Diamantfink
Från Rilpedia
| ?Diamantfink Status i världen: Livskraftig (lc) |
|
|---|---|
 Diamantfink
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Tättingar Passeriformes |
| Familj: | Astrilder Estrildidae |
| Släkte: | Stagonopleura |
| Art: | Diamantfink S. guttata |
|
|
|
| §Stagonopleura guttata Auktor: Shaw, 1796 |
|
| Synonymer | |
|
Emblema guttatum |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Diamantfink (Stagonopleura guttata) är en tätting som lever i östra Australien från södra Queensland till Syd-Australien.
Innehåll |
Taxonomi
Arten tillhör en grupp i familjen astrilder som består av de tre släktena Emblema, Stagonopleura och Oreostruthus. Tidigare har den ofta placerats i släktet Emblema tillsammans med målad astrild (Emblema pictum) men placeras numera vanligtvis i släktet Stagonopleura (Reichenbach, 1850) tillsammans med arterna bandad eldstjärt (Stagonopleura bella) och rödkindad eldstjärt (Stagonopleura oculata).[1] Om den placeras i släktet Emblema ska dess vetenskapliga namn stavas Emblema guttatum eftersom Emblema är neutrum.[1]
Utseende
Diamantfinken blir ungefär 12 centimeter lång. Honan och hanen har ett svart sträck i från ögat till näbben. Huvudet är grått, hakan och strupen är vita. Ryggen och vingarna är bruna, sidorna svart med vita prickar. Den har på den övre delen av bröstet ett brett svart band.
Levnadsätt
Diamantfinken återfinns i torra skogsområden, glest bevuxna skogar och trädgårdar. Dess huvudföda är gräsfrön men äter även insekter.
Häckning
Diamantfinken bildar under häckningssäsongen kolonier på ungefär 30 fåglar. Till bobygget används grässtrån, stjälkar, ax och rötter. De brukar inreda boet med fjädrar och fröull. De placerar boet i träd, gärna vid den undre delen av ett övergivet rovfågelsbo.
Diamantfinken lägger 5 till 6 vita ägg som ruvas i ungefär 12 dagar. När ungarna kläckts matas de med insekter och frön. Ungarna lämnar boet när de är mellan 21 och 25 dagar gamla.
Som burfågel
Diamantfinken är en ganska bra och robust liten burfågel. På minussidan är att de har ganska lätt för att bli feta och att de kan vara skygga och vilda.
Referenser
Noter
Källor
- Koepff, Crista (1985) Sebrafinkar och andra praktfinkar Västerås: ICA bokförlag. ISBN 91-534-0926-4
- Plazikowski, Uno (1970) Stora burfågelboken i färg. Färgserien Stockholm: AWE/Gebers. ISBN 91-20-04548-4
