Barcelona

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Barcelona
Barcelona
Stadsvapen & karta
Barcelonas stadsvapen Spanien med Barcelona markerat
Kortfakta om Barcelona
Autonom region: Katalonien
Yta: 98,21[1] km²
Folkmängd: 1 595 110 (1 januari 2007)[1]
Befolkningstäthet: 16 242 invånare/km²
Registreringsskylt: Bokstavsbeteckning används ej längre.
Postnummer: 08001-08080
Riktnummer: 34 (Spanien) + 93 (Barcelona)
Webbplats: www.bcn.cat
Politik
Borgmästare: Jordi Hereu i Boher (PSC)

Koordinater: 41°23′N 2°11′O / 41.383, 2.183

Barcelona (på katalanska: [bəɾsəˈlonə]; kastilianska: [baɾθeˈlona]) är en stad och kommun belägen vid Kataloniens kust mellan floderna Llobregat och Besos mynningar, 160 kilometer söder om franska gränsen. Barcelona är huvudstad i den autonoma regionen Katalonien men även för provinsen Barcelona samt grevskapet Barcelonès. Invånarantalet uppgick i början av 2007 till 1 595 110.[1] Inkluderas de närmaste förstäderna är invånarantalet ungefär 3 miljoner, med satellitstäder cirka 4,5 miljoner. Staden är Spaniens näst största stad efter Madrid samt den mest industrialiserade. Barcelona är även en av västvärldens mest tätbefolkade storstäder.[2] Idag förknippas Barcelona främst med turism, och enbart under 2006 ökade antalet turister med över en miljon från föregående år. Katalanska är tillsammans med spanska officiellt språk.

Innehåll

Geografi

Satellitbild över Barcelona, tagen 2004.
Karta över Barcelonas stadsdelar

Barcelona är beläget i nordöstra Spanien, på alla sidor omgivet av naturliga barriärer där Medelhavet i syd-öst och Collserolabergen (512 meter) i nord-väst begränsar stadens möjligheter till expansion. Staden är även omgiven av flodmynningar, i nord-öst av Besòs samt i syd-väst av Llobregat. Staden gränsar till följande kommuner (Municipis på katalanska): El Prat de Llobregat, L'Hospitalet de Llobregat, Esplugues de Llobregat, Sant Just Desvern, Sant Feliu de Llobregat, Molins de Rei, Sant Cugat del Vallès, Cerdanyola del Vallès, Montcada i Reixac, Santa Coloma de Gramenet och Sant Adrià de Besòs. Barcelona är så pass sammanväxt med L'Hospitalet de Llobregat att man endast med hjälp av en karta kan skilja dem åt.

Vid hamnen reser sig klippberget Montjuїc (173 meter) som tidigt befästes för stadens försvar. Några kilometer in från kusten ändras topografin från relativt platt till ganska kuperat, staden ligger på en svagt sluttande platå som övergår i berg. Mellan Avenida Diagonal och Collserola ligger flera mindre berg, Carmel (267 meter), Rovira (261 meter), Putxet (181 meter), Peira (133 meter) samt Monterols (121 meter).

Stadsdelar

Barcelona stad är indelad i 10 administrativa distrikt med stor grad av självstyre. Distrikten är uppdelade i barris, av vilka flera tidigare varit byar, som upptogs i Barcelona när staden expanderade kraftigt i slutet av 1800-talet. De flesta av distrikten har ungefär samma utformning som när de var självständiga kommuner innan de upptogs i Barcelona. Nedan är endast officiella barris listade; utöver dessa finns även flera inofficiella barris.

  • Ciutat Vella: el Raval, el Gòtic, Antics Palaus, la Barceloneta.
  • L'Eixample: Sant Antoni, Nova Esquerra de l'Eixample, Antiga Esquerra de l'Eixample, Dreta de l'Eixample, la Sagrada Família, el Fort Pienc.
  • Sants-Montjuїc: La Marina del Prat Vermell, La Marina del Port, La Font de la Guatlla, Hostafrancs, la Bordeta, Sants, Sants-Badal, el Poble Sec.
  • Les Corts: les Corts, Pedralbes, la Maternitat i Sant Ramon.
  • Sarrià-Sant Gervasi: Sarrià, Sant Gervasi - Galvany, Sant Gervasi - La Bonanova, Putget i Farró, Les Tres Torres, Vallvidrera - Tibidabo - Les Planes.
  • Gràcia: Vila de Gràcia, Camp d'en Grassot i Gràcia Nova, la Salut, El Coll, Vallcarca i Els Penitents.
  • Horta-Guinardó: Horta, la Clota, la Vall d'Hebron, el Montbau, Sant Genís dels Agudells, la Teixonera, el Carmel, la Font d'en Fargas, Can Baró, el Guinardó, el Baix Guinardó.
  • Nou Barris: Vallbona, la Ciutat Meridiana, Torre Baró, Canyelles, les Roquetes, la Trinitat Nova, Can Peguera, la Guineueta, el Verdum, la Prosperitat, el Turó de la Peira, Porta, Vilapicina - Torre Llobeta.
  • Sant Andreu: Sant Andreu, la Trinitat Vella, Baró de Viver, el Congrés i Els Indians, La Sagrera, Navas, el Bon Pastor.
  • Sant Martí: Sant Martí de Provençals, El Clot, El Camp de l'Arpa del Clot, la Verneda i La Pau, el Fort Pienc, el Poblenou, el Parc i Llacuna del Poblenou, la Vila Olímpica del Poblenou, els Provençals del Poblenou, El Besòs i el Maresme, Diagonal Mar i Front marítim del Poblenou

