Azawakh

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Azawakh
Ursprungsland
Mali
Rasgrupp
SKK: Vinthundar FCI: Group 10 Section 3
Rasstandard (extern länk)
Rasstandard i .pdf
Övrigt
Övrigt

Azawakh är en vinthund som har avlats fram av tuaregiska nomadstammar i Mali, Niger och Burkina Faso där rasen använts vid jakt på gaseller och harar.

Kroppsvikten varierar mellan 15 och 25 kilo. Mankhöjden är mellan 60 och 75 centimeter.

Ursprung och ålder

Azawakh är en primitiv, det vill säga en ursprunglig hundras med ålderdomliga drag och kan betecknas som en kynologisk sällsynthet. Den har sedan lång tid varit tuaregernas jakthund vid jakt på hjortdjur och annat ökenvilt. Tuareger är ett nomadiskt stamfolk som utvandrat till Sahel från nordliga områden i Afrika, troligen från Libyen. De tillhör folkgruppen berber.

Azawakh är en av de äldsta vinthundsraserna man känner till. Ingen vet riktigt hur gammal den är. Den kan visa sig vara lika gammal som saluki och sloughi. Såsom den nu framstår, räknas den som den mest ursprungliga av alla vinthundar, detta tack vare tuaregernas stränga avelsprinciper genom minst 1000 år. Kunskapen om dessa avelsprinciper har traditionellt gått i arv från far till son genom ett halvt hundrade av generationer. I sin naturliga habitat lever dessa hundar närmast som pariahhundar (halvvilda hundar som lever i närheten av människor) i och runt människornas byar, men de får inte formera sig fritt. De är byhövdingens egendom och räknas som mycket värdefulla.

I brist på kunskap om rasens egenart blev den i många år kallad tuareg sloughi, därför att den troddes om att vara en sydlig variant av just sloughi. Med tiden visade emellertid analyser att den var en egen ras, med helt andra och långt mer primitiva kvaliteter än hos sloughi. Den fick då namnet azawakh, efter den plats där den först blev upptäck, Azawakhdalen på högslätten i Niger. I dag finns rasen först och främst i Mali, Burkina Faso och i Niger.

Karta över vinthundsraser

Till Europa kom rasen i slutet av 1960-talet, och då först till Frankrike, som därför räknas som rasens hemland och som står ansvarig för rasstandarden. Ursprungslandet är emellertid Mali.

Utseende, anatomi och fysik

Rasen har förstorade huggtänder, något som bara är vanligt hos mycket primitiva hundar och varg

Tuaregerna beskriver sina azawakhhundar så här: «Snabba nog till att fånga en gasell, en hare eller ett vildsvin, modiga nog till att skrämma stora rovdjur, oförtröttliga som en kamel och vackra som en arabisk häst.» De mest utsökta och mest exotiska exemplaren kallas av tuaregerna Oscas eller Idii-Idii.

Rasstandarden säger: "Genom sin påfallande slankhet och elegans ger azawakh intryck av höggradig förfining. Skelett och muskulatur framträder tydligt genom den tunna och tätt åtliggande huden. Azawakh är högbent och dess kropp inryms i en rektangel ställd på högkant."

Azawakh är en mellanstor, korthårig vinthund med extrema proportioner. För okunniga kan dessa hundar verka utsvultna, men de är mycket slanka av naturen. Hannarna blir normalt 64–74 centimeter i mankhöjd och väger 20–25 kilo, medan tikarna är cirka 4 centimeter lägre och ska väga 15–20 kilo.

Rasstandarden stipulerar alla viktiga måttförhållanden samt övriga egenskaper:

• Kroppslängdens relation till mankhöjden ska vara 9:10. Tikar får vara något längre.
• Bröstkorgens djup ska i relation till mankhöjden vara ca 4:10.
• Nospartiets längd ska i relation till huvudets längd vara 5:10.
• Skallens bredd ska i relation till huvudets längd vara 4:10.

Manken ska vara väl markerad. Överlinjen ska vara rak eller förete en lätt höjning mot höftpartiet. Länden ska vara kort och torr med markerade höftben. Buklinjen ska vara uppdragen och bröstkorgen inte vara speciellt bred men lång och djup, utan att nå ner till armbågen. Revbenen ska vara långa, välvda och tydligt synliga.

Huvudet ska vara långt, torrt och väl utmejslat och bäras på ett stolt sätt. Skallen ska vara nästan flat och långsträckt, med svagt markerad pannfåra och väl markerad nackknöl. Vidare ska en azawakh ha mycket svagt markerat stop samt svart eller brun nostryffel. Den ska ha tunna, torra läppar som ska vara svarta eller bruna. Käkarna ska vara långa och kraftiga. Ögonen ska vara mandelformade, ganska stora och mörka, eller bärnstensfärgade i nyans med pälsfärgen. Öronen ska hänga tätt intill kinden och vara ganska breda vid basen och vara trekantiga med avrundade spetsar. Öronen reses något när hunden är uppmärksam.

Halsen ska vara lång, elegant och muskulös, lätt välvd och torr. Svansen ska vara lång, tunn och torr, avsmalnande mot vit svanstipp. Den bärs hängande med spetsen lite uppböjd.

Benen ska vara långa och torra, låren långa med torr muskulatur. Den ska ha långa, torrt muskulösa skuldror med mycket öppen skuldervinkel. Vinklingen i bakstället ska vara mycket öppen.

Speciellt viktigt är att hunden är mycket slank och elegant. Muskler, skelett, senor och ådror ska tydlig framträda under den tunna och elastiska huden.

Pälsen kan variera från ljust sandfärged till mörkt rött i alla nyanser, också brindle. Svart mask och vit bläs kan förekomma, likaså en vit fläck, ett så kallat skjortbröst på bringan. Vita sockor är önskvärda; spår av vita tecken är obligatoriskt.

