Från Rilpedia

Slaget vid Manzikert
Fransk målning från 1500-talet som föreställer slaget vid Manzikert.
Datum 26 augusti 1071 Plats Manzikert, Bysantiska riket (nuvarande Malazgirt, Turkiet) Utfall Seldjukisk seger
Stridande
22 px Bysantiska riket	Seldjukiska imperiet
Befälhavare
22 px Romanos IV  # 22 px Nikephoros Bryennios 22 px Theodoros Alyates 22 px Andronikos Doukas	Alp Arslan Afşin Bey Artuk Bey Suleyman Shah
Styrka
70 000 ursprungligen (hälften deserterade) 20 000 - 30 000 deltog	20 000 - 30 000
Förluster
8 000	Okänt

Slaget vid Manzikert stod år 1071 mellan å ena sidan den bysantinska armén under kejsar Romanos IV, där det även ingick svenska vikingar och armenier, och den seldjukturkiska armén under Alp Arslan å den andra.

Manzikert (dagens Malazgirt i den turkiska provinsen Muş) i östra Mindre Asien (dagens Turkiet) var ett viktigt handelscentrum i kungadömet Armenien och senare i Östromerska riket.

Slaget utkämpades i närheten av staden den 26 augusti 1071. Seldjukerna segrade och kejsar Romanos togs tillfånga. Bysantinarna led ett förkrossande nederlag, vilket medförde en omfattande religiös och etnisk omvälvning i Anatolien i och med att de muslimska seldjukerna vann kontroll över området.

Slaget ledde till upprättandet av det seldjukiska sultanatet Rûm i Anatolien och anses vara början till slutet för det bysantinska riket. För Bysans var förlusten av Anatolien ett ödeläggende slag eftersom området var den tätast befolkade delen av riket. Oförmögen att återta de förlorade landområdena såg sig den nye kejsaren, Alexios I Komnenos, nödd att be om hjälp från väst. Påven Urban II svarade med att uppmana kristna till att befria det heliga landet från muslimskt styre, vilket ledde till korstågen.