Rönn

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Rönn
Rönnbär.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Växtriket
Plantae
Division: Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision: Gömfröväxter
Angiospermae
Klass: Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning: Rosales
Familj: Rosväxter
Rosaceae
Släkte: Rönnsläktet
Sorbus
Art: Rönn
S. aucuparia
Vetenskapligt namn
§Sorbus aucuparia
Auktor: L.
Dahlia redoute.JPG
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen

Rönn, Sorbus aucuparia, är ett träd inom familjen rosväxter. Dess blomning om våren och bär på hösten är karaktäristiska och lätt identifierbara tecken. Just blomning och bär liknar släktingen oxelns.

Oxellöv

Löven skiljer sig dock markant genom att rönnens löv är små och parbladiga på ett enda lövfäste, medan oxelns löv liknar ekens, men mörkare gröna och ludna på undersidan.

Flygrönn kallas en epifytisk rönn, det vill säga ett rönnfrö som har grott i grenklykan på ett annat träd och där börjat växa som ett eget träd i trädet.

Innehåll

Frukter och blommor

Rönnen har helt små äpplefrukter, rönnbär, (liksom oxelns oxelbär) med endast 2 eller 3 rum med mycket tunna, mjuka hinnväggar. Bladen är flikiga och parbladigt sammansatta. Blommorna är små och talrika, bildar rikt förgrenade kvastar och utmärker sig med en mycket stark, frän eller sur lukt, en föga angenäm doft, som räknas till de s. k. aminoida luktämnena. Detta slags blomdoft är speciell för blommor som flitigt besöks av flugor (till exempel fläder, hagtorn och murgröna). Trots sin styrka brukar doften inte märkas en bit bort från växten, till skillnad från doften av till exempel nejlikornas eller kaprifolernas vällukt, som känns på ganska långt håll. Rönnblomman är av äppleblommornas typ med roslik krona, bred honungsrik disk innanför ståndarna m. m. Den har precis 20 ståndare, ställda i tre cirklar. Av talet 20 härledde Linné namnet "Icosandria", den tolvte klassen i hans sexualsystem.

En rönn i Sverige

Rönnens utbredning

Rönnen är vanlig i alla de nordiska länderna, även i de lägre fjälltrakterna. En inventering visar att den på 1950-talet i jämtlandsfjällen nådde 1 050 m. 2008 hade den dragit sig än högre, upp till 1 450 m. Oberoende undersökningar i Uralbergen, Alperna, Pyrenéerna och Jurabergen har gett jämförbara resultat. Anledningen till att rönnen rör sig allt högre antas vara den globala uppvärmningen.[1] Vid ishavskusterna, finns den ända ute på de yttersta skären, där den kan få en endast knappt 3 dm, till marken tryckt stam.

Att rönnen trivs högt upp indikeras även av dess engelska namn: Mountain ash, "fjällask".

Rönnen utgör ett vanligt vårdträd vid finländska bosättningar. Den finns även på Island och Grönland och åt andra hållet långt ned i Sydeuropa. Rönnen blir aldrig särskilt stor och är, som Linné skrivit, "ett träd, som icke blir gammalt". Då den står ensam på gårdar och backar, får den ofta en tämligen undersätsig växt. Men inne i skogar och hagar blir den högre och smärtare. Den klarar sig bra på mager, grusig och stenbunden mark och kan därför med lätthet planteras vid vägar och på gårdstomter. Den får en tät, rundad krona och rik fruktsättning när den står i skogsbryn. När frukterna mognat till sin fulla färgprakt och kvistarna sviktar under de täta och tunga fruktställningarna lämnar rönnarna sitt bidrag till höstens bjärta och prunkande landskapsfärger och på samma gång en frikostig tribut till djurlivet, för rönnbären utgör den viktigaste vinterfödan för många fågelarter, till exempel sidensvansen och trastarna. Genom fåglars förmedling utsås fröna på tak, murar, bergväggar och uppe i kronorna på gamla, storväxta träd.

Rönnens ved

Rönnveden är ljusbrun. Dess fasthet och seghet är den troligaste orsaken till att detta träd i forntiden var helgat åt guden Tor och att det ofta omtalas i folksägner och sagor. Barken kan användas till garvning och löven till vinterfoder åt boskap.

Övrigt

Surt sa räven om rönnbären är ett uttryck som används om situationer där en person vill förminska känslan av brist när något åtråvärt inte är uppnåeligt. Ursprungsmeningen handlar om vindruvor, vilket förklarar talesättet.

Det finns en by i Sverige uppkallad efter rönnträdet, Rönnby. I sydöstra Finland finns orten Ylipihlaja, "Övre rönnen".

Referenser

  1. Svenska Dagbladet 2008—06—27, "Nyheter" s 10

Externa länkar

Personliga verktyg