Lindes och Ramsbergs bergslag

Från Rilpedia

Version från den 10 maj 2009 kl. 21.06 av Daniel Ganbrand (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Lindes och Ramsbergs bergslag i Örebro län
Vy över staden Lindesberg omkring år 1870
Lindesbergs kyrka
Foto: Damast

Lindes och Ramsbergs bergslag var ett historiskt bergslag (motsvarande härad) i den västra delen av landskapet Västmanland. Bergslaget omfattade den norra delen av nuvarande Lindesbergs kommun, vilken är en del av Örebro län. Bergslaget kringslöt en stad - Lindesberg - som dock inte omfattades av dess jurisdiktion, men saknade i övrigt köpingar och municipalsamhällen. Största tätorten är numera Storå belägen 58 km norr om Örebro. Den totala arealen mätte 1 016 km² och befolkningen uppgick år 1910 till 13 601 invånare, vilket idag stigit till c:a 16 400 invånare inklusive de knappa 9 000 som bor i Lindesbergs stad. Lindes och Ramsbergs bergslag var en del av Linde och Nora domsaga och Lindes fögderi, men utgjorde ett eget tingslag t.o.m. år 1898.

Lindes och Ramsbergs bergslag omfattade en vidsträckt region kring staden Lindesberg i söder och vidare upp mot trakten kring Kloten och gränsen mot landskapet Dalarna i norr. Området ligger omkring Stor- eller Lindeälvens mellersta lopp kring sjön Råsvalen, och Sverkestaåns övre lopp kring sjöarna Sör- och Norrmogen. Längst i norr finns sjön Stora Kloten. De norra delarna av bergslaget har länge varit en utpräglad bergslagsbygd med höglänta och skogsbeklädda åsar, som i söder utbreder sig till mer sumpiga skogsslätter. Bergslaget gränsade i söder till Fellingsbro härad, i sydväst till Nora och Hjulsjö bergslag och i nordväst till Nya Kopparbergs bergslag. I nordost låg Västerbergslags tingslag i nuvarande Dalarnas län och i öster Skinnskattebergs bergslag i Västmanlands län.

Historia

Under förkristen tid utgjorde landskapet Västmanland ett eget folkland i Sveariket och i likhet med de övriga Mälarlandskapen delades det tidigt in i s.k. hundare, vilka under 1300-talet kom att betecknas som härader. Området befolkades under utflyttning från det uppländska folklandet Fjädrundaland och fordom torde åtminstone östra Västmanland också ha räknats till detta. Redan när landskapet Västmanland definierades under medeltiden räknades området kring Lindesberg som en del av detta och på 1300-talet fick det sitt bergsprivilegium, men redan år 1413 omnämns det som en del av förläningarna i Örebro. Namnet kommer av Lindesåsen och efterledet -berg av bergbruk eller gruva, och avsåg ursprungligen hela bygden snarare än orten. Denna hette i sin tur Lindesås till år 1643 då den fick sina stadsrättigheter. Här låg även bergslagets tingsplats.

I området har järnhanteringen länge varit den viktigaste näringen och det är oklart när den första bebyggelsen på platsen tillkom. År 1554 anlades en stångjärnshammare vid Dalkarlshyttan strax söder om orten. Läget vid åarna som via sjön Väringen i söder står i förbindelse med Arbogaån och Mälaren kom dock att innebära att platsen etablerades som handelsplats för Bergslagen långt innan den fick stadsrättigheter. Lindesbergs kyrka uppfördes under 1300-talet. Borgarna i Arboga såg sig gång på gång hotade av orten och begärde bl.a. år 1675 och 1719 att staden skulle ödeläggas, men trots en större bränder år 1688 och 1869 kom staden att förbli en viktig ort i mellersta Bergslagen. Under 1800-talet differentierades också näringslivet då flera manufakturer upprättas, och år 1871 öppnar järnvägsförbindelsen med Frövi som en del av Bergslagsbanan mot Ludvika. I bygden kring staden har en lång rad hyttor varit verksamma under århundradena. År 1550 byggdes den första stångjärnshammaren i Ramsberg som med tiden fick egen kyrka och herrgård. Mest kände invånare är mästertjuven Lasse-Maja som föddes på orten år 1785 och har en minnessten utanför kyrkan. Hyttan i Storå anläggs år 1813 och i närbelägna Guldsmedshyttan där försök till silverbrytning gjorts redan år 1760 kom en mer storskalig silverproduktion igång år 1840. De bägge orterna har idag växt ihop till en tätort. Längre norrut utvecklades orten Stråssa kring en gruvbrytning som dock upphört, medan det i bruksorten Vedevåg numera tillverkas färg.

Socknar

Lindes och Ramsbergs bergslag omfattade två socknar.

Källor



 

Härader och bergslag i Västmanland

Västmanlands vapen

Fellingsbro | Gamla Norberg | Grythytte och Hällefors | Lindes och Ramsberg | Nora och Hjulsjö
Norrbo | Nya Kopparberg | Siende | Simtuna | Skinnskatteberg | Snevringe | Torstuna
Tuhundra | Vagnsbro | Våla | Yttertjubo | Åkerbo | Övertjurbo

Personliga verktyg
På andra språk