Pontius Pilatus
Från Rilpedia
Pontius Pilatus (latin: Pontius Pilatus, grekiska: Πόντιος Πιλᾶτος) var romersk ståthållare (eller förvaltare) i Palestina år 26-36 under kejsar Tiberius. Han är mest känd för att Nya Testamentet omnämner honom som den som beslöt om Jesu korsfästelse (se Matteus 27, Markus 15, Lukas 23, Johannes 18).
Detaljerna om Pilatus liv före och efter hans utnämning till ståthållare är få, men har lämnats genom tradition, bland annat att hans hustrus namn var Claudia (hon är helgonförklarad inom den grekisk-ortodoxa kyrkan) och antaganden om hans födelseplats.
I Nya Testamentet
Pilatus framträder i alla de fyra evangelierna. Markus, som konstaterar att Jesus var oskyldig till konspiration mot Rom, porträtterar Pilatus som högst motvillig att avrätta Jesus och klandrar det judiska prästväldet för hans död. I Matteusevangeliet tvättar Pilatus sina händer innan han ovilligt sänder Jesus till döden. I Lukasevangeliet avvisar Pilatus att Jesus sammansvurit sig mot Rom, och inte heller Kung Herodes finner något ont eller förrädiskt i Jesu handlingar. I Johannes evangelium gör Jesus anspråk på att vara Människosonen eller Messias inför Pilatus och sanhedrinen.
Pilatus främsta spörsmål till Jesus var huruvida han ansåg sig själv vara judarnas kung, och således utgjorde ett politiskt hot. Jesus svarade: ”Du själv säger det.” Trofast till den romerska seden lät Pilatus skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där det stod: ”Jesus från Nasaret, judarnas konung” (INRI).
Lukas evangelium berättar på samma sätt att dylika frågor ställdes till Jesus. I detta fall var det prästerna som upprepade gånger anklagade honom, men Jesus förhöll sig tyst, varför den förvånade Pilatus tvingades lämna över honom till Herodes Ántipas domsrätt. Till en början skall Herodes varit spänd av nyfikenhet inför att få träffa Jesus, vilken han hört talas om, men Lukas berättar att det hela slutade med att Herodes hånade Jesus och sände tillbaka honom till Pilatus.
I olikhet med de synoptiska evangelierna menar Johannesevangeliet att Jesus sagt till Pilatus att han var konung och att han ”kommit till världen… för att vittna för sanningen; och den som hör till sanningen lyssnar till min röst”, efter vilket Pilatus påstås frågat, ”Vad är sanning?” (Joh 18:38).
Matteusevangeliet tillägger att Pilatus, innan han dömer Jesus till döden tvättar sina händer med vatten inför folkmassan och förklarar, ”Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak.”
Utombibliska källor
Utombibliska källor ger en bild av Pilatus som en mycket våldsam och illa omtyckt ledare. Den judiske historikern Josefus skrev i detalj bl.a. om hur Pilatus sårade och retade judarna (se Ant. 18.35, 55-64, 85-89, 177, B.J. 2.169-177). Pilatus nämns dessutom dels av den judiske filosofen Filon av Alexandria (se Legatio ad Gaium 38), dels av den romerske historikern Tacitus (se Annals 15.44). Pilatus tvingades år 36 att avgå av Lucius Vitellius, efter en massaker på oskyldiga samaritaner vid berget Gerisim och blev efter återkomsten till Rom landsförvisad av Caligula till det galliska Vienna i nuvarande Frankrike. Han begick senare självmord genom att kasta sig utför ett berg i nuvarande Schweiz.
Ett antal mynt har hittats från Pilatus regeringstid, och år 1961 fann man i Caesarea en stenplatta med Pilatus och Tiberius namn.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Pontius Pilatus
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.
