Kajafas
Från Rilpedia
Yosef Bar Kayafa (hebreiska יוסף בַּר קַיָּפָא, joˑsef bar qayːɔfɔʔ) (översättning Josef, son av Kajafas), också känd som bara Kajafas (grekiska Καϊάφας) i Nya Testamentet, utsågs till överstepräst i Jerusalem av Valerius Gratus år 18 e.Kr. och innehade ämbetet till påsken år 37 e.Kr. då han avsattes av Lucius Vitellius och ersattes av först sin svåger Jonatan och några veckor senare dennes bror Teofilus. Han var svärson till den framträdande översteprästen Hannas.
Enligt delar av Nya Testamentet spelade Kajafas en avgörande roll vid rättegången mot Jesus efter dennes arrestering i Getsemane. Han förklarade att Jesus hade hädat när denne förklarade sig vara Messias (Matt. 26:57-65). Jesus överlämnades till de romerska auktoriteterna som under ståthållaren Pontius Pilatus fann honom skyldig till förräderi. Matteus- och Johannesevangeliet (dock inte Markus- eller Lukasevangeliet) nämner Kajafas i samband med Jesu korsfästelse.
Kajafas kvarlevor hittades 1990 i en familjegrav några kilometer söder om dagens Jerusalem.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Kajafas