Parker

I centrala Barcelona är det sparsamt med parker. Nästan alla stadens cirka 60 parker ligger som i en ring runt centrala Barcelona, varför staden kan upplevas som parklös.

Parc Güell är en park utformad av den kände Antoni Gaudí. Den är av UNESCO klassad som världsarv. Den blev offentlig park 1922.

Parc de la Ciutadella är en av de största parkerna i Barcelona. På platsen uppfördes 1714 ett militärt citadell. 1869 blev den allmän park. 1888 hölls här Barcelona International Exhibition. I parken återfinns Kataloniens parlament inhyst i en av de bevarade byggnaderna från citadellet. Sedan 1892 finns även en djurpark.

Montjuїc är Barcelonas största parkområde. Flera parker varav några tematiska ligger inkilade på sluttningarna nedanför kastellet som markerar bergets topp. Här låg utställningsområdet för världsutställningen 1929. Flera av byggnaderna är idag museer och stadion som uppfördes i samband med utställningen renoverades till olympiska sommarspelen 1992.

Klimat

Klimatogram över Barcelona.

Barcelona beläget på latitud 41° 20'N åtnjuter medelhavsklimat, med temperaturer som ger milda vintrar respektive heta torra somrar. Den årliga medeltemperaturen (2006) uppmättes till 17,4°C, med den lägsta medeltemperaturen i december och februari (9,2°C respektive 11,7°C) medan den högsta medeltemperaturen uppmättes i juli och augusti (23,9°C respektive 25,6°C). Den absolut kallaste noteringen ligger på -6,7°C (-7,2°C utanför själva stadskärnan) i februari medan den varmaste noteringen ligger på 38,6°C i augusti.

Dagliga temperaturvariationer ligger kring 6°C och kan på våren stiga till mellan 10-15°C. Snö faller i snitt var 4-5 år. Vinden blåser för det mesta ifrån havet in över land, vindar från norr är mer sporadiska. Några gånger per år möts kallare och varmare vindar från öst/väst vilket ibland ger upphov till orkanvindar (över 50 sekundmeter har uppmätts). Den senaste 30 års perioden har trenden gått mot allt varmare årsmedeltemperaturer, sedan 1980 har det endast inträffat två gånger att årsmedeltemperaturen legat under det normala.

Historia

Huvudartikel: Barcelonas historia Barcelona antas ha grundats på 300-talet före Kristus av den karthagiske generalen Hamilcar Barca. Vissa arkeologiska fynd antyder dock att området har bebotts av iberer sedan slutet av stenåldern. Några konkreta bevis för att någon stad verkligen existerat före romarnas ankomst finns inte, varför man kan säga dessa var de som grundade Barcelona.

Romartid

Vid tiden för romarnas ankomst bodde redan ett folk i området runt dagens Barcelona. Detta folk kallades av romarna laetaner, laietani. År 15 f. Kr. byggde romarna en militärförläggning på kullen Mons Taber där dagens katedral ligger. Förläggningen, med namnet Barcino, fungerade som koloni under den romerska tiden. Barcino blev ganska omgående en handelstation varifrån varor från den iberiska halvön exporterades till det romerska riket. Någon gång under 200-talet e.Kr. uppfördes en ringmur vilken kom att fungera som stadens försvar fram till slutet av 1200-talet. 415 e.Kr. erövrades staden av visigoterna. Barcelona fungerade under en kort tid som huvudstad i det visigotiska riket innan denna i omgångar flyttades vidare söderut.

Medeltid

Historisk karta över Iberiska halvön och Spansk mark 843 e.Kr. och grevskapet Barcelona 1150 e.Kr.

