Stadsbana
Från Rilpedia
Denna artikel handlar om stadsbanor inom kollektivtrafik, för andra användningar se bilsport.
Stadsbanor är järnvägar för stadstrafik, däribland tunnelbanor, men behöver inte gå i tunnel utan kan även byggas som högbanor samt undantagsvis ha plankorsningar.
Ofta avser begreppet mer avgränsat banor (järnvägar eller spårvägar) för lättare kortare tåg i stadsmiljö, och ännu mer begränsat spårvägar på egen banvall som kan ha vissa plankorsningar, men även tunnelbanor kan inkluderas, som dock inte behöver gå i tunnel utan kan även byggas som högbanor.
På finlandssvenska avses främst järnväg för pendeltågstrafik, vilket ligger närmst den ursprungliga betydelsen. Från 1960-talet har det skett en betydelseglidning genom att man i Tyskland även började använda begreppet för tunnelbanekonvertering av spårvägar, premetro. I den betydelsen har ordet även använts för en planerad konvertering av spårvägsnätet i Göteborg. När motsvarande konvertering genomfördes i Stockholm användes dock det då nya begreppet tunnelbana om den nya anläggningen redan från starten 1933.
Begreppet är ett lånord från tyska Stadtbahn, men det används inte så mycket längre i Sverige, utan man föredrar begrepp som snabbspårväg, lokalbana med mera. På engelska finns ett begrepp light rail om snabbspårväg, ett begrepp som även det ibland letat sig in i Sverige. Ett annat begrepp är premetro, en snabbspårväg utan plankorsningar, delvis i tunnel, ofta ett förstadium till en riktig tunnelbana. De kombineras med traditionell spårväg, när inte ett helt tunnelbanenät är klart.
Innehåll |
Historik och utveckling
De äldsta stadsbanorna byggdes för ångtåg i städerna och var inte nödvändigtvis skilda från de nationella järnvägsnäten. Exempel på tidiga stadsbanor är Metropolitan Railway i London, Berlins stadsbana och Otto Wagners stadsbana i Wien. Idag har dessa stadsbanor integrerats i pendeltågs- och tunnelbanenäten.
En annan tidig stadsbana var Chicagos högbana från 1890, som fortfarande är i drift. Under större delen av 1900-talet var tunnelbanan det helt dominerande sättet att bygga upp tyngre kollektivtrafik i större städer. De nya stadsbanorna bestod då främst av premetroanläggningar som byggdes av gamla spårvägar. Men under de senaste decenniernas ekonomiska expansion i Asien har stadsbanorna fått en renässans, där Manilas högbana och Singapores högbana är tidiga exempel, och under senare år har system byggts i till exempel Kuala Lumpur, Bangkok och flera kinesiska städer.
Stads- och tunnelbanesystem i världen
Se även Lista över tunnelbanor och stadsbanor
Vid andra världskrigets slut fanns det endast tre system utanför Europa och Nordamerika (Buenos Aires, Osaka och Tokyo). Sedan dess har först tunnelbanan och sedan även stadsbanor spridits över världen. Tillväxten av nya banor ännu på 1950-talet, när städer som Rom och Stockholm byggde tunnelbanor, var koncentrerad till västvärlden. På 60-talet började tillväxten i Asien. Kina och Japan började bygga ut och med de ekonomiska tigrarnas tillväxt följde Sydkorea efter samtidigt som ökningstakten ökade under 70-talet i östra Asien. Under 1970-talet fick Manila ett tidigt högbanesystem. Samtidigt inleddes Sovjetunionens storsatsning på nya tunnelbanesystem och i Sydamerika fick bland annat São Paulo (1974), Santiago de Chile (1975) och Caracas (1983) tunnelbanor. Under 1990-talet nådde en ny våg av nya stadsbanor östra Asien och en rad nya har byggs i exempelvis Kina samtidigt som relativt fattiga länder som Turkiet och Iran börjat bygga stadsbanor i de stora befolkningscentrumen.
Europa
Flera av världens äldsta tunnelbanor finns i Europa och än idag är Europa den världsdel som har flest tunnelbanor. Tunnelbanor har ofta varit det enda realistiska alternativet, då det inte varit möjligt att anlägga högbanor i Europas gamla stadskärnor.
- Antal stads- och tunnelbanor: 68
- Under konstruktion/byggnad: 16
- Länder med flest system: Tyskland (18), Frankrike (6), Italien (6), Ryssland (5).
Asien
I Asien är tunnelbanorna spridda över hela världsdelen; flest tunnelbanor hittar man i Kina, Sydkorea och Japan där även Asiens längsta finns i Tokyo på hela 291 kilometer. Seouls tunnelbana är 286 kilometer lång. De senaste åren har nya högbanor byggts i till exempel Bangkok, Wuhan och Chongqing.
- Antal stads- och tunnelbanor: 45
- Under konstruktion/byggnad: 28
- Länder med flest system: Japan 14, Sydkorea och Kina 5, Asiatiska Ryssland och Indien (4)
Afrika
Kairo har ett stort tunnelbanesystem. Ytterligare ett i Alger är under planering och konstruktion sedan 1981 men har ännu inte öppnat.
Nordamerika
Tunnelbanorna i Nordamerika är främst koncentrerade till Kanada och USA. Även Mexiko har ett antal, bland annat i Mexico City. New Yorks tunnelbana är den näst längsta i världen och Mexico Citys är den åttonde längsta.
- Antal stads- och tunnelbanor: 22
- Under konstruktion/byggnad: 1
- Länder med flest system: USA 15, Kanada 5, Mexiko 2 och Puerto Rico (USA) 1.
Sydamerika
Det första tunnelbanesystemet i Sydamerika var Buenos Aires tunnelbana som invigdes år 1913. Under efterkrigstid har ett antal nya system byggts bland annat 6 stycken i Brasilien. Det finns även tunnelbana i den chilenska huvudstaden Santiago de Chile samt en i Venezuela. Även Medellin i Colombia och Lima i Peru har stadsbanor.
- Antal stads- och tunnelbanor: 11
- Under konstruktion/byggnad: 6
- Länder med flest system: Brasilien 6, Argentina, Chile, Colombia, Peru och Venezuela en vardera.
Oceanien
Några egentliga stads- eller tunnelbanesystem existerar inte i Oceanien men flera städer, framförallt i Australien, har trafik med lokala tåg genom de större städerna, även med ganska långa tunnlar i centrum, något som får dem att likna tunnelbanor åtminstone i centrum.
