Spårvagnstrafik i Stockholm

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Spårvagnar i Stockholm)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif

Spårvagnstrafik i olika former har bedrivits i Stockholm med omnejd sedan 1877.

Interiör på spårvagn som trafikerar S12 och S22

Innehåll

Linjer

Stockholm har fyra spårvägslinjer som trafikerar Nockebybanan, Lidingöbanan, Tvärbanan samt Djurgårdslinjen (muséispårväg).

Namn Linje Sträckning Längd Stationer
Djurgårdslinjen 7 Norrmalmstorg – Waldemarsudde 2.9 km 10
Nockebybanan L12 Nockeby – Alvik 5.7 km 10
Lidingöbanan L21 Ropsten – Gåshaga brygga 9.2 km 14
Tvärbanan L22 Sickla udde – Alvik 11.5 km 17


Djurgårdslinjen är en turist/museispårväg som är i bruk huvudsakligen under sommarhalvåret. Banan sköts av SL, medan trafiken sköts av Svenska Spårvägssällskapets Stockholmsavdelning, men fyller delvis en reguljär trafikuppgift, och SLs periodkort gäller på den (men ej SLs kontant- och förköpsbiljetter).


Olika typer av spårvagnar

En öppen spårvagn i Stockholm 1908.

Trafik med hästspårvagnar påbörjades i Stockholm den 10 juli 1877 och bedrevs av Stockholms Nya Spårvägsaktiebolag (SNS). Trafiken bedrevs de första tio åren endast norr om Slussen, men 1887 startade Stockholms Södra Spårvägsaktiebolag (SSB) trafik på Söder. De sista hästspårvagnarna i Stockholm togs ur trafik den 10 februari 1905.

Från den 11 augusti 1887 togs ångspårvagnar i drift av SSB för att klara trafiken i den branta backen på Hornsgatan på Södermalm vars lutning var alltför stor för hästspårvagnar. Ångspårvagnarna trafikerade fram till den 15 november 1901.

Elektriska spårvagnar infördes först på Söder, den 5 september 1901. Den 13 februari 1904 rullade de första elektriska vagnarna på Norr.

Införandet av elektrisk drift möjliggjorde även längre linjer och trafiken kunde utsträckas utanför Stockholms innerstad. Förortslinjerna kom att omfatta Västerort med grenar mot Nockeby, Ulvsunda och Ängby, Söderort där utfarten via Skanstull kom att omfatta linjer mot Skarpnäck och Örby och utfarten via Hornstull fick linjer mot Gröndal, Mälarhöjden och Fruängen. Solna och Sundbyberg täcktes av linjen mot Sundbyberg. Lidingö fick två linjer. Dessa kom från 1925, när Lidingöbron byggts, att utgå från Innerstaden. Samtliga förortsbanor var radiella med utgångspunkter i centrala Stockholm och några tvärförbindelser dem emellan fanns inte.

Även en förbränningsmotordriven spårvagn har gått i trafik i Stockholm. Det fanns bara en sådan vagn och den gick på ett oelektrifierat spår tvärs över Gärdet. Man fick nämligen inte sätta upp kontaktledning där, då det ansågs som ett reservflygfält under 1920-talet.

Samordning av spårvagnstrafiken inom Stockholm

Det kommunala AB Stockholms Spårvägar (SS) bildades 1915 för att samordna spårvagnstrafiken inom Stockholm och övertog 1917 Stockholms Nya Spårvägsaktiebolags (SNS) hela rörelse och därefter Stockholms Södra Spårvägsaktiebolags (SSB) trafiknät 1918.

Även efter det att trafiken på Norr och Söder förenats under ett bolag var linjenäten fortfarande separata. Inte förrän år 1922 var förbindelsen över broarna vid Slussen klar. Den 1 april detta år gjordes en stor linjenätsreform och Stockholms innerstad fick ett sammanhängande spårvägsnät med nya nummer på spårvagnslinjerna. Ett flertal linjer passerade över Slussbroarna.

Den 1 oktober 1933 öppnades en nybyggd tunnel under Södermalm mellan Slussen och Skanstull för underjordisk spårvagnstrafik. Bandelen fick namnet Tunnelbanan och var embryot till det som skulle utvecklas till Stockholms tunnelbana. Den trafikerades av spårvagnar fram till 1950.

Linjer

1946 fanns följande linjer[1]


År 1959 trafikerades följande linjer i Stockholm med spårvagn[2]:

Nummer 11,18,19 var tunnelbana vid denna tid.

Avveckling av spårvägen

En långsam avveckling av innerstadsspårvägen hade beslutats i slutet av 1930-talet och inleddes 1941 genom att spårvagnslinje 11 omställdes till trådbusslinje 41. Denna nedläggning fick dock avbrytas p g a den bristsituation som krigsutbrottet medfört. Trådbussar fanns i Stockholm från 1941 till 1964.