I början av 700-talet erövrade morerna Barcelona under erövringkampanjen för Al-Andalus. Staden återtogs år 801 av kristna styrkor under Ludvig den fromme. Barcelona blev därefter en av flera lydstater under frankerriket i den buffertzon som fick namnet Spansk mark Marca Hispanica. År 897 blev Barcelona ärftligt grevskap efter att Wilfred den hårige år 878 som siste greve tilldelats Barcelona av Ludvig den stammande. Under Wilfred blev Barcelona administrativ centralort. Staden intogs återigen av morerna år 985, men deras närvaro blev kortvarig. När Katalonien och Aragonien förenades genom giftermål mellan Ramon Berenguer IV och Petronila av Aragon år 1150 inleddes för Barcelonas del en period av tillväxt.

Kungariket Aragonien under dess största utbredning.

Från 1200-talet fram till mitten av 1400-talet var Barcelona navet i det aragonska stormaktsbygget. Den expanderande staden fick en ny ringmur som omgärdade ett 20 gånger större område än den gamla romerska muren gjort. 1249 inrättade Jakob I stadens första politiska institution i Consell de Cent, och 1283 fastställdes även Konstitutionen Usages. Under 1300-talet blev Barcelona ett av Medelhavsregionens största handelscentra, och varor exporterades till och importerades från hela Medelhavsområdet. Under 1400-talet tappade Barcelona sin konkurrenskraft gentemot Genua och Venedig, och staden drabbades hårt av arbetslöshet, pestepidemier, naturkatastrofer och inbördeskrig.

Under habsburgarna

När Kungariket Aragonien förenades med Kastilien flyttade hovet från Barcelona som istället blev en provinshuvudstad. I Katalonien växte missnöjet med centraliseringen, och flera konflikter uppstod. Mitt under Trettioåriga kriget då spanska trupper var stationerade i Katalonien började en konflikt mellan Spanien och Katalonien som pågick åren 1640-1652. Den fick namnet Skördearbetarkriget Guerra dels Segadors då huvudstyrkan på den katalanska sidan utgjordes av bönder.

Barcelona år 1806. Nära hälften av stadens yta utgjordes av militära installationer, vars främsta uppgift var att hålla Barcelona i schack. När staden under 1800-talet på allvar började växa igen utgjorde murarna runt den ett stort hinder. Flera försök att få till stånd en rivning gjordes men avslogs men vid mitten av 1850-talet var det militära inflytandet så svagt att rivningen inleddes.

Katalonien var dock för svagt för att ta sig an habsburgarna. Därför utnämndes Ludvig XIII till greve-kung av Katalonien i hopp om militärt stöd. Den franska armén lyckades tillsammans med katalanska styrkor besegra den habsburgska armén vid Montjuїc men fick aldrig till någon definitiv seger. 1648 drog sig de franska styrkorna tillbaka vartefter Filip IV belägrade Barcelona som 1652, efter tolv månaders belägring, till slut gav upp.

Barcelona drabbades mycket hårt under det spanska tronföljdskriget 1705-1716, då staden stod under en 13 månader lång belägring innan man den 11 september 1714 (numera Kataloniens nationaldag) kapitulerade. För att försäkra sig om att Barcelona inte skulle kunna göra uppror lät den spanske kungen Filip V bygga ett citadell efter att ha rivit över 1 200 byggnader i stadsdelen Ribera. Som ett led i att tvätta bort den katalanska självständighetssträvan stängdes 1717 stadens universitet.

Industrialismen

De första bomullsfabrikerna i början av 1800-talet inledde den industriella revolutionen som etablerade Barcelona som Spaniens industriella centrum. Landets första ångdrivna väveri öppnades i Barcelona 1833, och 15 år senare anlades Spaniens första järnväg mellan Barcelona och Mataró. Många nya fabriker öppnades innanför stadsmurarna, vilket fick till följd att den redan trånga staden blev överbefolkad. Barcelona ansökte flera gånger innan det till slut gavs tillstånd att riva de stadsmurar som hindrade staden att växa. Madridregeringen hade dittills motsatt sig en rivning av murarna eftersom de var rädda att förlora kontrollen över staden. En ny stadsdel tillkom; L'Eixample (utvidgningen) anlades från den gamla staden ut till de omkringliggande byarna.

Under perioden från slutet av 1800-talet fram till inledningen av spanska inbördeskriget fördes en tidvis mycket våldsam klasskamp i Barcelona. De mest aktiva under den här perioden var anarkisterna som 1910 startade CNT (Confederación Nacional del Trabajo), en anarkosyndikalistisk fackförening som bland annat 1917 organiserade en generalstrejk, men man låg även delvis bakom införandet av åtta timmars arbetsdag.

