Från Rilpedia

Eldkvarn kallades den ångmaskinsdrivna kvarnen i Stockholm som brann ned torsdagen den 31 oktober 1878. Kvartersnamnet Eldkvarn påminner fortfarande idag om denna kvarn.

Händelsen har blivit mycket känd och har givit upphov till uttrycket ”inte sen Eldkvarn brann” i betydelsen för väldigt länge sedan. Kvarnen byggdes 1805 åt akademiledamoten Abraham Niclas Edelcrantz och försågs med en 20 hk ångmaskin av fabrikat Boulton & Watt som drivkälla. Samuel Owen var anställd vid detta företag och kallades över till Stockholm för att hjälpa till med installationen och ingångkörning. Namnet Eldkvarn har sitt ursprung i att ångmaskinen, när den introducerades som drivmotor på slutet av 1700-talet, kallades "eld - och luftmachin"^[1], d.v.s. drevs av eld och luft, där "luft" avsåg vattenånga. Den mer korrekta benämningen på kvarnen borde egentligen ha varit "ångkvarn" , en benämning som dock började användas först i mitten på 1800-talet när ångdriften hade etablerat sig som den viktigaste drivkällan inom industrin och även för kvarnar för malning av spannmål.

Branden som tros ha orsakats av en nerfallande gaslampa som antände mjöldammet, startade strax före klockan 17, en eller två trappor upp i nordöstra hörnet av hus nr.1 vid Hantverkargatan på Kungsholmen.

Dagens Nyheter publicerade en artikel om branden dagen efter, den 1 november 1878 med följande text;

Ett utomordentligt storartat, fastän hemskt skådespel, erbjöds huvudstaden i går eftermiddag, vid och efter mörkrets inbrott, då den å Kungsholmen belägna Eldkvarnen med sina väldiga upplag av säd och mjöl härjades av en brand, vartill man dess bättre hos oss ej ofta får se ett motstycke. I anseende till brandens häftiga utbrott och eldens raska kringgripande upplystes hela huvudstaden och dess närmaste omgivningar som genom ett trollslag. På Djurgården tycktes det som ett ofantligt elektriskt ljus skulle kastat ett mäktigt strålknippe åt detta håll, och vattnet mellan Djurgården och Skeppsholmen var redan då eldfärgat. Ofantliga människoskaror voro på benen. Norrbro, Vasabron och gångbanan voro till trängsel fyllda av åskådare, bland vilka de mest varierande rykten gingo om brandens uppkomst och de otroligaste historier uppdukades.^[2]

Kvarnen kunde dock fortsätta att mala även efter branden och användes ända fram till 1906. På Eldkvarnstomten byggdes sedermera Stockholms stadshus.

Övrigt

Inte långt ifrån platsen där Eldkvarn låg förvärvade Samuel Owen 1809, efter att ha flyttat till Sverige, den "Appelqvistska egendomen" på Kungsholmen där han byggde upp det egna företaget Kungsholms Mekaniska Verkstad, en anläggning som innehöll både gjuteri och mekanisk verkstad. Gatan intill verkstaden blev senare döpt till Samuel Owens gata ett gatunamn som fortfarande finns kvar intill Stadshuset, liksom en del av de gamla verkstadslokalerna.

Externa länkar

• Ljudlänk, SR Minnen: Reportage i SR 1 mars 1939 och intervju med ögonvittnet Nils Pettersson som var 21 år vid branden 1878
• Länsmuseum

Referenser

Fotnoter

1. ↑ "Maskin" stavades tidigt som machin, förmodligen ett arv från tyskans maschine som på slutet av 1800-talet ändrades till maskin.
2. ↑ Bevingat, Birgitta Hellsing, Magdalena Hellquist och Anders Hallengren, 2:a upplagan, sidan 93-94, 2005. ISBN 91-0-010252-0

Källor

• Oscar II och hans tid 1872-1907 s.86, Erik Lindorm år 1936