Grek-turkiska kriget (1919-1922)

Från Rilpedia

Version från den 23 april 2009 kl. 07.28 av Edorfbir (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif


Grek-turkiska kriget (1919-1922)
300px
Skyttegravskrig
Datum maj 1919 - oktober 1922
Plats västra Anatolien
Utfall Turkisk seger, Lausannefreden.
Stridande
Flag of Kingdom of Greece.PNGGrekland Mall:Landsdata TurkietTurkiska revolutionärer
Befälhavare
Flag of Kingdom of Greece.PNGLeonidas Paraskevopoulos
Flag of Kingdom of Greece.PNGAnastasios Papoulas
Flag of Kingdom of Greece.PNGGeorgios Hatzianestis
Mall:Landsdata TurkietAli Fethi Okyar
Mall:Landsdata Turkietİsmet İnönü
Mall:Landsdata TurkietMustafa Kemal Atatürk
Mall:Landsdata TurkietFevzi Çakmak
Styrka
200 000 man 120 000 man
Förluster
23 500 stupade 20 500 stupade

Grek-turkiska kriget, eller kriget i Mindre Asien, eller Den grekiska kampanjen under turkiska frihetskriget, var en serie militära händelser som ägde rum under delningen av Osmanska riket efter första världskriget, mellan maj 1919 och oktober 1922. Kriget utkämpades mellan Grekland och turkiska revolutionärer; de senare skulle senare bilda Republiken Turkiet.

Den grekiska kampanjen började eftersom de västra allierade, i synnerhet Storbritanniens premiärminister David Lloyd George, hade utlovat Grekland territorier på Osmanska rikets bekostnad. Kriget avlöpte med att Grekland gav upp allt land de tagit i besittning under kriget, återgick till gränserna före kriget, och deltog i en befolkningsutväxling mellan Grekland och Turkiet, i och med Lausannefördraget.

De militära kampanjernas samlade misslyckanden - Greklands, Armeniens och Frankrikes - mot de turkiska revolutionärerna, tvingade de allierade under första världskriget att ogiltigförklara Sèvresfördraget och förhandla i Lausanne om ett nytt fredsfördrag, erkänna den turkiska republikens självständighet och dess suveränitet över östra Trakien och Anatolien.

Ett skäl till Greklands intresse för territorierna som kriget gällde, var att greker bott i området sedan antiken. Före första världskriget bodde 2,5 miljoner grekisktalande ortodoxa i Turkiet. 1915 utförde ungturkarna folkmord på de kristna minoritetsbefolkningarna. Den mest kända av dessa är armeniska folkmordet, men även den grekiska och assyriska (Seyfo) befolkningen var en drabbad grupp (pontisk-grekiska folkmordet). Ett annat skäl till inblandningen var den grekiska nationalismen, panhellenismen.

Kriget bidrog avsevärt till att väcka ett hat mellan greker och turkar, som skulle fortsätta att prägla relationerna mellan länderna under lång tid framöver.


Källor

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från en annan språkversion av Wikipedia.
Personliga verktyg