Demografi

Demografisk utveckling, 1900-2005, enligt det spanska institutet för nationell statistik
El Raval förstaden var länge europas mest tätbefolkade stadsdel, ännu 1960 räknade man in 105 122 invånare på den dryga kvadratkilometern som El Raval upptar.

Barcelona hade januari 2005 1 593 075 invånare. Av dessa var 230 942 invånare inflyttade utlänningar, främst från Sydamerika (99 482) och Europa (52 835). Många har även invandrat från Asien (36 810). Den afrikanska invandringen uppgick till 20 818 personer, varav de flesta från Nordafrika. Från Nord- och Centralamerika har 20 715 personer invandrat.[3] Befolkningstätheten uppgick till 15 718 personer per km². Högst befolkningstäthet återfinns i distriktet Eixample med 35 586 invånare per km². Under 1950- och 1960-talen skedde en stor arbetskraftsinvandring som följdes av en utflyttning till förstäderna på 1980- och 1990-talen. På grund av mycket stora prisökningar på bostäder inne i Barcelona valde många att bosätta sig i förortsområdena.

Invånarutveckling (förorter ej inräknade)

År Antal invånare
1860 189 948
1900 533 000
1940 1 081 175
1981 1 754 900
2001 1 503 884

Befolkningstäthet

Barcelona är vid sidan av Paris Europas mest tätbefolkade miljonstad, där nära två tredjedelar av stadens invånare lever på mindre än en tredjedel av kommunens totala yta. Av stadens drygt 1,6 miljoner invånare bor över en miljon människor i områden där befolkningstätheten överstiger 30 000 invånare per kvadratkilometer. Den ur ett europeiskt perspektiv extrema befolkningstätheten har främst en historisk bakgrund men beror även på stadens geografiska läge. Barcelonas extrema befolkningstäthet uppkom i samband med industrialismens intåg i staden i början av 1800-talet. Redan i mitten av 1800-talet bodde uppemot 200 000 människor innanför Barcelonas stadsmurar, ett område mindre än fyra kvadratkilometer.

För en utomstående kan staden upplevas som mycket intensiv med konstant oväsen från Barcelonas många motorfordon; trots en väl utbyggd kollektivtrafik utgör privatresor huvuddelen av alla persontransporter. Den höga befolkningstätheten ses trots de många problem den medför alltjämt som en förutsättning för en levande stadsbild. Nyare bostadsområden där man avsiktligt byggt färre bostäder på en större yta, exempelvis olympiabyn, brukar beskrivas som stora misslyckanden där stadsbilden präglas av öde gator med få butiker.

Stad och storstadsområde

Staden, Ciutat de Barcelona, har samma administrativa gräns som kommunen, Municipi de Barcelona. Invånarantalet uppgick till 1 595 110 invånare i början av 2007, på en yta av 98,21 km².[1]

Storstadsområdet har för länge sedan svällt utanför själva stadsgränsen och omfattar idag totalt 36 kommuner med ett invånarantal på (i början av 2007) 2 988 090. De folkrikaste förorterna är (i storleksordning) L'Hospitalet de Llobregat, Badalona, Santa Coloma de Gramenet, Cornellà de Llobregat, Sant Boi de Llobregat, El Prat de Llobregat, Viladecans och Castelldefels, alla med över 50 000 invånare. Området täcker en yta på 544,1 km².[1]

Den utvidgade omfattningen av Barcelonas närregion, Conurbació de Barcelona, omfattar ytterligare tre närliggande storstadsområden och deras 68 kommuner. Invånarantalet uppgick till 4 481 559 invånare i början av 2007, på en yta av 1 826,7 km². Detta inkluderar områdena runt Sabadell-Terrassa, Granollers och Mataró.[1]

Ekonomi

Barcelonas ekonomi har historiskt sett baserats på tillverkning och handel. Sedan medeltiden har varor tillverkats för export från stadens hamn. Under 1800-talet etablerade sig Barcelona som en industristad. Marknaden var från början inhemsk då industrierna inte klarade av att konkurrera med de nordeuropeiska. Under andra halvan av 1900-talet påbörjade Barcelona en utflyttning av industrierna till speciella industriområden – främst Zona Franca. Idag är tillverkningsindustrin fortfarande stor med bland annat fordonstillverkning för Nissan och SEAT-VW, kemikalieindustri, Läkemedelsindustri elektronikprodukter, förlagsindustrin, vinproduktion med mera. Det totala värdet av exporten från stadens tillverkningsindustri uppgick år 2006 till 37 miljarder euro, och Barcelona stod det året för drygt 22 procent av Spaniens totala export.[1]

Staden har liksom övriga västvärlden sett en utflyttning av tillverkningsindustrin till låglöneländer vilket har föranlett en satsning på turistsektorn. Bland annat har anpassningen av hamnen för kryssningsfartyg medfört att Barcelona intagit en topplacering i Medelhavet vad gäller kryssningsturister[2]. Vidare har staden satsat på kongresser, konferenser och mässverksamhet[3], med bland annat en ambitiös utbyggnad av Barcelonas mässområde där utställningsytan skall tredubblas från 115 000 till 355 000 m²[4]. Idag står servicesektorn för 80 procent av sysselsättningen inom främst näringsliv, turism, forskning, publicitet, IT-industri etc. För närvarande satsas mycket energi på att locka till sig logistikverksamhet bland annat genom utbyggnad av hamn och flygplats samt satsningar inom infrastruktur.

