Stavsjö Järnväg
Från Rilpedia
Stavsjö järnväg, även känd som Nunnebanan, var en 18 km lång järnväg i Kolmården 1899 - 1939.
Innehåll |
Bakgrund
Under åren 1898-1902 uppstod stora skador på ungefär 3000 hektar granskog i Kolmården som en följd av barrskogsnunnans framfart (därav namnet Nunnebanan). För att transportera de stora timmermängderna projekterades Stavsjö järnväg. Koncessionen för banan med spårvidd 600 mm erhölls 30 november 1899. Banan upphörde 18 augusti 1939 på grund av ökande konkurrens från bilismen.
Idag lever Nunnabanan kvar som cykel- och vandringsled.[1].
Samtida beskrivning av Stavsjö Järnväg
Från Kolmårdens station vid Sandvikens lastageplats letar sig banan i skarpa kurvor och starka stigningar uppför Kolmårdens otillgängliga bergsluttningar. Efter ett par kilometer börjar den egentliga bergbestigningen i en kurva med 100 m. radie och en två km. lång lutning på 32 ‰. Man får här ett starkt intryck av Kolmårdens vilda natur och svåra terrängförhållanden. Omkring 5 km. från utgångspunkten vid Bråviken, strax norr om Långängens hållplats, passerar banan sin högsta punkt. Efter att ha passerat under statsbanan Nyköping-Norrköping går banan med ett anslutningsspår in till Stavsjö station. Järnvägen är under den återstående delen mera lättframkomlig. Banan går nu genom ett högt beläget grustag, Skjutgropen, där fordom kanonerna från Stavsjö bruk provskötos under transporten ner till Bråviken. Den går nu huvudsakligen utför förbi Stavsjö bruk vid den vackert belägna Stavsjön och över stora landsvägen Stockholm-Norrköping. Från hållplatsen Stavsjö såg går ett stickspår på en km. upp till en kraftstation och timmerelevator. Den gamla sågen är riven. Banan går från Stavsjö sågs hållplats förbi Kråkvaskens och Virlångshults lastplatser över vackra skogsmarker till Virå station strax intill Virå såg, banans ändpunkt.[2].
Litteratur
- Syrén.Leif: Konsul Enhörning och barrskogens nunnor (1998), en historisk roman om nunnefjärilens härjningar och Nunnebanan
Referenser
- ↑ Om Stavsjö Järnväg
- ↑ Svenska Järnvägsföreningens 50-års skrift från 1926