Azawakh betecknas som en mycket elegant och smidig vinthund vars rörelser anses speciellt graciösa och förtjusande, påtagligt fjädrande. Den tillhör inte de allra snabbaste vinthundarna vad gäller toppfart, men en god sprinter kan likväl komma upp i mer än 60 km/t. Dessa hundar har speciellt god kroppskontroll och har mycket snabb reaktionsförmåga, något som gör dem till goda jakthundar. Så snabb och spänstig är den, att den är känd för att kunna fånga fåglar i flykten. Rasen är en av de mera uthålliga vinthundarna och kan vara aktiv vid jakt i fyra till fem timmar i sträck. De tål intensiv värme och är tåliga mot kyla ned till minus tio grader C.

Användningsområde

Azawakh är en primitiv och sällsynt ras, som passar bäst för människor med stor erfarenhet av hundar

Azawakh är ursprungligen en jakt- och vakthund. I sin ursprungliga miljö släpps unga hundar in i boskapsinhägnader där de få vistas tillsammans med boskapen. På så vis får unghundarna vänja sig vid att umgås med människornas andra husdjur och lära sig att inte jaga eller skada tamboskap. På detta sätt kommer de naturligt att känna tillhörighet till den flock de sedan ska vakta mot vilda djur och andra inkräktare. Rasen, som är mycket skeptisk av naturen, är i dag den enda vinthunden som kategoriseras som vakthund.

Tuaregerna lät även sina unga hundar tidigt få följa med på jakt tillsammans med vuxna hundar. På så sätt lärde sig unghundarna av de äldre hundarnas erfarenheter. Jaktformen kallas hetsjakt och jakten bedrivs normalt med ett team på två till sex hundar. Hetsjakt är inte längre tillåtet i västeuropeiska länder med ett fåtal undantag, så här betraktas rasen först och främst som familjehund. Hundutställningar, hundkapplöpning och lure coursing är emellertid områden där rasen framgångsrikt deltar. Flertalet ägare till en azawakh använder den också som utställningshund, men detta kräver tidig och långvarig socialisering av hunden. Till och med då kommer några hundar att vägra låta sig hanteras av en domare (främmande), eftersom den är reserverad mot alla utanför sin egen familj/flock.

Lynne och sätt

Rasens standard: "Azawakh är livfull, uppmärksam och fjär. Den är reserverad mot obekanta, ibland t.o.m. skygg, men mjuk och tillgiven gentemot dem den accepterar."

Denna ras passar bara människor med stor insikt i hundars natur och med ett särskilt intresse för azawakhens kvaliteter och egenheter. Eftersom den är en mycket primitiv hund, har den fortfarande många av vildhundens egenskaper i behåll, något som inte alltid gör den lämplig som familjehund för hundägare i allmänhet.

En azawakh kommer naturligt att bevaka allt som den ser ligga i flockens intresse, däribland familjemedlemmar, ägodelar och bostad. Den är orädd och mycket aktiv, men skygg och inte så lite skeptisk mot främmande människor. Den är ofta mycket territoriell och kan tydligt tillkännage vad den tycker om människor och andra djur som kommer in på dess område. Den kan angripa en inkräktare, om den känner sig hotad. Dess jaktinstinkt är också utpräglad, så den kommer att jaga om tillfälle bjuds. Dessa hundar skäller inte som vanliga hundar gör, utan har en komplex vokabulär med ljudmönster som mer liknar vargens sätt att kommunicera. Både kroppsspråk och vokalisering är mycket tydliga.

Utomstående kan inte räkna med att få uppleva denna hunds sanna karaktär, och inte heller alltid att få klappa och kela med den. Sådant är förbehållet dess innersta krets, det vill säga familjemedlemmarna, men inför dem den tycker om och känner väl är detta en helt annan hund. Då är den både hängiven, tolerant och till och med lekfull. Den är social med andra hundar och tolerant mot att hanteras av familjens egna barn, men måste hållas under uppsikt när andra människor är i närheten, i synnerhet små barn. Att få tillhöra dess innersta krets är bara familjen förunnat att få uppleva, men då kommer dess otroliga generositet, hängivenhet och tolerans till sin rätt. Rasen är lyhörd och lätt att hantera i de flesta situationer, även om den gärna kan bli en smula ohanterlig när det kommer för hunden okända gäster till familjen, och den närmar sig heller inte spontant främlingar. Den kan också konfrontera främmande personer när den känner sina intressen (hundägaren och sig själv) hotade. När den är okopplad vill den gärna ha ögonkontakt med hundföraren.

En azawakh uppsöker normalt inte andra hundar. För att undgå att själv bli skadad drar den sig undan andra hundar som visar ett aggressivt beteende. I stort sett är detta aldrig några problem, eftersom rasen är så snabb att den lätt springer ifrån de flesta andra hundar. Det ska emellertid noteras att dess ålderdomliga egenskaper gör den till en mycket modig, djärv och instinktsäker hund.

Annat

Azawakh är en starkt utrotninghotad ras. Organisationen Accociation Burkinabé Idi du Sahel (ABIS) arbetar för att rädda den i dess ursprungsområde.

Det som främst kan hota rasens framtid är västvärldens tendens att vilja förändra dess ålderdomliga natur, för att göra den mer attraktiv ur ett socialt perspektiv och därmed mer tillgänglig för människor även utanför ägarfamiljen. En sådan ändring i rasens karaktär skulle emellertid med största sannolikhet ödelägga tuaregernas 1000-åriga insats med att forma denna speciella hundras.

Externa länkar

Mer information finns på rasklubbens hemsida Azawakh & Sloughi Klubben (AzSK).