Kiruna kyrka

Från Rilpedia

Version från den 1 maj 2009 kl. 10.48 av Crabbofix (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Kiruna kyrka

Kiruna kyrka är en kyrkobyggnad i Kiruna i Jukkasjärvi församling i Luleå stift, uppförd mellan 1909 och 1912. Kyrkan, vars unika utseende inspirerats av samernas kåtor, står i en stor naturpark nära Kiruna centrum.

Innehåll

Historia

Kiruna kyrka och nytjärad klockstapel i april 2007.

Innan Kiruna kyrkas färdigställande hade det tidigare endast funnits provisoriska kyrkobyggnader. Den traditionella församlingskyrkan låg i Jukkasjärvi, 19 km bort. Den första kyrkan i Kiruna samhälle, vanha kirkko – den gamla kyrkan, var en enkel träbarack som Statens Järnvägar hade byggt 1899. Den nyttjades från år 1900 såsom skolbyggnad under vardagarna och gudstjänstlokal om söndagarna av Svenska kyrkan och andra samfund. Därutöver fick den fungera som matsal. Sedan 1902 användes en lokal i den nybyggda Bolagsskolan efter att en kyrkoherde gjort en förfrågan till gruvbolaget LKAB att lösa bristen på gudstjänstlokaler. Pastor Andreas Juliebö klagade dock över att lokalen var så dåligt placerad i stadsplanen, vilket gjorde att folk inte orkade ta sig till kyrkan. Från och med 1906 fram till Kiruna kyrkas invigning användes istället metodistkyrkans lokaler.

År 1901 hade Hjalmar Lundbohm, LKAB:s disponent, börjat planera byggandet av en ordentlig kyrkobyggnad i Kiruna. Arkitekten Gustaf Wickman, som kommit till Kiruna 1899, fick uppdraget att rita kyrkan. Hjalmar Lundbohm lär ha sagt till honom att ”du skall rita en kyrka som är som en lappkåta”. Förutom själva kyrkan gjorde Wickman även ritningar till klockstapeln, gravkapellet och en kyrkoherdebostad. De äldsta ritningarna är från 1903 och redan då hade kyrkan i stort den utformning som den slutligen fick.

Till en början planerades det att kyrkan och klockstapeln skulle byggas i en park ovanför järnvägsstationen, i den nuvarande Järnvägsparken, men allt eftersom åren gick blev planen allt mer inaktuell. Istället placerades kyrkan på Bolagsområdet, ungefär 400 meter sydost om den första platsen. Orsakerna till denna ändring var bland annat att staden inte utvecklades kring järnvägsstationen utan förlades mot söder och öster. Dessutom styrdes inte Bolagsområdet av några officiella stadgar och förordningar om utformning av byggnader. Bara kyrkans spåntak skulle ha stridit mot paragraf 15 i den lokala byggnadsstadgan. Utöver detta kunde man från kyrkans högt belägna plats se ut över samhället och fjällvärlden runtomkring.

Uppförandet av Kiruna kyrka drog ut på tiden och tog sammanlagt tre år; byggmästare var Edfastsson Nygren. Klockstapeln hade färdigställts redan 1907. Byggandet av kyrkan började 1909, avstannade samma år på grund av storstrejk inom byggföretaget. Först i april 1910 fortsatte byggandet. Virket till kyrkan fraktades till Kiruna från bland annat Ryssland.

Det blev problem med färgsättningen av kyrkan. Klockstapeln hade redan några år tidigare målats röd i väntan på det slutliga beslutet. Hjalmar Lundbohm hade tillsammans med skulptören Christian Eriksson testat vitt och olika kulörer mellan gult och rött på kyrkans bottenpartier men ingen färg verkade passa. Orangetonerna ansåg Hjalmar Lundbohm ge intryck av vanligt, gulbrunt fernissat trävirke som användes av fattiga och av frikyrkorna i stan – Kiruna kyrka skulle ha en mer förnäm färg. Bestämmandet uppsköts flera gånger; Gustaf Wickman ville bestämt rödmåla kyrkan i samma färg som klockstapeln medan Christian Eriksson hellre såg att den tjärades. Hjalmar Lundbohm stod neutralt i frågan. Till slut beslutades dock att kyrkan skulle målas faluröd, en färg som vid 1900-talets början ansågs bära på det svenska traditionsarvet.

