Vit silkesapa

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Vit silkesapa
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Weißbüschelaffe (Callithrix jacchus).jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Primater
Primates
Underordning: Haplorhini
Infraordning: Brednäsor
Platyrrhini
Familj: Kloapor
Callitrichidae
Släkte: Silkesapor
Callithrix
Art: Vit silkesapa
C. jacchus
Vetenskapligt namn
§Callithrix jacchus
Auktor: Linné, 1758
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Vit silkesapa (Callithrix jacchus), eller marmosettapa som den också kallas, är en art i släktet silkesapor, (Callithrix), i familjen kloapor (Callitrichidae).

Innehåll

Kännetecken

Den vita silkesapan blir cirka 18 cm lång och svansen är med en längd omkring 30 centimeter tydlig längre. Vikten ligger mellan 300 och 400 gram. Pälsen färg är huvudsakligen gråbrun och på djurets rygg finns ljusare tvärstrimmor. Huvudet är brunaktig och vid öronen finns karakteristiska vita tofsar. Ansiktet saknar hår och ovanför ögonen finns en vit fläck. Extremiteterna är jämförelsevis korta. Liksom alla andra kloapor har djuret klor vid tårna istället för naglar (undantag tummen).

Utbredning och habitat

Arten levde ursprungligen bara i Brasiliens nordöstra delar. Utbredningsområdet sträckte sig från delstaterna Maranhão och Piauí till floden Rio São Franciscos norra strandlinje. Idag förekommer djuret även i andra regioner i Brasilien. Habitatet utgörs av olika sorters skogar. De lever bland annat i regionen Caatinga som liknar en stäpp och förekommer även i blötta skogar längs Atlantens kustlinje. De har lätt att anpassa sig och finns även på odlingsmark eller i stadsparker.

Levnadssätt

Vit silkesapa är aktiv på dagen. På natten vilar den i trädets håligheter eller i täta vegetationsansamlingar. Den går på fyra fötter över grenar eller hoppar.

De lever i grupper om 4 upp till 15 djur. Grupperna består oftast av ett dominant par samt några andra unga eller vuxna individer. De icke dominanta honorna i gruppen saknar förmåga att föda ungdjur då äggcellerna blockeras i äggstocken. Det antas att feromoner spelar en viktig roll. Gruppens revir är med 0,7 till 6 hektar jämförelsevis litet.

För att kommunicera använder sig vit silkesapa av olika läten, kroppsställningar och ansiktsuttryck.

Föda

Artens föda utgörs huvudsakligen av trädvätskor och insekter. Liksom andra silkesapor har de speciella tänder för att göra hål i trädens bark. På så sätt behöver de inte lika stora revir som andra primater. Födan består bara till 25 eller 30 procent av insekter. I viss mån äter de även frukter, blommor, frön, svampar, snäckor, mindre ryggradsdjur och fågelägg.

Fortplantning

I fångenskap förekommer nästan uteslutande monogama par. Det antas att fortplantningssättet i naturen är mera variabel, så att den dominanta honan parar sig med flera hannar.

Efter dräktigheten som varar i ungefär fem månader (omkring 150 dagar) föder honan vanligen tvillingar. Ungarna är stora med ungefär en fjärde del av moderns vikt. Hannar och andra medlemmar av gruppen är delaktig i ungarnas uppfostring. Efter tre månader sluter honan att ge di. Ungdjur är efter två år könsmogna. De lever cirka 10 till 15 år (vanligen 12).

Vit silkesapa och människor

Sedan 1960-talet fångas individer som försöksdjur och för att göra de till sällskapsdjur. I laboratorium hör de idag till de vanligaste primaterna. De avlas idag främst i fångenskap istället för att fånga nya individer i naturen. Dessutom hotas arten i vissa regioner genom förstörningen av levnadsområdet.

I de nordligare delarna av Brasilien, där dessa apor lever, är arten starkt utrotningshotad[källa behövs], medan de i de södra delarna räknas som skadedjur. IUCN listar arten som livskraftig.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 6 mars 2009.
  1. Callithrix jacchusIUCN:s rödlista, auktor: Rylands, A.B, Mittermeier, R.A., Oliveira, M.M. & Kierulff, M.C.M. 2008, besökt 15 mars 2009.

Externa länkar

Personliga verktyg