Sysselsättning

I Barcelonas storstadsområde fanns år 2006 2 279 991 sysselsatta fördelat på 444 410 företag. Av dessa var 206 901 små eller medelstora företag med upp till 200 anställda. Storföretag med mer än 200 anställda uppgick till 1 018 stycken medan resterande var företag utan anställda.[5]

Sektor  % Totala antalet Sysselsatta  % Totala antalet företag
Jordbruk 0,2% Räknas till industrisektorn
Industri 11% 12,3%
Byggsektor 5,9% 12,2%
Service 82,9% 75,5%

Administration

Stadshuset i distriktet Nou Barris. I Barcelona har varje distrikt ett eget stadshus.

I Barcelona finns idag fyra politiska administrationer med olika ansvarsområden:

L’Administració General de l’Estat, är en myndighet under spanska regeringen vars främsta uppgifter är administration av hamn och flygplats samt gränsbevakning. Den organiserar även den del av rättsväsendet som faller under spanskt ansvar. L’Administració General de l’Estat utses direkt av den spanska regeringen.

La Generalitat de Catalunya, det autonoma Kataloniens regering. Har hand om frågor som rör bland annat utbyggnad och finansiering av skolor, universitet, sjukhus, skattefrågor och social välfärd. Den katalanska regeringen väljs vart fjärde år genom allmänna val.[4]

La Diputació de Barcelona, en myndighetsorganisation som ger råd i och hjälper till att organisera den kommunala servicen. Dess främsta uppgift är att främja välfärd genom utveckling av skola, sjukvård, miljövård, social välfärd, stadsplanering med mera.[5]

L'Ajuntament de Barcelona, stadens kommunstyrelse, organiseras utifrån ett kommunalråd bestående av 41 ledamöter där borgmästaren tillsammans med 5 vice borgmästare och 15 ledamöter är verkställande medan övriga är i opposition. Ajuntament beslutar i frågor som rör stadsplanering, kollektivtrafik, kommunala skatter, underhåll av stadens gator och parker samt utbyggnad av kommunal service. En del av Ajuntaments uppgifter delas med Generalitat och spanska regeringen.[6]

Barcelona har även ett ajuntament i vart och ett av sina 10 distrikt. Dessa är sammansatta efter hur valet har sett ut i just det distriktet. Distriktets borgmästare utses och kan även avsättas från Barcelonas stadshus, och borgmästarkandidater väljs bland distriktets förtroendevalda och behöver inte tillhöra samma parti som det styrande i stadshuset. Distriktsstyret har långtgående självstyre och kan närmast beskrivas som ett lokalt kommunstyre. Tanken är att ge invånarna större inflytande genom att decentralisera styret.

Utbildning

Huvudbyggnaden från 1882 för Universitat de Barcelona. Universitetet låg 1717-1842 i staden Cervera halvvägs mellan Barcelona och Lleida, dit det flyttades som en repressalie efter att katalanerna tillhört den förlorande sidan i spanska tronföljdskriget

Barcelonas universitet samt tekniska universitet har campus även i förstäderna.

Universitet

Barcelonas universitet grundat 1450.

Barcelonas tekniska universitet.

Universitet grundat 1968 ligger 20km utanför Barcelona.

Nytt universitet grudat 1990.

Arkitektur och stadsbild

Casa dels Canonges Domkyrkoprästernas hus (1350) till vänster i bild samt Palau de la Generalitat Regeringspalatset (1403) till höger i bild. Bron tillkom 1928.

Barcelona har genom historien haft tre stora byggboomer. Dessa har var för sig kommit att sätta en stor prägel på dagens stadsbild.

Ciutat Vella

Den första byggboomen, vilken främst pågick under 1300-talet, efterlämnade de flesta av de gotiska byggnader man idag kan beskåda i Ciutat Vella, Barcelonas gamla stadskärna. Dess yttre gräns utgörs idag av breda avenyer vilka tillkom när stadens befästningsverk muralles (1716-1718) revs i mitten av 1800-talet. Stadsbilden präglas av trånga och mörka gator kantade av byggnader uppförda under 1700-talet och 1800-talet, och rakt igenom Ciutat Vella sträcker sig de två gatorna La Rambla och Via Laietana.

