km
190[2] km
Massa 2,05±4,8×1019[3]kg
5,05±1,13×1018[4]kg
Medeldensitet 6,51±3,33[3] g/cm³
2,0[4] g/cm³
Siderisk rotationsperiod 5,08[2] h
Albedo 0,118[2] geometriskt
Yttemperatur
   Kelvin
min medel max
~177 282
Spektraltyp S
Skenbar magnitud 8,1-11,83
Absolut magnitud (H) 6,28
Q space.svg
Hitta fler artiklar om Astronomi med Astronomiportalen

9 Metis är den nionde asteroiden som upptäcktes. Den observerades först av den irländske astronomen Andrew Graham den 25 april 1848. Metis är den enda asteroid som har upptäckts genom observationer från Irland. Namnet kommer från en av de kvinnliga titanerna i grekisk mytologi.

Metis består troligtvis av kemisk och metallisk nickel-järn. Ljuskurveobservationer ledde till spekulationer om att Metis kunde ha en måne.[5] Rymdteleskopet Hubble observerade Metis 1993, och resultaten visade att Metis inte hade någon måne.[6] Även andra observationer bekräftar att det inte finns någon måne.[7][8][9]

Objekt av denna storlek brukar man förvänta sig vara sfärisk, men Metis har en oregelbunden form. Den ena delen av asteroiden är smalare än den andra och det finns skarpa kanter och en stor plan yta vid en av polerna.[10]

Metis är också namnet på en av Jupiters månar.

Referenser

  1. ”Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)-(5000)”. http://www.cfa.harvard.edu/iau/lists/NumberedMPs000001.html. Läst 7 februari 2009. 
  2. 2,0 2,1 2,2 2,3 NASA JPL Small-Body Database Browser on 9 Metis Läst 7 februari 2009
  3. 3,0 3,1 3,2 James Baer and Steven R. Chesley (jan 2007). ”Astrometric masses of 21 asteroids, and an integrated asteroid ephemeris”. Celestial Mechanics and Dynamical Astronomy. Volume 100, Number 1, pp 27-42. doi:10.1007/s10569-007-9103-8. http://www.springerlink.com/content/h747307j43863228/. 
  4. 4,0 4,1 Yu. Chernetenko; O. Kochetova och V. Shor. ”Masses and densities of minor planets”. http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 28 september 2008. 
  5. ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 13 september 2008. 
  6. Storrs, Alex; Ben Weiss; Ben Zellner; Win Burleson; Rukmini Sichitiu; Eddie Wells; Charles Kowal and David Tholen (1999). ”Imaging Observations of Asteroids with Hubble Space Telescope” (PDF). Icarus. 137, 260-268. http://web.media.mit.edu/~win/hstpub.pdf. 
  7. ”International Astronomical Union Circular 3739: (9)”. http://cfa-www.harvard.edu/iauc/03700/03739.html. Läst 13 september 2008. 
  8. ”International Astronomical Union Circular 3753: (9)”. http://cfa-www.harvard.edu/iauc/03700/03753.html. Läst 13 september 2008. 
  9. ”International Astronomical Union Circular 3767: (9)”. http://cfa-www.harvard.edu/iauc/03700/03767.html. Läst 13 september 2008. 
  10. Johanna Torppa; Mikko Kaasalainen; Tadeusz Michalowski; Tomasz Kwiatkowski; Agnieszka Kryszczynska, Peter Denchev och Richard Kowalski (2003). ”Shapes and rotational properties of thirty asteroids from photometric data”. Icarus. 164, 346-383. doi:10.1016/S0019-1035(03)00146-5. http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/thirty.pdf. 

Externa länkar


Personliga verktyg