Från Rilpedia

Denna artikels neutralitet är ifrågasatt. Motivering: Osaklig; använder uttryck som "Det är tråkigt att" och "tack vare". Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts.

Theodore Sturgeon, född 26 februari 1918 på Staten Island, New York, USA, död 8 maj 1985, science fiction-författare och en av denna litteraturforms absolut främsta och mest banbrytande författare.

Tillsammans med Ray Bradbury var han en av de första som skrev sf på ett språkligt experimenterande sätt och tillsammans med Clifford D. Simak gav den en humanistisk orientering. Sturgeon tog också tidigt upp så chockerande teman som homosexualitet, som han helt enkelt såg som en form av mänsklig längtan efter kärlek och gemenskap, vilket kan sägas ha varit hans mest karakteristiska tema, tydligt illustrerad i hans mest kända bok More Than Human (1953, tilldelad The International Fantasy Award 1954). I denna möter vi några oerhört olyckliga och socialt utkastade personer vars speciella talanger inte har någon plats i samhället, vilket också gör dem aggressiva och desperata, eller förvirrade. I slutet visar det sig att deras talanger, som är parapsykiska (ett vanligt sf-tema under denna tid) kompletterar varandra så att de kan bilda en komplex homo gestalt, förebådande en ny och rikare mänsklighet. Men det är i skildringen av den känsliga människans utsatthet som romanen excellerar. Sturgeon var som de flesta tidiga sf-författare främst novellist, dels då denna form passade utmärkt för idérika eller känslomässigt laddade, snabba vinjetter, dels då längre länkade noveller senare kunde sammanställas till en bok. More Than Human är exempelvis sammanställd av novellen Baby Is Three (Galaxy 1952) samt två kring den placerade berättelser, dock inte separat publicerade i detta fall.

Sturgeons dopnamn var Edward Hamilton Waldo men han valde att byta det i samband med moderns omgifte 1929. Sturgeon betyder stör och en av hans novellsamlingar heter vitsigt nog Caviar.

Sturgeons liv var komplicerat. Tidig sjukdom avbröt hans planer att bli gymnast. Han tillbringade 3 år till sjöss, och sålde redan 1937 sin första novell. Inom sf debuterade han med Ether Breather (Astounding Science Fiction 1939) och han blev snart en av de flitigaste novellisterna inom det för magasins-sf klassiska fyrtiotalet, dvs. tillsammans med namn som Isaac Asimov, Clifford D. Simak, Arthur C. Clarke, Robert Heinlein med flera. Under 3 år publicerade han över 25 noveller i sf-magasinen, och använde ibland pseudonymer som E. Waldo Hunter eller dylikt för att dölja att han hade två noveller i samma nummer, en teknik även Robert Heinlein använde på den tiden. I båda fallen var det säkert redaktionell policy det handlade om. Under denna period tillkom den legendariska skräcknovellen It (1940) och kortromanen Microcosmic God (1941), som båda röjde att science fiction var på väg att utvecklas till något långt utöver den mesta andra magasinslitteratur som då florerade i USA, s. k. pulp fiction. Tack vare Sturgeon och de nämnda och några till blev detta The Golden Age of Science Fiction som den senare kommit att kallas.

Efter en kort produktiv period var Sturgeon tyst som författare i några år, men återkom 1946 och producerade sedan under knappt två decennier en imponerande mängd främst noveller men också romaner som The Dreaming Jewels (1950), nämnda More Than Human och kortromanen The Cosmic Rape (1958). Första hälften av femtiotalet var en närmast osannolikt produktiv tid för Sturgeon – liksom för några andra författare som också utvecklade sf, såsom Robert Sheckley och Philip K. Dick. Tiden 1952-1958 (ca) borde utses till The Second Golden Age of Science Fiction.

Denna längre produktivitet avslutades av den utopiska romanen Venus Plus X (1960, även den på det sexuella temat) samt två imponerande kortare berättelser i The Magazine of Fantasy and Science Fiction. I The Man Who Lost the Sea (1959, omtryckt i samlingen The Golden Helix) får man först i sista raden veta att allt varit en minnessekvens under huvudpersonens sista sekunder efter en krasch på Mars. I When You care, When You Love (1962, omtryckt i Case And the Dreamer) talas det faktiskt om cloning, även om ordet inte används. En älskande kvinna planerar att låta en cell från sin döende älskade växa upp och födas på nytt och tänker sen ge honom precis samma uppväxt så att de en dag kan återförenas. Kärlekens desperation kan knappast uttryckas tydligare.