I januari 1913 överlämnades kyrkan och stapeln till församlingen i detta nybyggarsamhälle, som sedermera fått stadsprivilegier (1947).

Kiruna kyrka utsågs av Arkitektriksdagen 2001 till ”Alla tiders bästa byggnad, byggd före 1950” i Sverige.

Inom 30 år måste Kiruna kyrka antagligen flyttas då gruvsprickorna från malmbrytningen i Kiirunavaara når kyrkan.

Kyrkobyggnaden

Fem av Christian Erikssons förgyllda skulpturer.
Kyrkans innandöme med orgeln till vänster.

Influenserna från lappkåtan syns tydligt i hur takbjälklagets konstruktion strävar mot mitten. Man kan även se det i ljuset som faller från ovan och på de mörka väggarna.

Kyrkan är en av Sveriges största träbyggnader och ett unikt verken från 1900-talets början. Stilen, i vilken kyrkan är byggd är nygotik och interiören har drag av nationalromantik och altarets komposition andas jugendstil. Kyrkan har en närmast kvadratisk plan, att jämföra med en så kallad centralkyrka, det vill säga att mitt- och tvärskepp är lika långa, 16 meter. Takkonstruktionen kan beskrivas som två prismor, i var ände avslutade med ett stort fönsterverk, som skär varandra, och kyrkans spetsiga gavlar åt alla väderstreck. Kyrkans glasade överpartier ger kyrkorummet ett rikt överljus. Golvmaterialet i kyrkan är av trä. Utbyggnaderna är lägre, både vapenhuset i väster och det rakt avslutade koret i öster, flankerat av en sakristia i norr och en diagonal sal i söder. Fasadbeklädnaden och den röda taktäckningen är av kyrkspån. En takryttare står i skärningspunkten där långhusets fyra sadeltak möts. Kyrkan vilar på en murverkssockel av natursten. Tornet är i form av en spira.

Exteriör

Kiruna kyrka har ett dominerande läge på en höjd i en naturpark med fjällbjörk och rönn, omgärdad av en låg mur av gråsten.

Kyrkan, som är en av Sveriges största träbyggnader, är målad faluröd och klädd av träspån.

På kyrkans takfall står tolv förgyllda, två meter höga och 250 kilogram tunga bronsgjutna skulpturer, utförda av Christian Eriksson. De föreställer människor i olika sinnestillstånd och bär namn därefter: Ingivelse, Hänryckning, Förtvivlan, Blyghet, Övermod, Fromhet, Förtröstan, Andakt, Svårmod, Sorg, Kärlek och Ödmjukhet.

Även den snidade reliefen på västgaveln, ovan kyrkporten, är gjord av Christian Eriksson. Den föreställer, vid taknocken: Gud buren på moln med en gloria av ljus runt huvudet; vid det nedre högra hörnet: undervisning av samebarn i naturen vid en kåta; i mitten: två personer varav den ene stöttar den andre; och i det vänstra hörnet: predikan inför en folksamling under ett träd. Den mörka porten därunder har utformats av Ossian Elgström. De kraftiga järnbeslagen anspelar på religiösa symboler, såsom fiskar och tuppar.

Interiör

Inventarier

Det treskeppiga långhuset täcks av öppna, fantasifullt utformade takstolar i både huvudskepp och sidoskepp. Speciellt koret har en rik infattning av boasering och snidade gallerverk, inspirerad av samisk ornamentik. Altartavlan från 1912 är mycket stor och är ett verk av Prins Eugen. Läktaren, predikstolen och den öppna bänkinredningen är ritade av Wickman själv.

Vapenhuset ombyggdes och ommålades invändigt 1962 under V Sjödin. Rummet söder om koret, tidigare använt som församlingssal, inreddes till kapell.

Mellan 1988 och 1990 undergick främst interiören omfattande underhålls- och reparationsarbeten, utförda av NAB i Luleå.

Även Posten verkar ha fattat tycke för Kirunas kyrka. Den är en av fyra kyrkor som avbildades på julfrimärken för utrikes post 2002 under rubriken Romantiska kyrkor i juletid; de övriga kyrkorna var Habo kyrka i Västergötland, Tensta klockstapel i norra Uppland och Sundborns kyrka i Dalarna.

Skulpturer av Christian Eriksson, bland annat Sankt Göran och draken (1928).