Barcelona präglades fram till andra halvan av 1700-talet av låg bebyggelse, där husen med få undantag hade två eller tre våningar. När befolkningen från andra halvan av 1700-talet ökade byggdes de på med flera våningar. Detta skedde främst på grund av platsbrist men även som en följd av bourbonernas förbud mot bebyggelse utanför stadmurarna. Om man vill bilda sig en uppfattning om hur de vanliga bostadshusen i Barcelona såg ut under 1300-talet, kan man bege sig till Carrer de les Basses de Sant Pere nr 4, där ett av få bevarade medeltida hyreshus står kvar. Något som överlevt sedan medeltiden (1200-1300-talet) är gatunamnen, vilka bär namn efter de skrån som bedrev verksamhet där – till exempel Carrer de escudellers (Krukmakargatan) och Carrer de espaseria (Svärdssmedsgatan).

Dagens Ciutat Vella har, trots att det mesta byggts bort, ändå Europas kanske mest kompletta samling av medeltida byggnader. Kvar finns bland annat stadshuset (1372), regeringspalatset (1403), sjukhuset (1401), börshuset (1383), skeppsvarvet (1348), ett flertal palats och några hantverkarbostäder samt flera kyrkor och kloster, där nästan alla härrör från perioden sent 1200-tal fram till tidigt 1400-tal.

Urval av gotisk arkitektur:

Kyrkor

Kloster

  • Monestir de Santa Anna
  • Monestir de Pedralbes

Offentliga byggnader

Privata palats

  • Palau del Marqués de Llió
  • Palau dels Gualbes
  • Casa Clariana Padellas

Industri

Eixample

Hospital de sant pau
Typiskt för den katalanska modernisme-arkitekturen är bruket av blyinfattat glas, som här i Palau de la Música Catalana

Den andra stora byggboomen i Barcelonas historia inleddes drygt 500 år efter den första. När muralles på 1860-talet rivits påbörjades bebyggandet av Eixample – Barcelonas utvidgning. Eixample som ritades av Ildefons Cerdà har formen av ett rutnät där alla kvarter är exakt lika stora och alla gator exakt lika breda med ytterst få undantag. Detta är något som arkitekter förbannat sig över ända sedan dess tillkomst och där de med olika medel försökt bryta monotonin. Dessa stilbrott märks kanske bäst vid Hospital de Sant Pau vars orientering helt bryter mot Eixample.

Den mest betydelsefulla arkitektoniska perioden var i samband med den katalanska modernismerörelsen. Från slutet av 1880-talet fram till början av 1910-talet uppfördes en mängd byggnader i den katalanska varianten av art nouveau som fått namnet modernisme. Den arkitekt som kom att bli mest känd för sina byggnader var Antoni Gaudí, och nästan alla av hans större byggnader är numera uppsatta på UNESCO:s världsarvslista. Utöver Gaudí var även två andra betydelsefulla arkitekter verksamma under den här perioden, personer vars byggnader kanske i ännu större grad påverkat Barcelona-borna. Den ene var Lluís Domènech i Montaner som ritade stadens första stora moderna sjukhus och den andre var Josep Puig i Cadafalch som var chefsarkitekt för Barcelonas världsutställning 1929.

Urval av modernisme-arkitektur:

Gaudí

Lluís Domènech i Montaner

Josep Puig i Cadafalch

  • Casa Terrades
  • Casa Amatller
  • Fábrica Casarramona

Dagens Barcelona

050529 Barcelona 060.jpg

När Barcelona utsågs till värdort för Olympiska sommarspelen 1992 inleddes en byggboom som pågår än idag. Den har inneburit stora förändringar för industristaden som fram till dess vänt sig bort från Medelhavet. Utöver mängder av restaureringar och hotellbyggen satsades det stort på stadens infrastruktur. Nya radiella motorvägar till alla större förstäder, en ringled runt Barcelona, liksom en utbyggnad av flygplatsen och en renovering av hamnen påbörjades, och till viss del genomfördes, inför spelen. Dessutom anlades en 4 kilometer lång strand längs den nya olympiabyn, vilken byggdes på mark där industrier tidigare legat i vägen för havet.

