Dackefejden

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Gustaf Vasas styrkor vid tiden för Dackefejden

Dackefejden är uppkallad efter Nils Dacke, en bonde och upprorsledare från Torsås i södra Småland. I detta landskap växte under 1500-talet böndernas missnöje med Gustav Vasas skattepålagor och med den rådande kyrkopolitiken.

Innehåll

Bakgrund

1523 hade Kalmarunionen i praktiken upphört sedan Gustav Vasa blivit insvuren som kung över Sverige. Redan innan hade unionen skakats av svåra stridigheter, särskilt mellan kungamakten och högadeln. Detta hade påverkat de svensk-danska gränsbygderna, där en stark självmedvetenhet hade utvecklats som en följd av de många krigstågen som passerade igenom landskapet. För att försvara sig fick bönderna organisera sig själva och slöt även bondefred med bönderna på andra sidan gränsen.

Gustav Vasa påbörjade en viss centralisering av styrelseskicket i Sverige. Nya skatter och kontrollinstrument infördes samt nya pålagor på bönderna. Inte minst kom många av bönderna att indirekt starkt påverkas av Reformationen, i och med att många kyrko- och klosterhemman drogs in och gavs till adelsmän och högadel som ställde helt andra krav än kyrkan hade gjort. Samtidigt drabbades många nybyggarbönder genom att det togs in nya och hårdare skatter från dem. Nils Dacke var en av dessa nybyggande bönder som drabbades hårdast av dessa regleringar.

Händelseutveckling

År 1542 gjorde bönderna i Småland, under ledning av Nils Dacke, uppror mot Gustav Vasas regim. Revolten kallas Dackefejden - något milt antagligen, jämfört med det inbördeskrig mot kungen som det egentligen var. Revolten spred sig snabbt över Småland, Öland, skogsbygderna i södra Östergötland och skogsbygderna i östra Västergötland. Städerna Kalmar och Jönköping förblev dock i kungamaktens händer. De flesta borgarna i städerna stödde Dacke men truppkoncentrationer av Gustav Vasas legoknektar gjorde att de förhöll sig lugna. Kalmar utsattes för en blockad på land- och sjösidan men sjöbevakningen var inte så stark att det helt kunde hindra in- och utförsel via vattnet.

Dacke och hans mannar besegrade lätt de kungliga trupperna som inte var vana vid strid i oländiga skogstrakter. Vid Kisa led kungens styrkor ett oväntat hårt nederlag då Dackes män lät anlägga en bröt som när den fälldes krossade legoknektarna som inte var förberedd på en sådan krigföring i oländig terräng. Samtidigt fann sig de kungliga trupperna i biskopssätet Växjö vara omringade på i stort sett alla håll och kanter av upprorsmän. Soldaterna evakuerades till Jönköping och därmed härskade Dacke och hans karlar över hela det inre Småland.

Den 8 november år 1542 blev kungen därför tvungen att gå med på en fredsuppgörelse. Dacke blev i och med den ledare för Småland undantaget Kalmar och Jönköping. Han passade därefter på att genomföra flera reformer: Den katolska gudstjänsten återinfördes och gränshandeln med Danmark blev åter tillåten. Samtidigt började bristerna i bondeorganisationen att visa sig.

Många av Dackes anhängare hade svårt för att dra jämnt med andra bondeledare och drev på så sätt sina nästintill helt egna krig, som Simon Bagge i Sunnerbo, vilken var att likna vid närmast en rövare som plundrade bönderna i landskapet. Man hade även att kämpa mot en alltmer tilltagande isolering, då Gustav Vasa förbjöd all handel med smålänningarna och Dacke själv hade svårt att kommunicera med andra likasinnade bönder i andra landskap. Missnöjesyttringarna fanns i stort sett i hela riket men man nådde aldrig dessa bondeledare. Därtill kommer att början av 1540-talet var missväxtår i hela Småland vilket spädde på lidandet.

Andra organisatoriska problem var att man inte kunde få stöd från omvärlden. Danmark stödde visserligen upproret och leveranser utgick från Blekinges hamnar norrut in i Småland, men ville samtidigt inte se ett segrande bondeuppbåd i Sverige av rädsla för vilka effekter det skulle kunna få i de danska skogsbygderna. Dackesidan fick därför betala höga priser för att få tillgång på vapen och proviant söderifrån. Dackesidan belägrade det starkt befästa Kalmar i många månader, men avsaknaden av effektiva belägringsvapen och en ineffektiv blockad från sjösidan som företogs med ekor gjorde att trots en långvarig belägring kunde man inte få stadens befälhavare att kapitulera och öppna upp hamnen för bönderna.

Under vintern/våren år 1543 slog dock Gustav Vasas trupper skoningslöst tillbaka och Småland hamnade åter direkt under den svenska kronan. Det avgörande slaget skedde på isarna vid sjöarna utanför Virserum. Gustav Vasa hade tänkt marschera med sin armé från Linköping till Kalmar, men man anade oråd på vägen vis av erfarenheterna från bröten vid Kisa och tog inte den närmaste vägen över Högsby till Kalmar, utan valde en omväg över Virserum. Genom att anfalla från isen hade legoknektarna fördel av att anfalla i ett öppet landskap, och Dacke sårades redan i början av striderna vilket spädde på anarkin i de egna leden. Trots att bondearmén var i numerärt överläge, kunde deras armborst, högafflar och fåtaliga eldvapen inte besegra den kungliga armén. Dacke blev slutligen i augusti omringad och skjuten till döds i Rödeby, Blekinge.

Efterspel

Efter kriget väntade svidande vidräkningar för alla bönderna i de deltagande socknarna och för dem som deltagit i upprorsmännens skara. Någon amnesti gavs inte. Dackes hembygd blev brutalt härjad och Dackes släktingar antingen avrättades eller deporterades. Samtidigt fortsatte kaoset genom de lokala bondehövdingarna som fortsatte att leva på plundringståg och drev sitt privata krig flera år efter att Nils Dacke var död. Varje socken fick olika sorters kollektivböter på 0,8-2 mark per bonde. Varje bonde fick vidare böta ett antal oxar som sändes som "försoningsgåvor" till kungliga magasin i Mälardalen. En annan effekt blev att Gustav Vasa drev igenom vissa drastiska beslut medan han väntade med att införa nya drastiska reformer. Vid riksdagsmötet i Västerås 1544 infördes ärftlig tronföljd, vilket ersatte valkungadöme som varit tidigare. Ekonomiskt blev kriget en katastrof för Småland och till en början även för Sverige som helhet. Sverige repade sig dock relativt snabbt medan det tog decennier innan Småland uppnådde samma befolkningsnivå och ekonomiska standard som innan Dackefejden.

Nils Dacke i dag

I Virserum, orten där det slutgiltiga slaget påstås har utspelat sig, har Nils Dacke bland annat hyllats med en staty i centrum. Under 1970-talet spelades ett teaterspel om Nils Dacke, något som återupptogs under 2007 i Virserum.

Böcker

  • Larsson, Lars-Olof: Dackeland, Norstedts, Stockholm 1979
  • Alvemo, Bo: Dackefejden, Svenskt militärhistoriskt bibliotek, Luleå 2006
Personliga verktyg