1941 beslutade man bygga en tunnelbana i Stockholm, åtminstone de linjer som kallas Gröna linjen. Spårvägbyggandet efter det inriktades på tunnelbanekonvertering och de byggdes utan gatukorsningar. Man förberedde för tunnelbanan, t.ex. genom att ge plats för perronger i mitten vid stationer. Spårvägen hade alltid avstigning på utsidan av banvallen till skillnad från tunnelbanan vars fordon har dörrar på båda sidor, men insidan används mest.

År 1957 beslöt Stockholms stadsfullmäktige att spårvagnstrafiken i innerstaden skulle läggas ned. Avvecklingen genomfördes successivt i takt med att tunnelbanan byggdes ut. Planerna var att den skulle vara helt genomförd i mitten av 1970-talet. Vagnparken skulle då ha nått slutet av sin ekonomiska livslängd. Efter beslutet att Sverige skulle övergå till högertrafik den 3 september 1967, tidigarelades nedläggningen och den de sista innerstadslinjerna upphörde natten mot Dagen H.

Den 1 januari 1967 ombildades SS till Storstockholms Lokaltrafik (SL) med ansvar för kollektivtrafiken i hela Stockholms län. Endast en spårvagn i innerstadstrafik märktes om med den nya SL-loggan.

Kvar av Stockholms en gång omfattande spårvägsnät blev två anslutningslinjer till tunnelbanan: Nockebybanan mellan Alvik och Nockeby samt Lidingöbanan mellan Ropsten och Gåshaga brygga. Nockebybanan gick med dubbelriktade vagnar med dörrar på båda sidor och kunde lättare köra högertrafik. Lidingöbanan gick helt på egen banvall och kunde fortsätta som förr öster om Ropsten, men las ned väster därom.

Återinrättande av spårvagnstrafiken

Tvärbanan tillkom år 2000.

Sedan slutet av 1980-talet har olika utredningar gjorts om återinrättade av spårvagnstrafik, framför allt som tvärförbindelser i förorterna, men även i innerstaden.

Den spårvagnstrafik som först återkom var Djurgårdslinjen, som invigdes 1991. Det är en turist/museispårväg med sommartid mycket omfattande trafik. Den går mellan Norrmalmstorg och Waldemarsudde på Djurgården. Genom att SL:s periodkort gäller för resa har den fått många resande och uppfattas i det närmaste som en reguljär linje. SL har också övertagit spåranläggningen.

År 2000 öppnades den första etappen av Tvärbanan, då mellan Liljeholmen och Gullmarsplan. Den har senare byggts ut och går idag mellan Alvik och Sickla udde. Planer finns på att bygga ut Tvärbanan. Det finns även planer på att konvertera Saltsjöbanan till spårväg och knyta den till Tvärbanan vid Sickla udde.

Framtida projekt

Utbyggnader av Tvärbanan projekteras för närvarande. Längst har man kommit med det som kallas Solnagrenen, en förlängning från Alvik via Sundbybergs centrum och Solna centrum till Solna station. Förstudie har också påbörjats för Kistagrenen. Arbete pågår också med planeringen av en med Saltsjöbanan gemensam infart till Slussen. I samband därmed skulle också Saltsjöbanan komma att trafikeras med spårvagnar.

SL:s styrelse beslöt den 19 juni 2007 att Djurgårdslinjen skall förlängas till Centralen och trafikeras med moderna spårvagnar med planerad trafikstart 2010. I ett dokument [1] som presenterades av SL hösten 2007 finns även en ingående utredning om en förlängning av linjen förbi Djurgårdsbron till Värtan. Det ingår också en översiktlig plan för hur en förlängning åt andra hållet, till Fridhemsplan, skulle kunna se ut. Den 1 augusti 2008 har SL utökat koncessionen för spårvägstrafik i Stockholms innerstad - Spårväg City - vilket innebär ett förslag om att fortsätta spårvagnen från Värtan till Ropsten i öst och från Fridhemsplan till stadsutvecklingsområdet Lindhagen på västra Kungsholmen.

I november 2008 presenterade Stockholms läns landsting tillsammans med kommunerna Huddinge och Stockholm projektet Spårväg syd som skall knyta ihop pendeltåg och tunnelbana längre söderut i regionen. Byggstart är här beräknad någon gång tidigast 2013.

Se även

Externa länkar

  1. ↑ http://www.sl.se/upload/sparvagsmuseet/Karta_1946_ytter/1946_ytter.html
  2. ↑ Stockholmskartan 1959


v • d • r
Kollektivtrafik i Stockholms län
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Sp%C3%A5rvagnstrafik_i_Stockholm"
Personliga verktyg