Boomen fortsatte även efter spelen. Nya kulturinstitutioner, museer, teatrar, konserthus, parker, torg, tunnelbanelinjer, hotell samt en mängd nya affärscentra, har byggts för att förnya Barcelonas stadsbild som under Francoåren knappt förändrades alls. Den urbana förnyelsen som Barcelona genomgått och fortfarande genomgår har både hyllats som en förebild för andra städer att ta efter men har även kritiserats för att vara kommersiellt driven och sakna lokal förankring hos stadens invånare, vars möjligheter att påverka har varit begränsade. [7] [8]

Transporter och kommunikation

Flygplatser

Barcelonas huvudflygplats är El Prat International Airport (BCN eller LEBL) som ligger 12 kilometer väster om stadens centrum. Barcelona har även två flygplatser för lågprisflyg. Den ena är Girona som ligger cirka 10 mil norr om Barcelona, den andra är Reus flygplats som ligger drygt 9 mil söder om staden. Båda är flygnav i Ryanairs linjenät.

Järnvägar

Barcelona har två stora internationella järnvägsstationer, Estació de Barcelona-Sants som är huvudstationen med linjer till hela Spanien samt Montpellier, Milano, Genève och Paris. Den andra är Estació de França som var Barcelonas huvudstation fram till dess att Sants byggdes ut inför Världsmästerskapet i fotboll 1982. En ny resecentral i norra Barcelona för tåg och bussar är under projektering, och den kommer troligtvis att innebära slutet för Estació de França som järnvägsstation. I februari 2008 öppnades Höghastighetsjärnvägen Madrid-Barcelona som bland annat trafikeras av Renfes höghastighetståg AVE.

Kollektivtrafik

Barcelonas kollektivtrafik utgörs av spårvagnar, bussar, tunnelbana, förortståg och pendeltåg. Dessutom finns det två offentligt ägda bergbanor, funicular de Montjuïc samt funicular de Vallvidrera. Funicular de Tibidabo är Barcelonas tredje bergbana, är privatägd och är inte integrerad med stadens kollektivtrafik i övrigt. Barcelona har ett ganska omfattande bussnät med ett 100-tal linjer vilka korsar staden på längden och tvären. Barcelonas tunnelbana består av nio linjer vilka sköts av två operatörer, TMB och FGC. Den senare är även operatör för fyra av Barcelonas pendeltågslinjer. I april 2004 började spårvagnar åter rulla i Barcelona för första gången sedan 1971 när den sista linjen (sånär som på en museivagn) togs ur bruk. Sedan 2003 är stadens alla kollektiva färdmedel integrerade, vilket har medfört kraftigt reducerade kostnader då man numera kan resa med de olika bolagen till samma taxa.

Sjöfart

Barcelona har reguljära färjeförbindelser med Balearerna, Rom, Genua, Livorno och Tanger. Under 2007 hanterade hamnen drygt 50 miljoner ton gods samt 2,9 miljoner passagerare varav 1,8 miljoner kryssningsresenärer.[9] Hamnen genomgår en stor utbyggnad och beräknas att mer än fördubbla sin yta under perioden 2003-2015.[10]

Vägar

Från Barcelona utgår ett flertal motorvägar som binder samman staden med förstäderna; en av dessa är C32 som när den öppnades 1969 mellan Barcelona och Mataró var Spaniens första motorväg. Motorvägstrafiken genom Barcelona leds via två ringleder. Den ena går längs med havet och är skyltad Ronda Litoral (B10), den andra går längs med Collserolla-bergen och är skyltad Ronda de Dalt (B20). Staden är även, via ett flertal motorvägar, ansluten till europaväg 15, i Spanien skyltad (AP-7). Mellan Barcelona och Madrid löper motorvägen A2.

Sport

FC Barcelona är en idrottsklubb som är mest känd för sitt fotbollslag, som är ett av de största fotbollslagen i Europa och som vid tre tillfällen vunnit UEFA Champions League. FC Barcelona har även lag i ACB-ligan som är Spaniens högsta division i basketboll. Klubbens handbollslag spelar i Liga Allianz Asobal och är en av Europas bästa handbollslag. Klubben har även ett lag i högsta divisionen i rullskridskohockey. Den andra stora klubben i Barcelona heter RCD Espanyol vars fotbollslag också spelar i La Liga. Staden har två femstjärniga fotbollsarenor: Camp Nou och Estadi Olímpic Lluís Companys. Den senare, ursprungligen tänkt att användas till det alternativa Folkets Olympiad 1936, kom istället till olympisk nytta som huvudarena under OS 1992.

Staden arrangerar årligen tennisturneringen Comte de Godó som under 1980-talet dominerades av svenskar, bland andra Mats Wilander med tre titlar samt grusspecialisten Kent Carlsson med två inteckningar. Staden står även som värd för Spaniens Grand Prix. Andra större sportevenemang som arrangerats i Barcelona inkluderar Basket-EM vid två tillfällen, Världsmästerskapet i fotboll 1982, Europamästerskapen i simning samt Världsmästerskapen i simning. Barcelona har även stått som arrangör för Världsmästerskapen i friidrott inomhus och skall arrangera Europamästerskapen i friidrott utomhus 2010.