Orgel

Kiruna kyrka har haft två orglar sedan invigningen. Den nuvarande färdigställdes 1957.

  • 1912Ny orgel. Inför invigningen av kyrkan i december byggdes en orgel av orgelfirman P. L. Åkerman & Lund.
  • 1949Restaurering. Den första och enda restaureringen av 1912 års orgel genomfördes av Grönlunds orgelbyggeri från Gammelstad. Man insåg dock att orgeln ändå inte fungerade ordentligt, varvid orgelfirman föreslog att en ny orgel skulle byggas.
  • 19551957Ny orgel Den nya orgeln byggs av orgelbyggare Rudolph von Beckerath från Hamburg.
  • 1978Renovering. En genomgripande renovering och ombyggnation av orgeln genomförs av Grönlunds.
  • 2006Renovering. Renoveringen skedde under våren. Bland annat förnyades fler än 3 000 pipor. Orgeln återinvigdes under en helg i februari 2007 med en stor tillställning innehållande konserter och festgudstjänster.
Disposition
Brustwerk (man IV) Oberwerk (man III) Hauptwerk (man II) Rückpositiv (man I) Pedal
Holzgedackt 8' Gemshorn 8' Quintadena 16' Rohrflöte 8' Prinzipal 16' (nya f.p)
Rohrflöte 4' Ital. principal 4' Prinzipal 8' (fasad) Prinzipal 4 (fasad) Subbass 16'
Prinzipal 2' Zimbel Spielflöte 8' Blockflöte 4' Oktave 8'
Schwiegel 1' Waldflöte 2' Oktave 4' Scharf IV Pommer 8'
Scharf III Terz 1 3/5' Oberwerk/Hauptwerk Gemshorn 2' Metallflöte 4'
Krumhorn 8' Sifflöte 1' Nachthorn 4' Rückpositiv/Hauptwerk Rückpolitiv/Pedal
Tremulant (ej original) Nasat 2 2/3' Quinte 2 2/3' Spitzquint 1 1/3' Nachthorn 2'
Dulzian 16' Oktave 2' Sesquialter II Mixtur VI
Övrigt
Tremulant (ej original) Mixtur V Bärpfeife 8' Posaune 16'
Slejflådor Trompete 8' Tremulant Trompete 8'
Mekanisk speltraktur Schalmei 4'
Elektrisk registratur Oberwerk/Pedal
Liksvävande temperering
Fria kombinationer

Övriga byggnader

Klockstapel

Kiruna kyrkas klockstapel färdigställdes mellan 1906 och 1907 och invigdes med ringande klockor på långfredagen. Gustaf Wickman hade ritat flera olika förslag innan man fastnade för den drygt 35 meter höga byggnaden. Klockstapeln är, precis som kyrkan, uppförd i trä men är indelad i tre delar; underbyggnad, klockkammare och en kupolformad spira.

Klockkammaren innehar två klockor, en större och en mindre. Den större har en ingraverad versstrof av författaren Albert Engström. Kammaren hålls uppe av drygt tjugo meter höga master av trä som fraktats till Kiruna från de ryska skogarna vid Vita havet via Narviks hamn.

Gravkapell

Gravkapellet är från 19311933 och står på Tuolluvaara kyrkogård.

Hjalmar Lundbohms grav

Gravplatsen i kyrkoparken

I kyrkoparken ligger Hjalmar Lundbohm begraven söder om kyrkan. Över graven restes år 1929 en minnessten, gjord av Christian Eriksson med text av Albert Engström.

Referenser

Webbkällor

Tryckta källor

  • Kiruna, 100-årsboken, Kiruna kommun, Kiruna 2000. ISBN 91-630-9371-5. 
  • Bedoire, Fredric: Kiruna kyrka: Lappland band I:1, 1973, volym 153 i serien Sveriges kyrkor. 
  • Brunnström, Lasse: Kiruna - ett samhällsbygge i sekelskiftets Sverige. En bebyggelsehistorisk studie av anläggningsskedet fram till 1910, Umeå 1981. ISBN 91-7174-089-9. 
  • Flodin, Barbro (2 februari 1992), kompletterad av Boel Almqvist (10 februari 2000). Riksantikvarieämbetets kyrkobeskrivning.

Se även

Externa länkar

Personliga verktyg