Sturgeon hade även tidigare haft kortare perioder av plågsam idétorka, som han själv upplevde det – en gång bekände han det för Robert Heinlein som skickade honom ett kort med några korta idéer, av vilka Sturgeon förverkligade ett par. En rörande historia även med tanke på att det var Heinlein som skrev Starship Troopers och ett antal andra libertarianska sf-verk. Nu gick han in i en längre tystnad som avbröts under sjuttiotalet. Då var han den gamle mästaren som återkom – liksom också Asimov och Clarke fann det gott att börja skriva sf igen. Sturgeon belönades 1970 med Nebulapriset för långnovellen Slow Sculpture. Bland hans andra sena noveller märks If All men Were Brothers, Would You Let One Marry Your Sister? (1970). 1986 utkom posthumt romanen Godbody, som han arbetat med flera år.

Sturgeon tillhör en stor tradition av novellförfattare med rötter hos Edgar Allan Poe, Guy de Maupassant, H. G. Wells, Ambrose Bierce, John Collier eller varför inte Somerset Maugham, Anatole France och många fler, som Ray Bradbury, Shirley Jackson och givetvis H. P. Lovecraft. Novellen behövde inte vara science fiction eller ens renodlad fantasy, men den utvecklade sig lätt åt det hållet, då en kort novell behöver säga något speciellt för att göra intryck. Den kommer lätt att handla om extrema människor eller extrema situationer. Även hos Hjalmar Söderberg och Pär Lagerkvist hittar man noveller som anknyter till traditionen, liksom på tusen andra ställen i världslitteraturen. Att novellen utvecklades via extrem vardag till fantasyfylld vardag till alltmer science fiction-betonad vardag var en naturlig utveckling av en av dess inneboende trender. It är egentligen, liksom flera av Bradburys noveller, egentligen varken strikt sett science fiction eller fantasy, åtminstone i den mening termen fantasy fått på sistone – man kan tala om kusliga vardagsberättelser, orimliga skräckhistorier, vardagsfantasy, osv. i stället. Men det finns ingen allmänt accepterad term, och speciellt knepigt blir det då avgränsningen mot science fiction blir oklar, vilket den kan vara redan hos Poe. Skräcknovellen Bianca's Hands var ett stilistiskt experiment som vann Sturgeon ett litterärt pris i England. Men det finns ett brett spektrum av teman hos Sturgeon – även om det psykologiska eller etiska dominerar med ensamhet-gemenskap och tolerans-intolerans som stående inslag.

Sturgeons noveller finns samlade i ett dussintal böcker med titlar som Beyond, Aliens 4, E Pluribus Unicorn, Without Sorcery (förkortad som Not Without Sorcery), Starshine, A Touch of Strange, nämnda Caviar med flera. Senare noveller finns i The Golden Helix och Case And the Dreamer. Dessutom finns ett antal noveller flitigt omtryckta i antologier. Saucer of Loneliness är en av de mest kända. Dess budskap från yttre rymden är inte det vanliga. I Killdozer får en bulldozer liv och blir en farlig motståndare.

Under sin s. k. tysta period var dock Sturgeon inte helt improduktiv, utan brödskrev. Till det mest inspirerade hör faktiskt manuskripten till två episoder av klassiska Star Trek (TOS), där Sturgeon i Amok Time karakteristiskt nog visar en passionsladdad Spock från en ny, för amerikansk TV vid denna tid, osedvanligt sexuell sida. Han skrev under denna tid också Vilda Västern-romaner och någon deckare under pseudonymen Ellery Queen. Han skrev också bokversionen av filmen Voyage to the Bottom of the Sea, dock ej filmmanuskriptet.

Det är tråkigt att Sturgeon som var en minst lika stor författare som Ray Bradbury eller Philip K. Dick ännu inte fått det genomslag han förtjänar. Han var inte lika pang på som Bradbury, kanske, och ingen tacksam författare att deformera på film som Dick. Men Sturgeon var en legendarisk sf-författare på sin tid, och förtjänar att tryckas om och läsas länge än. Att en sådan talang kunde födas och näras via pulp-magasinen är den moderna science fictions gåta i ett nötskal. Men den säger också något om det snåla klimat för det klassiska berättandet som den modernistiska strömningen inom skönlitteraturen skapade under 1900-talet, i synnerhet när den blev akademiskt dogmatisk. Berättandet flydde ut i det populärlitterära område, som ju även producerade en Raymond Chandler.

En samlad utgåva av Sturgeons noveller finns under utgivning sedan en följd av år: Berkeley: North Atlantic Books 1994-2004, I-X.

Källor

Se artikeln science fiction.

På svenska

• De drömmande stenarna. (The Dreaming Jewels. Öv. Sam J. Lundwall.) Sam J. Lundwall Fakta & Fantasi 1987.
• Mer än människa. (More Than Human. Öv. K. G. Johansson och Gunilla Dahlblom.) Kindbergs 1980.

Noveller i Häpna!, Galaxy, Jules Verne-Magasinet m.m.