Turism

Enligt Euromonitor International var Barcelona år 2007 Europas fjärde mest besökta stad avseende internationella turister med 5 miljoner utländska besökare[11]. Det totala antalet turister uppgick till 7,1 miljoner enligt Barcelonas turistmyndighet[12], vilket innebar en fördubbling av antalet turister från bara fem år tidigare.

I takt med att det blivit allt billigare med flygresor har antalet turister i Barcelona mångdubblats. Stadens främsta turistattraktion är den ofullbordade basilikan Sagrada Família. Under 00-talet (årtiondet 2000-2009) har helgturismen ökat markant efter att Barcelona uppmärksammats i flera tidskrifter, bland annat i National Geographic som inkluderat staden i sin lista över världens tio främsta resmål.

Sevärdheter

Sagrada Família

Huvudartikel: Sagrada Família

Sagrada Família är den av Gaudí år 1882 påbörjade basilikan som ännu är under konstruktion. Det mesta av de ursprungliga ritningarna försvann under spanska inbördeskriget varför man nu bygger efter gissningar, något som är kontroversiellt då många anser att Gaudís ursprungliga intentioner inte kan återskapas.

Museu Nacional d'Art de Catalunya

Kataloniens nationalmuseum som byggdes för världsutställningen 1929. Museet hyser en stor samling medeltida fresker från den katalanska landsbygden.

Picassomuseet

Museu Picasso som ligger i ett borgarhus från 1500-talet visar verk från Pablo Picassos tidiga år.

Casa Batlló

Casa Batlló är en tidigare privatbostad, ritad av Gaudí, som numera är öppen för besökare, ett hus fyllt av innovativa idéer.

Font Màgica de Montjuïc

Font Màgica de Montjuïc, eller den magiska fontänen som den kallas på svenska, är en fantastisk show där man kombinerar ljud, ljus och vatten.

Camp Nou

Camp Nou är FC Barcelonas hemmaarena i fotboll. Det är även den största fotbollsarenan i Europa med en kapacitet på 98 787 åskådare

Museu d'Història de la Ciutat

Museum är byggt runt en arkeologisk utgrävning av den romerska staden Barcino. Dett är en av de största arkeologiska utgrävningarna av en romersk stad i Europa.

Museer

I Barcelona finns i dag ett 60-tal museer. För en komplett lista se länk.

  • Museu d'Història de la Ciutat (Stadsmuseum, romartid och medeltid)
  • Museu d'Història de Catalunya (Museum om kataloniens histora)
  • Museu d'Art Contemporani de Barcelona (Samtida konst)
  • CosmoCaixa Barcelona (Vetenskap)
  • Museu d'Arqueologia de Catalunya (arkeologi)
  • Museu Militar (Militärhistoria)
  • Museu de Ciències Naturals (Naturhistoria, geologi, zoologi)
  • Museu Etnològic (Etnologi)
  • Museu de Ceràmica (Keramik)
  • Museu Tèxtil i d'Indumentària (Textil)
  • Museu de les arts decoratives (Vardagskonst)
  • Fundació A. Tapies (Konst av Antoni Tàpies)
  • Fundació Joan Miró (Konst av Joan Miró)
  • Museu Picasso (Konst av Picasso)
  • Museu de la Música (Musikmuseum, stor instrumentsamling)
  • Museu de Cera de Barcelona (Vaxkabinett)
  • Museu Marítim de Barcelona (Sjöfart, sjöhistoria)
  • Museu de l'Eròtica de Barcelona (Erotik)
  • Museu Olímpic i de l'Esport (Olympiska spelen)
  • Poble Espanyol (Spansk arkitektur)
  • Museu de Camp Nou (FC Barcelonas egna museum)

Källor

  • Barcelona - Hughes, Robert 1992, Sv översättning 1996 ISBN 91-37-10905-7
  • Staden Barcelonas webbplats
  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 Población de España – datos y mapas
  2. Barcelonas Hyperdensitet
  3. Statistik över invandring januari 2005
  4. Katalanska regeringens ansvarsområden
  5. Beskrivning av verksamheten
  6. Barcelonas stadsstyre
  7. Artikel från 2004 om Barcelonas urbana modernisering
  8. Forumtråd med alla större byggprojekt i Barcelonas storstadsområde
  9. Statistik för Barcelonas hamn 2007
  10. PDF över hamnens utbyggnad
  11. Lista över turiststäder av Euromonitor International
  12. Statistik över Barcelonas turism 2007

Externa länkar

Personliga verktyg